Tag: förberedelser

Att kombinera ritprat, dagschema och veckoschema

Att kombinera ritprat, dagschema och veckoschema

I det ett tidigare inlägg visade jag en film med ett ritprat som användes för att förklara ett kommande teaterbesök med skolan. Hemma hos mig så fungerar ritprat väldigt bra som en fördjupad förberedelse men vi använder också veckoschema och dagschema för att skapa förutsägbarhet och begriplighet. För den som är van vid att jobba med bildstöd kan det te sig självklart att kombinera ritprat, veckoschema och dagschema men av erfarenhet vet jag att för den som är ny i bildstödsvärlden så är det ofta förvirrande med alla former av bildstöd. I det här inlägget ska jag därför visa hur det kan gå till när vi kombinerar det för vårt barn. Det är inget facit för hur någon annan ska göra, utan ett exempel som förhoppningsvis gör det lite lättare för någon annan att greppa hur det kan gå till. Klicka på bilderna för att få se dem i större format.

Kombinera ritprat, dagschema och veckoschema genom att:

Steg 1: Ta reda på vad som ska hända under aktiviteten. Det kan låta självklart men många gånger är det ett moment som kräver en viss arbetstid och dessutom innebär det ofta krav på att alla vuxna omkring den person som förberedelserna är till för behöver samarbeta och ha fungerande kommunikationskanaler. För att kunna förbereda en annan person på något så måste du själv veta vad som ska hända.

Steg 2: Gör ett ritprat. Hemma hos oss är det optimalt att göra det minst en vecka innan aktiviteten, även om det inte alltid blir så. Dels för att under arbetets gång så upptäcker vi ofta att vi saknar information som vi måste ha tid att ta reda på, dels för att barnet behöver få börja jobba med ritpratet i god tid. Det behöver finnas tidsmarginaler eftersom vi aldrig vet om barnet kommer att ha ork nog att titta på ett ritprat en viss dag och för att barnet kan behöva titta korta stunder men flera dagar i rad, för att hinna bearbeta informationen och förstå tillräckligt mycket för att kunna formulera frågor och synpunkter.

 

Ritpratet kan till exempel innehålla svar på de vanliga bildstödsfrågorna Vad? Var? Vem? Hur länge? Vad händer sen? Vad behöver jag ha? Varför ska jag göra det? Förutom de frågorna är det bra om ritpratet innehåller information om vad personen ska göra för att hantera något som riskerar att bli jobbigt. I det här ritpratet finns det till exempel en bild med oljud och hörselkåpor, eftersom det är gjort för ett ljudkänsligt barn. Det kan också vara bra att ha utsett en reservutgång, det vill säga en reträttplats dit personen kan ta sig om hen behöver en paus från ljud, synintryck, människor eller andra påfrestande element. Om det finns en bild på reservutgången så kan den läggas in i ritpratet, så att personen får klar och tydlig information om den i god tid.

Skärmdump från ritprat med pictogram för oljud och hörselskydd.

 

Steg 3: Gör ett veckoschema där en eller flera bilder som symboliserar aktiviteten finns med.

Veckoschema i TEACCH-färger med pictogram för skola, park, bada, teater hemma, godis och simhall.

Steg 4: Gör ett dagschema där aktiviteten ingår. Hur detaljerat det är varierar lite hemma hos oss men i och med att vi just nu använder pappersscheman så är dagschemat överskådligt och med få bilder. Tidigare använde vi appen Tasuc för dagscheman och i den kunde vi göra arbetsordningar med fler detaljer. Hur det såg ut kan du läsa om här.

Dagschema med pictogram som innehåller bilderna för onsdag, samling, svenska, mat, teater, skola, mellanmål, vinka och hemma.

Genom att jobba med bildstöd på det här sättet kan vårt barn både få en detaljerad beskrivning av vad som ska hända och få möjligheten att få en översikt, både över skoldagen och över hela veckan. Det passar inte alla, för vissa personer kan växlingen mellan veckoschema, dagschema och ritprat bli rörig och då är det vara bättre att göra på ett annat sätt.

