Category: Material för visuellt stöd

Bildstöd till FN-dagen

Bildstöd till FN-dagen

Nästa vecka, den 24 oktober, är det FN-dagen. FN har skolmaterial som bland annat tar upp de globala målen. Vi har gjort ett bildstödsmaterial som visar de globala målen, varför de finns och förklarar några centrala begrepp. Materialet kan laddas ner gratis av den som har tillgång till InPrint 3.

bildstöd som visar FN:s 17 globala mål

Temakarta med  widgitsymboler som visar de 17 globala målen.

Bildstöd om FN:s mål

En sida som visar varför de globala målen finns.

Ordförklaring med bildstöd

En sida med förklaring av de centrala begreppen FN, fattigdom, ojämlikhet, orättvisa och hållbar.

Du hittar materialet på bildstödssidan Skola och fritids.

 


Det är fritt fram att använda materialet för eget bruk eller i verksamheter som skola, vård och omsorg som har licens för InPrint 3. Vill du använda bildstödet i något annat sammanhang så fråga genom att skicka ett mail till funkisfeministen-at-gmail-punkt-com. Om du använder materialet i ett blogginlägg eller liknande så länka gärna till den här sidan så att källan framgår och du får inte lägga upp det i något annat format än som ipdocfil.

Allt visuellt stödmaterial som vi har gjort själva finns samlat på sidan Mitt bildstöd. Där hittar du de senaste versionerna av materialet. Du kan också se exempel på hur materialet vi gör används i vardagen på Instagram.

Normer, makt och bildstöd (Autister är inte alltid vita pojkar)

Normer, makt och bildstöd (Autister är inte alltid vita pojkar)

När du har privilegier så är de ofta osynliga för dig. Du kommer inte hitta det om du faktiskt inte söker efter ordentligt. Privilegium är ofta maskerat som rationalitet eller moralitet. Dina privilegier kan till och se ut som hinder. Så förrädiskt kan de vara.

Citat från Asymmetras inlägg Dina privilegier och du 101.

Makten

Jag har beskrivit mitt intresse för makt många gånger och som jag har skrivit förut så är det ett intresse som genomsyrar många delar av livet. I synnerhet när jag gör bildstöd, både till mig själv och mitt barn. Jag har en vision om ett jämlikt samhälle och det påverkar hur jag gör bildstöd.

När jag gör bildstöd så granskar jag det och försöker aktivt att undvika stereotyper baserade på några vanliga maktaxlar, oftast samma maktaxlar som är grund för diskriminering. Det rör sig om kön, könsöverskridande identitet och uttryck, etnicitet, religion och trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder men även aspekter som klass, förakt för feta människor och så vidare är sådant som jag tänker mycket på.

Konkret så innebär det till exempel att nu när jag gör bildstöd med symboler ritade i färg så har jag börjat variera hudfärgen på figurerna. Defaultinställningen i bildstödsprogrammet vi använder är att människor är ljushyade men det går att ändra och ge människofigurer olika hudfärger, vilket speglar verkligheten mycket bättre. Verkligheten är att människor har många olika hudfärger och vithet är inget automatiskt utgångsläge för mänsklighet, även om det ofta framställs så. På samma sätt så försöker jag till exempel att variera feminint och maskulint kodade figurer och attribut, för att standardmänniskan, den som ses som neutral eller urtypen av en människa, inte ska vara detsamma som det som ses som maskulint kodat.

När det går så väljer jag symbolen för människa som är en person i rullstol för att aktivt motverka stereotypen att en människa generellt är någon som går på två ben.

