Category: Lästips

Neuromångfald och neurodivergerande?

Lite för ofta använder jag NPF som ett försök till en svensk motsvarighet till tre engelska begrepp men det blir fel för betydelsen är inte densamma. Det är begrepp som är viktiga i mina tankegångar så jag letar efter svenska motsvarigheter.

Jag försöker formulera bra översättningar för begreppen neurodiversity och neurodivergence/neurodivergent men min överbelastade hjärna har inte så mycket att komma med.

Neurodiversity brukar översättas med neurodiversitet, alltså neurologisk mångfald, på svenska. Det är väl en okej översättning även om den nog är oebgriplig för många.

Neurodivergence och neurodivergent däremot har mig veterligen inga svenska motsvarigheter. Så här skriver den engelskspråkiga bloggen Neurocosmopolitanism om begeppen:

Neurodivergent, sometimes abbreviated as ND, means having a brain that functions in ways that diverge significantly from the dominant societal standards of “normal.”

Det handlar alltså om att ha en hjärna som funkar på ett sätt som är annorlunda än samhällets dominerande förståelse av “normal”. Lite mindre knöligt uttryckt: När hjärnan funkar på ett annat sätt än vad som förväntas i normsamhället.

Har någon förslag på bra begrepp på svenska som inte är negativt laddade? “Neurologiskt annorlunda” är långt och knöligt och jag tror inte att får riktigt samma innebörd. “Neuroavvikande” gillar jag inte eftersom “avvikande” ofta kommer med en negativ värdering på svenska. “Neurodivergerande” känns som en dålig översättning eftersom det nog blir intetsägande för många människor. Eller är det bara en vanesak?

Några fler förslag?

(Är du intresserad av lite mer bakgrund rekommenderar jag det här inlägget (på engelska), som tar upp viktiga politiska aspekter av de tre begreppen. En dag när jag har lite mer kapacitet hoppas jag att jag kan skriva lite om begreppens bakgrund och mina tankar kring varför det är viktigt. Jag har också lagt in en föreläsning (på engelska) om vad neurodiversity är av Lydia Brown här.)

Uppdatering: Förslagen från twitter/kommentarfältet är än så länge följande:

  1. Att använda neurodivergent som låneord. Fördel: Håller ihop begreppet med sin bakgrund och enligt den språkkunniga Propinqua (som kom med förslaget) så kan det minska risken för att det urvattnas och blir ett innehållslöst begrepp.
  2. Neurovarierande/neurovariation. Fördel: Troligtvis tydligare och enklare att använda och förstå vad det är än andra förslag. (Förslag från Livets bilder.)
  3. Neurominoritet förelogs av Kristina i kommentarsfältet. Fördelen är att det nog är relativt lättbegripligt även för den som inte är insatt sedan tidigare.
Advertisements

Länksamling om bildstöd och visuell pedagogik

Jag har lagt in länkar till bildbanker och andra informationskällor om visuellt stöd på sidan Visuell pedagogik och bildstöd. Det kan uppfattas som lite märkligt eftersom jag inte skriver så mycket om visuell pedagogik i den här bloggen men jag har mina anledningar. Dels fungerar det som en påminnelse till mig själv och dels som ett långsökt försök att också bidra med något konstruktivt till den ableism och otillgänglighet jag ofta skriver om. Visuellt stöd hjälper många (men inte alla) med t ex NPF och samhället skulle bli mer tillgängligt om flera personer i skola, förskola, vård och andra myndighetsaktörer blev bättre på att använda bildstöd.

Har du tips på ytterligare bildbanker, bloggar eller andra elektroniska informationskällor om bildstöd i synnerhet och även visuell pedagogik i allmänhet så får du gärna tipsa, jag är alltid på jakt efter ytterligare material.

Uppdateringar om POTS och NMH

Jag har lagt in lite mer info på sidan om POTS och NMH, bl a den här artikeln av Peter C. Rowe. Artikeln (på engelska) ger en bra bild av vad som händer i kroppen vid POTS och NMH och vi kan bl a läsa

In those with POTS, the main result of excessive pooling of blood during upright posture is an exaggerated rise in heart rate. In those with NMH, the main result is a reflex lowering of blood pressure. Some of this is caused by a “miscommunication” between the heart and the brain, both of which usually are structurally normal. Just when the heart needs to beat faster to pump blood to the brain and prevent fainting, the brain sends out the message that the heart rate should be slowed down, and the blood vessels should dilate further. These actions take even more blood away from where it is needed in the central part of the circulation. At this time, it is not entirely clear why some people develop NMH and some develop POTS, although it may relate in part to the balance of epinephrine and norepinephrine release in the system.

Väldigt intressant läsning och artikeln innehåller även en del tips om hur besvären kan hanteras.

Funkofobin som röd tråd

Fyra olika texter av fyra olika författare. Fyra texter jag önskar att många ska läsa.

“Av nöd, inte av lust” av Christine Bylund, Feministiskt Perspektiv

Jag måste göra motstånd. Men hur? Hur möjligt är vårt motstånd när vi är i beroendeställning till den struktur som förtycker oss. När vi behöver den för vår faktiska överlevnad. Vi försvinner in i våra hem. In på institutionerna. Ingen minns oss för ingen såg oss. Ingen talar för oss för ingen trodde oss när vi berättade

“Bylunds krönika ger mig en droppe styrka” av Anna Lundberg, Feministiskt Perspektiv

Höstterminen. Då jag måste maila, ringa, skriva kontaktbok, undervisa, coacha, tjata och gråta i kontakten med skolan. Att ha ett barn med normavvikande funktionalitet kräver föräldrar som presterar på topp. Jag kan inte prestera på topp. Jag kan inte duscha varje dag eller ens ta mig till de vårdbesök jag egentligen behöver gå på. Jag får välja mellan att sitta upp eller äta för jag förmår inte att göra båda samtidigt.

“Exkluderad” på bloggen Livets bilder

Idag är det hela tiden upp till mig att anpassa mig och ställa krav – dvs jag gör det jag klarar av utan att samhället behöver anpassa sig ett dugg vilket periodvis gör mig extremt exkluderad. Tänk om vård och rehabilitering även kunde fokusera på att hitta alternativa vägar som ökar min tillgänglighet utan att mina symtom nödvändigtvis minskar eller försvinner. Att anpassning inte sågs som ett misslyckande eftersom det faktiskt kan leda till ökad tillgänglighet.

“Vill någon vänlig själ utsätta skolan för lite terrorism?” på bloggen anarkoautism

Det tog ett tag men det löste sig till slut, och jag hade bara missat lite mer än en fjärdedel av terminen. Jag hade talat med en massa olika personer och orkade inte mer, så jag tog hjälp av min far. Till sist gick han tag i studierektorn som tyckte att det skulle inte vara några problem och så ordnades allt på två sekunder. Det var alltså jättelätt att lösa problemet men jag gjorde misstaget att först gå till den person som jag i teorin borde gå till, och jag blev straffad för det. Inte första gången, ska tilläggas. Råkade ut för liknande saker när jag studerade i Karlstad. Men det löste sig.