För fler exempel på bildstöd se etiketten bildstöd här på bloggen eller facebookgruppen Bildstöd – tips och råd.

 

Advertisements

Ritprat som förberedelse för teaterbesök

I takt med att jag har blivit sjukare så har min partner tagit över stora delar av alla förberedelser som vi gör till vårt barn. Vi jobbar mycket med appen Ritprata och eftersom min partner är en sån där människa som gillar video så har han gjort en film med ett ritprat som är tänkt att användas för att förklara ett kommande teaterbesök.

(Tryck på “CC” längst ner i högra hörnet för textning.)

Ritprat kan göras på många olika sätt, beroende på syftet. Här är syftet att förbereda för vad som ska hända och därför används bilder som sedan kommer att användas i dagschemat. Det är särskilt bra när man gör ritprat till ett personer som inte är så vana vid bildstöd, eller om den kommande händelsen innehåller moment som är helt obekanta för personen. Genom att använda schemabilder i ritpratet så får personen en chans att lära sig bilderna i förväg och dagschemat blir då lättare att tolka och förstå. I andra sammanhang kan det vara en stor fördel att rita, till exempel när du vill reda ut vad som hände i en konflikt.

I det här ritpratet används du-form, där en person berättar för en annan vad som ska hända, medan det i litteraturen om sociala berättelser ofta understryks att det är viktigt att använda jag-form. Min erfarenhet säger att vilket som är bäst beror på hur ritpratet ska användas och på personen som det är till för. När vi gör planer av det här slaget är det vanligt att vårt barn ändrar i ritpratet, allt eftersom han greppar vad som ska hända och kommer med frågor. Då kan ritpratet byta form och gå från att en person berättar vad som ska hända till ett samarbete med en gemensam plan där barnet berättar själv och då använder jag-form. Eftersom appen vi använder har en inspelningsfunktion för ljud så lämpar den sig särskilt bra att använda som samtalsunderlag, för barnet kan då spela upp vad vi har sagt till bilderna. Någon gång i framtiden kanske vi gör en film om hur det kan gå till när vi jobbar med ritprat som ett verktyg för samarbete, för att illustrera hur ritpratet kan utvecklas.

I ett kommande inlägg kommer jag att förklara hur vi gör för att kombinera ritprat med dagschema och veckoschema. Du hittar det här.

Att få bestämma allting eller att redan ha anpassat sig?

Jag skrev igår om riskerna med att bara inhämta kunskap om funktionsnedsättningar från personer med utifrånperspektiv. För att göra det tydligare ska jag ge ett exempel.

Ponera att ett barn i förskoleålder blir kallat till återbesök till BUP. I kallelsen står det tid, plats och att förälder + barn ska träffa en läkare och en kurator. Det står ingenting om syftet med besöket eller vad som förväntas av barnet eller av föräldrarna. Barnet är sedan tidigare diagnostiserad med autism och både läkaren och kuratorn medverkade i utredningen och har journalanteckningar som berättar om att barnet behöver förutsägbarhet för att inte må dåligt.

Eftersom ingen information om vad besöket går ut på finns i kallelsen så ringer en förälder till mottagningen och ber om att bli uppringd av läkaren eller kuratorn för att få information och kunna förbereda för besöket. Efter en vecka har ingen ringt tillbaks så föräldern ringer igen. Ingen ringer tillbaks då heller och något direktnummer eller annat sätt att nå personalen på mottagningen finns inte.

Föräldrarna förbereder barnet så gott det går med ritprat och bild på läkaren och kuratorn på veckoschemat men det är svårt eftersom barnets frågor om vad hen ska göra under besöket inte kan besvaras. Barnet accepterar ändå att följa med om hen bara behöver prata med läkaren, som hen kommer ihåg. På morgonen när det är dags att åka är barnet trött eftersom hen har varit vaken två timmar mitt i natten. Det händer ofta när anspänningen är hög av någon anledning, t ex när barnet ska göra något som hen är orolig inför. Trots det klär barnet på sig och åker med till besöket på BUP. Väl där går barnet med in i rummet och sätter sig i förälderns knä eftersom situationen ändå är lite jobbig. I knät hamnar förälderns mun precis vid barnets öra så barnet ber föräldern att inte prata för att ljudet är jobbigt. Barnet ber också kuratorn och läkaren att inte prata.