Beroende på vad det är för bildstöd jag gör så går det här olika lätt, i vissa situationer är det jättesvårt och slutresultatet blir inte tillräckligt bra ur ett normkritiskt perspektiv, av olika skäl. Ibland missar jag och faller i stereotypfällor för att jag glömmer att justera bildstödsprogrammets standardval eller inte är tillräckligt reflekterande, ibland är symbolbasen inte tillräckligt bra. Vissa saker syns heller inte på bild utan handlar mer om vad människor läser in i en bild trots att det egentligen inte finns där. Hanteringen av denotationer och konnotationer är svår i bildstödssammanhang och jag tänker mycket på den men känner mig ensam om de funderingarna och har ingen att diskutera frågan med.

Representation spelar roll

Det finns fler aspekter att tänka på när jag gör normkritiskt bildstöd men den viktigaste tanken att hela tiden hålla fast vid är syftet. Varför ska jag försöka att aktivt motverka stereotyper?

Därför att representation spelar roll. Därför att alla som behöver bildstöd bör få uppleva hur det är när bildstödet är utformat utifrån premissen att “människor som jag existerar”. Därför att  det är psykiskt nedbrytande att bli osynliggjord, i synnerhet när osynliggörandet kommer från den eller det som ska hjälpa dig. Därför att genom all kommunikation så kan vi välja att motarbeta eller förstärka ojämlikhet. Det är inte bara vita, pojkkodade, sekulärkristna barn som behöver bildstöd på grund av NPF i allmänhet eller autism i synnerhet, vilket är den bild som ofta reproduceras. Dessutom så är stereotyper i längden förminskande och kan fungera avhumaniserande vilket i sin tur bidrar till mer våld mot funkisar. Genom att ge en bredare representation av människor i bildstöd så säger vi något om för vilka bildstödet antas vara angeläget.

Bilden här nedanför är till exempel de första träffarna jag fick upp när jag bildgooglade “autism”. Majoriteten av de människor som visas är barn, vita och traditionellt pojkkodade (även om vi till exempel inte vet om de verkligen är pojkar). Blandat med pusselbitar som är en symbol som många autister (nej inte alla) tar avstånd från eftersom den symboliserar att autister är ett pussel att lösa samtidigt som den används av aktörer som inte lyssnar på autister så är det inte en bild jag vill bidra till att sprida.

Vilken bild vi har av en grupp människor spelar roll för hur vi bemöter personer från den gruppen. En autistisk person förutsätts som nämndes tidigare ofta vara en fysiskt skapligt normfungerande, vit, sekulärkristen pojke. Det syns bland annat i hur autistiska vuxna ofta osynliggörs eftersom autism förväntas vara något som bara finns hos barn och ofta hos pojkar.

Det syns också i hur svårt många autistiska personer som faller utanför den här ramen har att bli sedda som autister och få de anpassningar och stöd som lagen ger rätt till. Enligt den här undersökningen så får vita barn autismdiagnos tidigare än svarta  barn (varning för ableistiskt språk i länken). Flickor får enligt till exempel den här undersökningen diagnos senare än pojkar och idén om autisten som någon med en extremt manliga hjärna är fortfarande utbredd, trots att forskningen bakom är minst sagt svag (icke-binära saknas tyvärr i mycket statistik, trots att det verkar vara rätt vanligt att icke-binära personer också är autistiska). Hashtagen #AutisticWhileBlack på Twitter innehåller ofta vittnesmål om marginalisering och osynliggörande inom autistiska kretsar, där en stark vithetsnorm råder.

De avvisade

För några dagar sedan så postade jag bilderna nedan på instagram stories, som ett förtydligande angående det här inlägget och materialet. Genom postningen så underströk jag att jag hade valt att variera hudfärgerna i ett material. Direkt fick jag ett stort följartapp (6 konton avföljde inom loppet av fyra timmar, vilket är mycket i förhållande till vanligt följartapp). Jag bryr mig inte om antalet följare i sig, däremot så säger det något om vad som är önskvärt och inte. Givetvis kan det vara en ren slump och vara orelaterat men när det plötsligt försvinner flera följare under de närmaste timmarna efter att jag påpekat detta så blir jag misstänksam. Det är samma sak när jag visar upp bildstöd som är till mig själv, varje gång jag gör det så försvinner det också ett större antal följare på en gång.

