Bild från Dart om kommunikativa rättigheter. Klicka på bilden för att komma till PDF-versionen.
Jag känner mig ofta både förlägen och som att jag har hybris när jag skriver om och länkar till mitt bildstöd. Det är bara bildstöd, det borde inte vara en så stor grej. Men det är det.
För lika mycket som jag ser mitt barn, jag själv och massor med andra människor med kognitiva funktionsnedsättningar vara hjälpta av bildstöd, lika ofta får jag också se bildstöd hånas som hjälpmedel. Lite bildstöd kan väl inte göra någon skillnad, verkar vissa inom skolan, vården och socialtjänsten resonera.
Jag vet att de som hånar bildstöd har fel. Jag vet att bildstöd är lika viktigt som glasögon och kryckor. Jag har med egna ögon sett hur bildstöd kan göra enormt stor skillnad i någons liv.
Just nu uppmärksammas autistiska barns utsatthet i media. Det är bra, för socialtjänstens, och ofta skolans, okunskap om autism får förödande konsekvenser. Bl a därför att man nekar autister kommunikation genom att inte lära sig att använda bildstöd, tecken eller annan AKK (alternativ och kompletterande kommunikation).
Så jag tänker fortsätta lägga den lilla kraft jag har på att göra bildstöd och skriva om bildstöd, utan att skämmas. För det handlar om allas rätt till en begriplig tillvaro och fungerande kommunikation. Den rätten ska inte hånas.
De senaste veckorna så har jag fått hjälp att ladda upp bildstödsmaterial på sidan Mitt bildstöd. Det mesta är sådant som jag gjorde för några år sedan men en del är putsat och något är nytt.
Bland nyheterna så finns bland annat ett födelsedagshjul, två olika slags veckoscheman, pekkartor och ett dygnshjul.
Årshjul i färg med pictogram för “födelsedag” i mitten och för månaderna runt om.
Det går att klicka direkt på bilden för att spara den men det verkar bli bättre upplösning om du använder PDFen som finns på Mitt bildstöd. Det går tyvärr inte att ladda upp den som tif så om någon vill ha det så får ni maila mig.
Nästa tillskott är veckoscheman i samma nyanser som månadsöversikterna, för att kunna skapa visuell enhetlighet bland bildstödet. Schemat kommer i två varianter, med pictogram och text som rubrik och utan.
Veckoschema i TEACCH-färger med pictogram och texten “vecka” upptill.Veckoschema i TEACCH-färger utan pictogram och text upptill.
Båda varianterna finns som PDF:er och excelfiler på sidan Mitt bildstöd. Excelfilerna kan till exempel användas om du vill skriva in namnet på personen som veckoschemat är till för, eller lägga in en bild på personen.
För att underlätta förståelsen för dygnet och några tidsbegrepp så finns nu också ett dygnshjul.
Dygnshjul i blått, lila, rosa och rött med pictogram för natt, dag, morgon, förmiddag, eftermiddag och kväll.
Klicka här för att komma till sidan där du kan ladda ner bildstödsmaterial. Just nu är sidan lång och du behöver scrolla en del för att komma till slutet. Någon gång kommer den förhoppningsvis att delas upp i flera sidor men inte just nu, eftersom jag är för sjuka för att orka det själv.
Det är fritt fram att använda materialet för eget bruk eller i verksamheter som skola, vård och omsorg. Vill du använda bildstödet i något annat sammanhang så fråga genom att skicka ett mail till funkisfeministen-at-gmail-punkt-com. Om du använder materialet i ett blogginlägg eller liknande så länka gärna till den här sidan så att källan framgår.
Allt visuellt stödmaterial som jag har gjort själv finns samlat på sidan Mitt bildstöd. Där hittar du de senaste versionerna av materialet.
Hur detaljerat ska ett bildschema vara? Den frågan brottades jag väldigt mycket med när vi började med bildstöd för ett antal år sen.
Jag hade jättesvårt att förstå många specialpedagogers, arbetsterapeuters och psykologers sätt att prata om bildstöd. Vi hade ingen professionell hjälp då men jag sökte artiklar och böcker och läste på och förstod verkligen inte vad som menades när någon sa “välj ut det viktiga”. Alla delmoment var väl viktiga, varför skulle vi annars göra dem?
Hur jag än försökte så hade jag svårt att få till fungerande scheman för mitt barn i början, därför att jag hade jättesvårt att göra ett urval av vilka aktiviteter, platser och personer som skulle vara med på schemat. Om jag tog med allt så som min hjärna egentligen ville så blev det för mycket, gjorde jag ett urval så kändes det aldrig bra därför att det var ologiskt, schemat representerade då inte verkligheten för mitt barn som blev arg. Inte heller fungerade det för mig, visade det sig.