Läkaren svarar med att senare under samtalet påpeka att det nog behövs lite beteendeträning eftersom barnets önskemål om att ingen ska prata var ett tecken på att hen vill bestämma allting. Läkaren visar ingen som helst förståelse för hur ansträngande situationen är för barnet. Inte heller ber läkaren eller kuratorn om ursäkt för att de inte ringde upp utan de tycker att allting går bra.

Det här är ett exempel på när en neurotyp tolkning av ett autistiskt barns beteende kan sluta illa. När läkaren inte förstår hur många ansträngande moment barnet redan har lagt energi på så tolkar hen barnets behov av tystnad som att hen vill bestämma allting. En annan tolkning är att barnet har anpassat sig massor och följt med till ett vårdbesök som hen inte var förberett för tillräckligt mycket för att det ska kunna kallas tillgängligt. Barnet har redan ansträngt sig och har inte så mycket ork kvar för att lyssna på när tre personer pratar.

Den som bara ser ur ett neurotypt perspektiv riskerar att missa djupare insikter om hur världen upplevs för människor som fungerar på ett annat sätt. I bästa fall leder det till uteblivna anpassningar, i värsta fall kan det leda till att människor med funktionsnedsättningar utsätts för behandlingar som är skadliga i sin normalitetssträvan.

Det finns säkert fler möjliga tolkningar av situationen. I det här inlägget har jag valt att fokusera på två tolkningar för enkelhetens skull men om du som läser ser saken från ytterligare andra perspektiv får du gärna berätta i kommentarsfältet.

 

Schemabrytande aktiviteter – hur få in bra förberedelser?

Både jag och mitt barn är beroende av förberedelser för att tillvaron ska fungera (något jag har skrivit om här). Som förälder är det mitt ansvar att se till att mitt barn får de förberedelser hen behöver, i synnerhet när saker av någon anledning inte är som vanligt. Det är en sak att hantera det när det gäller aktiviteter som jag har ansvarar för men när vi kommer till schemabrytande aktiviteter i skolan är det knepigare. För att elever ska få de förberedelser som behövs är det ofta nödvändigt att både de schemabrytande aktiviteterna och förberedelsearbetet planeras in, för hur ska vuxna kunna förbereda barn om vi inte själva vet vad vi ska förbereda för? Eftersom jag inte har hittat något verktyg som hjälper till att planera schemabrytande aktiviteter och förberedelser så har jag börjat skissa på ett själv.

Planera för förberedelser

Tillgängliggörande av schemabrytande aktiviteter för elever med funktionsnedsättningar och sjukdomar bygger som sagt ofta på planering. Delvis för att det är svårt att göra en situation tillgänglig i stunden (det kan vara svårt att ordna så att de elever som behöver mindre sammanhang får det när utflykten redan är igång, att dela in helklassen i mindre grupper behöver oftast vara gjort i förväg) men även för att förutsägbarheten i sig är en helt nödvändig anpassning. Förutsägbarhet kan behövas av olika skäl, t ex för att kunna tänka ut bra sätt att hantera de påfrestningar som aktiviteten kommer att innebära (läs mer om det i det tidigare inlägget).

Förberedelser ger inflytande

Syftet med förberedelser för schemabrytande aktiviteter är att öka tillgängligheten. Genom att elever får en bra bild av vad som ska hända blir det möjligt att tillvarata elevens egen kunskap om vad hen behöver för att aktiviteten ska bli tillgänglig. Det här är en viktig aspekt om vi vill ha en jämlik skola som är tillgänglig för alla. Den elev som får fullt klart för sig vad som ska hända har också en reell möjlighet att kunna påverka medan den elev som inte vet vad som ska hända inte heller kan vara delaktig i utformningen.