Bild från instagram stories            Bild från instagram stories

De här följartappen vid varierade hudfärger och vid bildstöd till mig säger mig något om AKK*-världens normer: Påminnelser om att människor har olika hudfärger och att personer som behöver bildstöd kan vara aktiva skapare av bildstödet är inte önskvärt. Vithet ska vara standardmänsklighet och den som behöver bildstöd ska passivt ta emot det och inte sätta sig i en egen expertroll. När funkisen framställer sig själv som kompetent så blir det obehagligt. Det väcker oftare avsmak än respekt.

Rikta ljuset mot normen för att se dess fulla betydelse

Jag kommer att fortsätta försöka göra normkritiskt bildstöd, för reaktionerna säger mig att det är viktigt. Det blir inte alltid tillräckligt bra och jag kommer att göra misstag. Det är svårt och gör att det tar mer tid men det är värt det, för det gör att jag kan stå för vad jag gör. Antingen är vi med och försöker förändra förtryckande strukturer, eller så är vi med och återskapar dem. Jag har gjort mitt val och det är moraliskt lätt men praktiskt svårt.

Jag gör säkert ett antal missar i det här inlägget, det vill säga osynliggör vissa grupper och upprätthåller vissa normer oavsiktligt. Det är så exkluderande normer fungerar, vi internaliserar och gör sen vissa saker utan att märka det. Normer av det slag som jag har berättat om i den här texten ter sig lätt oskyldiga vid första anblicken men hänger ofta ihop med djupgående konsekvenser för människors livsvillkor. Vi måste rikta ljuset mot normen för att se dess fulla betydelse.

 

*AKK= Alternativ och Kompletterande Kommunikation

 


För mer läsning på samma tema:

Autisterna i garderoben (Om de som inte kan vara öppet autistiska)

Vi påverkas; om internalisering (Om erfarenheter av att möta rasism som barn)

The Feedback Session: Part Two: Electric Boogaloo (Om hur möten med vården är för en svart, autistisk kvinna)

All the Weight of Our Dreams: On Living Racialized Autism (Antologi, läs recension här)

“My Food Obsession Was A Distraction”: How My Undiagnosed Autism Led To An Eating Disorder (Om prevalensen av ätstörningar hos vuxna, autistiska kvinnor. Varning för ableistiskt språk)

 

Skriva dagbok (material med bildstöd)

Skriva dagbok (material med bildstöd)

Hur skriver man egentligen en traditionell dagbok?

Den här veckan ska barnet läsa kapitel 5 i Diamantjakten och där finns det exempel på en dagboksanteckning. Anteckningen säger dock inte så mycket om vad som gör en dagboksanteckning till just en dagboksanteckning så vi föräldrar knåpade ihop ett stödmaterial som vi delar med oss av, eftersom ni var flera som ville ha det.

Materialet består av två delar: En som fokuserar extra mycket på att få fram innehållet i en konventionell dagboksanteckning och en annan del som fokuserar mer på form genom att öva sig på att formulera meningar med innehållet. Båda delarna bygger på samma stödord och båda är uppbyggda med en exempelsida och en sida att fylla i.

Exempel på bildstöd om att skriva dagbokbildstöd för att skriva dagbok

Del 1 är en exempelsida med sådant man kan skriva i en dagbok i punktform. Därefter en sida att fylla i själv.

Exempel på bildstöd om att skriva dagbokÖvningsblad på bildstöd för dagbok

Del 2 är en exempelsida med meningar som typiskt kan förekomma i en dagbok och en sida med samma stödord men tomma fält att skriva egna meningar i.