Det här funderingarna ledde till att jag insåg hur detaljorienterad inte bara mitt barn utan även jag är i mitt tänkande. Jag kan absolut ha övergripande perspektiv, faktum är att jag ofta söker det, men om jag inte har detaljerna så finns ingen helhet för mig. Detaljer och helhet måste hänga ihop och när jag saknar detaljinformation utan bara får övergripande information så har jag svårt att processa den. Låt mig ge ett exempel. (Klicka på bilderna så blir det större.)
Dagschema med grönt upptill för måndag och pictogram för morgonbestyr, åka till jobbet, jobba, hämta på förskolan, laga middag, ta hand om disken, natta barn och natta mig själv.
Numer är jag sjukskriven men tidigare när jag jobbade så skulle min dag kunna beskrivas med det här bildschemat. Morgonbestyr, åka till jobbet, jobba, hämta på förskolan, laga och äta middag, fylla diskmaskinen och natta barn och till sist natta mig själv. Schemat skulle fungera som en illustration för mig men bara om jag visste vad tiden på jobbet innebär. Om jag inte har någon aning om vad som väntar mig mer än att jag skulle befinna mig på ett kontor så skulle det bli stopp i min hjärna. Jag skulle ha svårt att greppa inte bara den tid som är på jobbet utan hela dagen.
Trots att väldigt mycket information finns där så händer det något med min perception när det saknas viss detaljinformation, något som närmast kan beskrivas som att jag inte kan nå betydelsen av informationen, eller som att den blir svår att bearbeta och få att gå ihop.
Om jag inte visste vad tiden på jobbet innebar så skulle det i mitt huvud vara som på nästa bild.
Dagschema med grönt upptill för måndag och samma pictogram som på förra bilden men huller om buller. Dessutom finns det något större pictogram för frågorna vad, varför, vem, hur och när.
Det skulle vara förvirrat. Jag skulle kunna ha en viss uppfattning om dagens delmoment men skulle inte få ihop det till en begriplig helhet. I stället skulle informationen flyga runt i mitt huvud som ostyriga fragment utan någon tydlig ordning. Jag skulle hela tiden ha frågor som surrade i huvudet och pockade på uppmärksamhet, för den här oordningen på informationen som uppstår när jag inte kan bearbeta den ger ingen vila. Min hjärna kan inte sluta försöka bringa ordning i kaoset.
Dagschema med grönt upptill för måndag och pictogram för morgonbestyr, åka till jobbet, jobba, hämta på förskolan, laga middag, natta barn och natta mig själv. På det här dagschemat finns dessutom pictogram för möte, jobba vid datorn, mat, besökare och protokoll intill pictogramemt för kontor.
För att åtgärda det så skulle jag först behöva antingen ett detaljerat schema över bara jobbtiden, som komplement, eller ett dagschema där jobbtidens moment var mer specifikt illustrerade som på bilden här ovan. Framför allt så behöver jag en genuin förståelse av vad jobbets verksamhet och mål egentligen går ut på, vilket inte alltid kan illustreras med enbart ett schema utan är något som även kan tydliggöras på andra sätt.
Kontentan av det här är att för att kunna förstå och ha nytta av ett övergripande schema så måste jag också ha ett detaljerat. Det här var lite revolutionerande för mig att inse, i synnerhet eftersom jag först insåg att det är så mitt barn tänker och därefter insåg att det är så jag också funkar. Ibland när jag läser om bildstöd, framför allt till autistiska personer, så förespråkas det att man ska förenkla och det förekommer även rent dömande kommentarer om att man inte ska tillåta personen att snöa in på oviktiga (enligt betraktaren) detaljer. Att förenkla på olika sätt är ofta bra men hemma hos mig är det helt avgörande att den som gör scheman hela tiden har i åtanke att utan detaljer så finns ingen helhet. Människor som fungerar annorlunda kan självklart ha andra behov när det gäller bildscheman.
Risken med att behöva mycket detaljer är att det kan bli för plottriga scheman med för många bilder. Hemma hos mig så löser vi det genom att vi delar upp scheman i olika abstraktionsnivåer och hur det ser ut i praktiken kommer det förhoppningsvis ett eget inlägg om längre fram.
Med tiden har det blivit en del bildstöd på den här bloggen, även om det aldrig var tanken från början. För några månader sedan frågade en läsare om det bildstöd som jag har gjort själv finns sammanställt någonstans, så att det går lätt att hitta. Nu har jag äntligen fått hjälp att fixa det och sidan Mitt bildstöd är klar.
