Tag: Funkisfeminism

Funkisfeminism och lästips

Funkofobi, tillgänglighet, inkludering, funkisfeminism…. Jag får inte ordning på tankarna kring de här begreppen, det myllrar på i huvudet men skrivfokuset kommer inte. Jag kan inte formulera mig eller tänka så särskilt mycket över huvud taget, därav att jag inte har svarat på kommentarer. Däremot kan jag starkt rekommendera anarkoautisms inlägg Ett funkisfeministiskt perspektiv – hur autism kan hjälpa oss att förstå kön som tar upp ett viktigt resonemang kring autism och kön.

Grunderna i genusteori med hjälp av pictogram

familj fîrÑldrar kvinna mamma man pappa syskon vuxenbarn

Jag gillar pictoonline än så länge för även om hanteringen av dokument är knölig och usabilitybiten lämnar en del i övrigt önska så är själva bilderna precis vad som passar oss: svartvitt, stiliserat, enkelt. Därför blev jag lite trött idag när jag till min förvåning inte hittade någon bild för “förälder”. “Föräldrar” i plural fanns precis som mamma, pappa, barn och syskon men det fanns ingen bild för förälder vilket gjorde mig irriterad. Visst kan det säkerligen vara så att för en del personer som använder bildstöd så är förälder av någon anledning ett mindre lämpligt koncept än att vara specifik med vilken förälder det är man syftar på (“förälder A”, “mamma K”, “pappa S” osv) men så är det med allt som har med bildstöd att göra – ingen lösning passar alla utan utformningen ska alltid vara baserad på vad individen behöver.

Vad är det med att föräldrar alltid måste könas? Varför måste jag vara mamma och inte bara förälder? Det här mönstret har varit uppenbart sedan jag blev gravid och första besöket på mödravårdscentralen och det fortsätter bara – primärt omnämns jag som “mamma” och inte som “förälder” vilket också innebär att jag tillskrivs en massa egenskaper som har med fördomar att göra och inte ett dugg med hur jag är (t ex att jag förutsätts oroa mig för mycket, vara vberbeskyddande och hönsig). Det här är så basic genusteori (typ Hirdman även om min kommande förklaring är så förenklad att det knappt går att säga att det är Hirdmans genussystem) att jag inte ids förklara djupare men jag tänkte ändå bjuda på en liten illustration för den som inte är så insatt i genusteori:

1) Det finns två kön som är strikt åtskilda från varandra: check. På bilderna finns det en man eller en kvinna och någon tvetydighet får inte plats. Inga agender, ickebinära eller andra som på något sätt inte passar ini tvåkönsnormen så långt ögat når.
2) Det manligt kodade är överordnat det som är kvinnligt kodat i bemärkelsen att mannen är norm: check. Titta på bilden av barn respektive vuxen. På båda bilderna är både den kontrasterande personen och personen som står i fokus samma symbol som symbolen för man eller pojke. Alltså, det manliga är normen medan det kvinnliga är avvikande. Eller annorlunda uttryckt: när något ska vara könsneutralt blir det det manligt kodade.

3) (Punkt nummer tre ingår väl egentligen inte i Hirdmans genussystem om jag inte missminner mig men det hör till ändå.) En familj består av en mamma, en pappa och barn. Helst två barn: check. Bilden för familj innehåller en pojke, en flicka en mamma och en pappa. Inga samkönade par, singelföräldrar, vuxna med husdjur, familjer bestående av tre, fyra eller fem vuxna eller någon annan form som går utanför.

Jag vet inte riktigt om pictogram försöker säga att förälder är man bara i relation till den man är förälder med eller om jag fullständigt övertolkar saker pga trött men se det här som en introduktion till genusteori och ett pedagogiskt exempel på hur systemet upprätthålls i dagliga praktiker även i sammanhang som på ytan inte ser ut att ha så särskilt mycket med kön att göra.

Nu är det här en väldigt grund och förutsägbar analys av pictograms bilder, är det någon som antar utmaningen att göra en lite mer subversiv tolkning så hojta för det skulle jag gärna läsa.

PS. Jag är egentligen rätt bekymrad över Hirdmans genussystem och skulle hellre rekommendera Gayle Rubin för den som är intresserad av att läsa mer då Rubin har mycket intressantare resonemang om (hetero)sexualitetens plats i det hela, om jag inte minns helt fel.

PPS. Det är i år tio år sedan jag läste genusvetenskap (eller tio år sedan jag började läsa) och jag saknar det något så vansinnigt.