Hur det här ska användas varierar förmodligen väldigt mycket mellan olika personer. Vissa kanske är hjälpta av att göra båda delarna medan andra bara har behov av en del. I vilken ordning de ska göras kan också variera mycket mellan olika personer. Hemma hos oss så kommer vi troligtvis att börja med att fokusera på innehållet (del 1), eftersom det är viktigt att barnet får en chans att förstå kärnan och grundbetydelsen. Skulle vi börja med att fokusera på form, det vill säga att skriva dagboksmeningar som i del 2, så finns risken att barnet härmar mekaniskt utan att egentligen ta till sig innebörden i en dagboksanteckning. Det blir sällan bra i längden eftersom det kan bidra till förvirring och minska upplevelsen av mening och inre motivation. Andra kan som sagt ha andra behov. I skrivande stund är materialet inte testat än så det är sannolikt att det kommer att revideras någon gång i framtiden, eftersom barnet ofta ger oss värdefull information om hur vi kan göra bildstöd bättre.

Dagboksmaterialet finns att ladda ner på bildstödssidan Skola och fritids. Materialet kan bara öppnas på datorer som har InPrint 3 installerade och det får inte spridas vidare i andra format eftersom det är ett brott mot licensreglerna. Det är dock fritt fram att dela det som ipdoc och att modifiera det efter behov.

Vi tar inte betalt för att dela med oss av det vi gör men vill att ni länkar till det här inlägget eller sidan där materialet kan hämtas.

Materialet finns i två versioner. Den ena är med standardhudfärgerna, den andra versionen är med blandade hudfärger för att ge en tydligare bild av att människor kommer i olika hudfärger och att den som behöver bildstöd inte nödvändigtvis måste vara vit.


Det är fritt fram att använda materialet för eget bruk eller i verksamheter som skola, vård och omsorg som har licens för InPrint 3. Vill du använda bildstödet i något annat sammanhang så fråga genom att skicka ett mail till funkisfeministen-at-gmail-punkt-com. Om du använder materialet i ett blogginlägg eller liknande så länka till den här sidan så att källan framgår. Du får inte lägga upp det i något annat format än som ipdocfil.

Allt visuellt stödmaterial som vi har gjort själva finns samlat på sidan Mitt bildstöd. Där hittar du de senaste versionerna av materialet. Du kan också se exempel på hur materialet vi gör används i vardagen på Instagram.

Om jag ska lära mig att läsa mellan raderna så behöver du lära dig att låta bli

Om jag ska lära mig att läsa mellan raderna så behöver du lära dig att låta bli

Nu ska jag skriva om det här med att läsa mellan raderna. Följande scenario är nämligen återkommande i mitt liv:

Jag skriver (eller säger, i undantagsfall) något till någon. Jag försöker vara så precis som möjligt för att personen inte ska misstolka. Personen svarar utifrån något jag aldrig har skrivit eller sagt, jag blir jätteledsen över att inte nå fram och personen blir irriterad eller arg över att jag inte blir tacksam för personens svar.

Med åren har jag insett hur återkommande det här är och därför har det utvecklat sig till följande scenario:

Jag ber nästan aldrig om råd och är mer sparsam med att interagera med människor över lag. När jag ställer en fråga så ställer jag den medvetet med väldigt många förtydliganden kring vad jag inte menar. Jag ber människor att tolka mig bokstavligt. Jag får svar utifrån något jag aldrig har skrivit, för trots alla mina försök att förebygga missförståndet så lägger människor till information som inte finns där.

Det här händer väldigt sällan bland människor som har ett liknande sätt att tolka saker som jag, det vill säga människor som är mer bokstavliga och inte så kapabla eller intresserade av att läsa mellan raderna.

Med anledning av det här så har jag blivit väldigt fundersam kring det jag ser i bildstödsvärlden, nämligen specialpedagogiska insatser till personer som inte kan läsa mellan raderna som går ut på att öva sig på det. Det som framför allt bekymrar mig är att jag aldrig har sett det omvända. Jag har hittills aldrig sett något stödmaterial eller annan indikation på att det finns specialpedagogiska insatser som riktar sig till människor med en normföljande perception och kommunikation som går ut på att lära sig att låta bli att lägga till information som inte finns och hålla sig till en mycket smalare, bokstavlig tolkning.

