Category: Om bloggen

Ombyggnad pågår

Ombyggnad pågår

Jag får just nu hjälp att dela upp bildstödssidan i flera sidor, så att det ska gå lättare att hitta. I och med det arbetet så har jag upptäckt att en del material har en länk på sig som inte stämmer och därför gjort lite ändringar. En konsekvens av omstruktureringen är att vissa länkar till material inte funkar just nu, i synnerhet till InPrint-material som laddas ner via Dropbox.

Arbetet med att få klart alla sidor med bildstödsmaterial kommer att ta några veckor till så om du klickar på en länk till något material som inte funkar så skriv gärna en kommentar här, så ska jag försöka åtgärda det så snabbt som möjligt. De nya sidorna kommer att innehålla en del nyheter och om du vill följa arbetet så kolla bloggens bildstödsinstagram Visuellt stöd.

 

 

NPF, ME, PEM, ADHD… Vanligt förekommande förkortningar

Jag använder en hel del förkortningar i många av mina inlägg. För att göra det lättare för den som inte vet vad de betyder så har jag samlat de förkortningar jag använder ofta på en ny sida som heter Vanliga förkortningar.

Sidan ligger som n undersida till sidan Om Funkisfeministen och du hittar den genom att hålla markören på knappen “Om Funkisfeministen” i menyn.

 

Jag vill också tipsa om Sidan Läs mer om… Håll markören på den så kommer det upp en undermeny med informationssidor med länkar till mer källor.

Sidorna handlar om sånt jag skriver mycket om och kan ge mer information om det är något som intresserar extra mycket.

(Bloggens struktur ska ses över vid tillfälle. Sidorna har vuxit fram allteftersom vilket innebär att strukturen nu är rörig och inkonsekvent men jag väntar fortfarande på att få tillräckligt med kraft för att komma fram till hur det ska se ut och orka göra om den.)

#MeToo och funktionsmaktsordningen

#MeToo och funktionsmaktsordningen

Det här är svårt att skriva men behöver sägas.

(Innehåll: sexuella övergrepp, ableism, våld mot funkisar)

Om det är någonting som borde ha lärt oss som samhälle så är det att sexuella trakasserier och övergrepp bland annat sker på grund av bristande respekt för andra människors gränser. Mycket av det som har framkommit handlar om att vissa gruppers gränser systematiskt nonchaleras. Det drabbar till exempel kvinnor, transmän, ickebinära. För att förändra situationen behöver vi som samhälle i allmänhet och cismän i synnerhet aktivt reflektera över gränser och respekt.

Alla har rätt att ha gränser. Ingen människa är allmän egendom. Alla människor har rätt att säga “backa, dig vill jag inte ha inom den här sfären”.

Samtidigt i funkisvärlden så råder en helt annan ordning och utveckling. Integritet och rätten att upprätthålla sina egna gränser värnas absolut inte utan urholkas. Genom fuskmisstankar så legitimeras oerhörda kränkningar. Assistans och den möjlighet som det innebär att värna sina egna gränser urholkas till förmån för hemtjänst där vi inte får välja vem som ska vara vår förlängda arm i intima situationer. Personer med boendestöd får veta att de förväntas släppa in vem som helst. Autistiska barn som försöker värna sina gränser i skolan riskerar att utsättas för våld genom fasthållning eller att någon brottar ner dem på golvet.

Så vad sänder det här för signaler till alla som inte lever upp till illusionen om funktionsfullkomlighet?

Att vi inte har rätt till gränser.

Att det är okej när människor behandlar oss som egendom.

Att vi måste gå med på övergrepp för att överleva.

I ett samhälle som över huvud taget inte värderar vår rätt till gränser så blir vi lätta byten för sexuella övergrepp.

#MeToo enbart för normfungerande personer räcker inte. Rätten till gränser måste även gälla personer med funktionsnedsättningar. För att det ska vara möjligt så krävs en rejäl kursförändring i funktionshinderpolitiken.

 

 

 

Ny sida med bildstöd

Med tiden har det blivit en del bildstöd på den här bloggen, även om det aldrig var tanken från början. För några månader sedan frågade en läsare om det bildstöd som jag har gjort själv finns sammanställt någonstans, så att det går lätt att hitta. Nu har jag äntligen fått hjälp att fixa det och sidan Mitt bildstöd är klar.

Där hittar du de senaste versionerna av allt bildstöd som jag har gjort som går att ladda ner och använda för eget bruk, helt gratis. Länkar till bildbanker och andra källor till bildstöd finns precis som tidigare på sidan Visuell pedagogik och bildstöd.

 

Du hittar sidan genom knappen högst upp till höger i menyn.

Det som inte kan berättas och just därför borde berättas

Jag har tänkt på allt det där som jag egentligen vill berätta om funkis- och kronikerlivet men som inte kan berättas här. Saker som handlar om sårbarhet och som egentligen är väldigt angelägna ur ett maktperspektiv men som är för riskabelt. Sånt som riskerar att röra upp saker som inte borde röras upp.

Om det är något som åren med den här bloggen har fått mig att inse så är det att ju mer angelägna frågor om underordning, utsatthet och mänsklig sårbarhet är, desto hårdare blir bestraffningen för den som för upp det i ljuset. När politiker, vårdpersonal, LSS-handläggare med flera läser den här bloggen så är det väldigt ofta som reaktionen blir att försöka individualisera problemet. Allt som har gått fel i vården, Försäkringskassans agerande som gör mig sjukare, utsattheten som autistiska barn lever med gentemot skolan och så vidare – allt det där ses gärna som enskilda fall. Olycksfall där det tyvärr har gått fel. Ju mer argument jag lägger fram för att det är strukturella problem och att de regler, lagar och processer vi har leder till att väldigt många drabbas på det sätt som jag och min familj drabbas av, desto mer försvar av systemet möter jag. Jag förstår inte varför det är så och tänker avstå från spekulationer men jag kan inte förneka att det gör något med mig.

Jag har bloggat länge nu och den senaste tiden har jag varit väldigt frustrerad över bloggen. Förvisso får jag mycket bekräftelse på att det finns en skara som uppskattar det jag skriver men samtidigt så finns det vissa saker, det som egentligen är det allra mest angelägna, där jag nog oftast inte når fram och heller inte kan skriva det jag egentligen vill skriva. Det här är en blogg om makt och ändå tassar jag runt det som är mest centralt för mig – vissa dimensioner av underordning –  därför att reaktionerna från yrkespersoner inom välfärden är för smärtsamma. Det är som att ju mer jag synliggör underordning, desto mer svarar vissa med att försöka se problemet som ett enskilt olycksfall och inte en konsekvens av maktrelationer.

Det här är inte ett stringent inlägg. Det här är kanske inte ens ett meningsfullt inlägg. Det här är ett försök att säga att ja, det finns vissa saker som kan te sig förvirrande och vissa saker som jag tassar runt och det frustrerar mig för jag vill egentligen synliggöra underordning på djupet. Jag vet bara inte hur jag ska kunna skriva om vissa saker utan att göra mig själv ännu mer utsatt.