Där hittar du de senaste versionerna av allt bildstöd som jag har gjort som går att ladda ner och använda för eget bruk, helt gratis. Länkar till bildbanker och andra källor till bildstöd finns precis som tidigare på sidan Visuell pedagogik och bildstöd.
Du hittar sidan genom knappen högst upp till höger i menyn.
Prioriteringsstöd med picotgram och olikfärgade fält som anger hur viktigt ett moment är. Finns i olika format i botten på inlägget.
Livet handlar en hel del om att prioritera, i synnerhet om din ork är begränsad av funktionsnedsättningar och sjukdomar. Att prioritera bort med gott samvete är ofta nödvändigt för att hantera en tillvaro som lätt blir övermäktig, det är dock varken enkelt eller något som de flesta lär sig av bara farten. Jag har haft turen att få jobba med att prioritera i ett yrke där det erbjuds en del utbildning i ämnet men så är det inte för alla. Trots att prioritering är en så nödvändig del av livet så är det inte självklart att få verktyg och hjälp för att lära sig det.
I motsats till vad som ofta påstås i den normfungerande världen i formen av påståenden som “prioritera träningen” eller “prioritera dig själv” så handlar prioritering väldigt lite om att prioritera upp och desto mer om att prioritera ner och bort. Den riktiga konsten i prioritering är att konstatera vad som inte ska göras och hålla fast vid det.
Även om offentlig sektor lider av brist på förståelse för att allt inte går att prioritera upp (det kallas “effektivisering” när inget ska prioriteras bort trots att resurserna minskar och är egentligen bara dåligt ledarskap) så finns det i arbetslivet ofta ändå en medvetenhet om att prioriteringar måste ske. Till min förvåning så möter jag ofta en total oförståelse för hur mycket prioriteringar jag gör i min vardag som kroniskt sjuk funkis, trots att det egentligen är logiskt att den som har väldigt begränsat med kapacitet måste göra medvetna prioriteringar hela tiden. Ska jag svara på ett mail eller ska jag få håret tvättat? Ska jag skriva ett meddelande till läkaren eller ha kraft över att hjälpa mitt barn med sin läxa? Ska jag chatta med en kompis eller fylla på min dosett? Ju mindre kapacitet jag har, desto mer bisarra prioriteringar gör jag. De flesta funkisar och kroniskt sjuka som jag känner lever med liknande villkor, vi prioriterar enormt mycket i vår vardag eftersom det kostar mycket kraft att hela tiden parera en omvärld som inte är utformad för oss.
Med anledning av min prioriteringsfyllda vardag så har jag insett att som förälder till ett barn som antagligen kommer att leva med mycket högre krav på prioriteringskunskaper än normfungerande barn så tänker jag försöka förse barnet med de kunskaperna. Som första steg så har jag gjort ett prioriteringsstöd som kan användas när vi ska göra något tillsammans.
Tanken är att vi i det gröna fältet skriver till exempel “göra läxor” eller “fixa födelsedagsmiddag” eller vad som nu passar. Därefter skriver vi delmomenten i de röda, lila och blå fälten. Beroende på vad vi gör så kanske vi använder laminerade bilder och sätter med häftmassa i rätt fält i stället för att skriva.
Jag har inte testanvänt det här prioriteringsstödet än men lägger ut det här ändå. Syftet är att det ska vara ett sätt att organisera något som ska göras som innehåller delmoment och öva sig på att konstatera att allt inte är lika viktigt. Centralt vid användningen av det är att den som hjälper till (hemma hos mig jag eller barnets andra förälder) ska se till att inte allt hamnar i det röda fältet, utan i det lila och blåa också. Förhoppningsvis så fungerar det som ett sätt att öva sig på att prioritera bort.
Prioriteringsstödet finns som PDF för den som vill skriva ut det och sedan skriva för hand och som worddokument för den som vill skriva direkt i det.
Observera att det här är en början på att lära sig prioritera, inte en kurs som täcker allt som ingår i prioritering.
Obs! Det är fritt fram att använda materialet för eget bruk eller i verksamheter som skola, vård och omsorg men inte för kommersiella syften. Delar du det vidare i din egen blogg eller liknande så länka gärna till det här inlägget.
Allt visuellt stödmaterial som jag har gjort själv finns samlat på sidan Mitt bildstöd. Där hittar du de senaste versionerna av materialet.
Skavet är en plats för alla gånger som en [jag!] känt att jag bara varit samhälleliga fel staplade på varandra. Den är ett andningshål för litterär gestaltning. Halv-fiktion är överlevnad. Jaget är förbannat.
Att lyssna och komma till tals. Här bloggar Åsa Moberg och Mikaela Javinger om turtagning, delaktighet, psykiatri, patientinflytande, arbetsliv, välfärd och aktuella händelser