Det här är ett problem, för det skapar väldigt mycket missförstånd. Människor som själva läser mellan raderna, det vill säga lägger till information som inte kommuniceras rakt ut, förväntar sig att andra ska göra det. Jag däremot, som inte spontant gissar mig till information som människor inte säger, förväntar mig att andra ska kunna göra samma sak när jag ber om det. Men många människor kan inte det. Tvärt om så har det hänt ett antal gånger att jag får skulden för missförståndet eftersom jag är så avvikande att det personen själv la till inte stämde.

Generellt så lägger jag ingen värdering i de två olika sätten att tolka andra människor. Båda har sina fördelar och båda har sina risker. Det jag däremot inte gillar är att det i skolsammanhang verkar vara den grupp som tolkar bokstavligt som ska öva på att läsa mellan raderna, medan de som har svårt för en precisare och bokstavligare tolkning inte verkar anses behöva öva på att förstå den andra gruppen. Det bidrar till att de som tolkar bokstavligt får jobba hårdare, att mycket mer ansvar läggs på den gruppen och framför allt så bidrar det till assimilering i stället för  tillgänglighet och jämlikhet.

För att förtydliga vad jag menar så har jag gjort ett stödmaterial.Förhandsvisning med tabell över riske roch fördelar med två olika tolkningsmodeller

Första sidan är en tabell som visar risker och fördelar med att läsa mellan raderna respektive att tolka bokstavligt och inte fylla i med information som inte finns där.

Nästa sida ger korta förklaringar och exempel.

Materialet är tänkt som ett diskussionsunderlag men det här är egentligen bara ett utkast. Jag vet inte än hur det här materialet kommer att användas hemma hos oss eftersom vi inte har testat det än och det är därför troligt att det kommer att komma revideringar i framtiden. Det jag vet är att jag vill försöka skapa balans och en mer ärlig bild av kommunikations- och tolkningsnormer för mitt barn, som troligtvis exponeras för idén att det alltid är bättre att tolka som normen föreskriver, det vill säga att gissa sig till det som inte sägs.

Materialet finns att ladda ner för den som har InPrint 3 på sidan Livskunskap.

 


Det är fritt fram att använda materialet för eget bruk eller i verksamheter som skola, vård och omsorg som har licens för InPrint 3. Vill du använda bildstödet i något annat sammanhang så fråga genom att skicka ett mail till funkisfeministen-at-gmail-punkt-com. Om du använder materialet i ett blogginlägg eller liknande så länka gärna till den här sidan så att källan framgår och du får inte lägga upp det i något annat format än som ipdocfil.

Allt visuellt stödmaterial som vi har gjort själva finns samlat på sidan Mitt bildstöd. Där hittar du de senaste versionerna av materialet. Du kan också se exempel på hur materialet vi gör används i vardagen på Instagram.

Kartläggningsmaterial: Vad är det som känns jobbigt med…?

Kartläggningsmaterial: Vad är det som känns jobbigt med…?

Augusti innebär terminsstart i skolan och terminsstart innebär att det ofta blir jobbigt för bland annat elever med NPF. Den här terminen ska mitt barn ha simskola med klassen och de av er som följer oss på instagram har antagligen noterat att simskolestarten har varit jobbig. För att hantera problemen med simskolan och få den att funka så gjorde vi ett stödmaterial. Utifrån det gjorde vi sedan ett generellt material att ha som mall för att formulera och reda ut problem i barnets tillvaro. För den som har tillgång till InPrint 3 så finns materialet att ladda ner på bildstödssidan Livskunskap.

Det generella utredningsmaterialet består av två sidor med frågor om olika aspekter som är vanliga att de blir jobbiga för personer med NPF.

Första sidan på det bildstöd som inlägget beskriver.

Sida två av det bildstöd som beskrivs i inlägget.

 

 

 

 

 

 

 

Därefter kommer en sida med två rutor, en där problemen formuleras och en där lösningarna formuleras.

Den tredje sidan i det beskrivna bildstödet.

 

Trots att det är två sidor med frågor så är de inte heltäckande och det kan givetvis vara lämpligt att lägga till eller ta bort vissa frågor för att göra frågedelen så adekvat som möjligt för personen och situationen. Andra aspekter som kan vara problem är till exempel att behöva vänta eller behöva skynda sig, att aktiviteten kräver att personen ska vara stilla eller röra sig på ett specifikt sätt, sensorisk upplevelser som att det är varm, kallt eller att man måste ha kläder som känns jobbiga (till exempel blöta badkläder, kliande maskeraddräkt osv).

Tanken är att personen som har det jobbigt får kryssa i frågorna själv eller med den som ansvarar för personen, därefter diskuteras de aspekter som är jobbiga (där svaret har blivit “ja”) igenom och problemen konkretiseras. Jobbar man enligt Ross Greenes CPS (Collaborative and Proactive Solutions) så ska båda parter sen vara med och både formulera problemen och lösningarna. Den som är ansvarig leder samtalet och ansvarar för att komma till lösningsrutan men vem som faktiskt håller i pennan beror helt på personen och situationen.

Det här utrednings- och lösningsmaterialet passar inte alla. Det är framtaget för att passa mitt barn som generellt får mycket lättare att berätta vad som är jobbigt om hen får frågor med rutor att kryssa i först. Frågorna är utvalda för att det är vanliga områden som är jobbiga och för att ge oss en uppfattning om vilka delar som spontant känns jobbiga för barnet och vilka som inte gör det. Genom att vi föräldrar får klarhet i vilka områden det rör sig om så kan vi ställa mer relevanta frågor och på det sättet få en bättre bild av vilka problem vi ska lösa. Frågorna hjälper både barnet och föräldrarna att dela upp det jobbiga i mindre beståndsdelar och då blir det ofta lättare att reda ut. Observera dock att frågorna i sig inte ger tillräckligt med information utan bara är en del av den grävprocess som vi gör för att få en bra bild av situationen.

Det här materialet bygger på antagandet att det är viktigt att våga dröja vid problemformuleringen för att kunna ta fram en bra lösning. Det är utformat under influenser av lågaffektivt bemötande, Collaborative and Proactive Solutions och en del annat och det är gissningsvis lättare att förstå upplägget för den som är bekant med de förhållningssätten och värderingarna. Däremot så kräver det inga expertkunskaper i någon av de här metoderna för att använda materialet (vi är inga experter och det fungerar ändå). Den som är van vid Ross Greenes CPS känner till exempel antagligen igen uppdelningen i mindre beståndsdelar som strategi 5 i grävsteget men även om du inte är bekant med CPS så är det förhoppningsvis begripligt ändå.

(Observera att jag inte håller med om allt Ross Greene påstår utan tvärt om så finns det befogad kritik mot vissa påståenden och mot CPS. Trots det så fungerar metoden bra hemma hos oss och jag är övertygad om att det är viktigt att ta reda på vad problem består av innan man formulerar lösningar.)

 


Det är fritt fram att använda materialet för eget bruk eller i verksamheter som skola, vård och omsorg. Vill du använda bildstödet i något annat sammanhang så fråga genom att skicka ett mail till funkisfeministen-at-gmail-punkt-com. Om du använder materialet i ett blogginlägg eller liknande så länka gärna till den här sidan så att källan framgår.

Allt visuellt stödmaterial som vi har gjort själva finns samlat på sidan Mitt bildstöd. Där hittar du de senaste versionerna av materialet. Du kan också se exempel på hur materialet vi gör används i vardagen på Instagram.