En annan anledning till att förberedelser behöver ske planerat med tillräcklig tidsmarginal är att det ibland behövs anpassningar som innebär att skolpersonalen behöver ta reda på olika saker om aktiviteten och se till att det görs anpassningar av t ex utflyktsmål. Det kan behövas anpassad belysning eller tillgång till en lugn plats att dra sig undan till och sådant behöver ordnas i förväg.

Få koll på förberedelserna och den totala belasntingen

Att planera in förberedelser innebär både att avsätta tid för dem men att också tänka ut vad som är bra förberedelser för ändamålet. Hur behöver elev X förberedas för aktivitet Y? Titta på bilder? Gå på ett eget förberedande besök till utflyktsmålet och få bekanta sig i lugn och ro utan att samtidigt behöva förhålla sig till andra elever? Titta på videofilm från förra årets luciatåg? För att det ska gå att göra behövs någon slags planeringsverktyg, annars blir förberedelserna kanske inte av. Som förälder uppskattar jag också när det är tydligt vem som förväntas ansvara för förberedelserna och vem som sedan förväntas ansvara för genomförandet av aktiviteten. Mitt första utkast till planeringsschema för schemabrytande aktiviteter ser ut så här:

Planering_schemabrytande_a_1
Veckoschema med veckodagarna i TEACCH-färger. Den första kolumnen innehåller frågorna “Vad händer?”, “Hur kommer förberedelser att se ut?”, “Vem ansvarar för förberedelser?” och “Vem ansvarar för genomförande?”

En aspekt som jag som funktionsnedsatt upplever som viktig är att ta hänsyn till är hur det är att leva med begränsat med ork. Om schemabrytande aktiviteter och förberedelser ska rymmas utan att ta för mycket energi från eleven så behöver skolan planera så att det inte kommer för många krävande aktiviteter för tätt inpå varandra. Genom att visualisera aktiviteterna och förberedelserna kan det bli lättare att avgöra om kommande aktiviteter är realistiskt planerade, finns det ork till både förberedelser och aktiviteter? Det här schemat har även med helgerna just för att det ska gå att få en bild av hela veckan. I praktiken skulle ett ifyllt schema kunna se ut så här (klicka på bilden om du vill att den ska bli större):

Likadant planeringsschema som ovan men med ifyllda exempel. Under "Tisdag" står det "Vad händer? Förberedelser för torsdagens utflykt", "Hur kommer förberedelserna att se ut? Titta på bilder från förra gången + ritprat om i vilken ordning varje moment kommer", "Vem ansvarar för förberedelserna? Assistent Eva". Under "Onsdag" står det "Vad händer? Ev extra förberedelser för torsdagens utflykt". Under "Torsdag" står det "Vad händer? Utflykt till skogen", Vem ansvarar för genomförande? Assistent Eva". Under "Lördag" står det "Vad händer? Förberedelser för släktpicknick", "Hur kommer förberedelserna att se ut? Titta på bilder på släktingarna och parken. Gå igenom vilken mat vi ska ha med oss.", "Vem ansvarar för förberedelser? Förälder Alex". Under "Söndag" står det "Vad händer? Släktpicnick i Hagaparken", "Vem ansvara för genomförande? Förälder Lo".
Likadant planeringsschema som ovan men med ifyllda exempel. Under “Tisdag” står det “Vad händer? Förberedelser för torsdagens utflykt”, “Hur kommer förberedelserna att se ut? Titta på bilder från förra gången + ritprat om i vilken ordning varje moment kommer”, “Vem ansvarar för förberedelserna? Assistent Eva”. Under “Onsdag” står det “Vad händer? Ev extra förberedelser för torsdagens utflykt”. Under “Torsdag” står det “Vad händer? Utflykt till skogen”, Vem ansvarar för genomförande? Assistent Eva”. Under “Lördag” står det “Vad händer? Förberedelser för släktpicknick”, “Hur kommer förberedelserna att se ut? Titta på bilder på släktingarna och parken. Gå igenom vilken mat vi ska ha med oss.”, “Vem ansvarar för förberedelser? Förälder Alex”. Under “Söndag” står det “Vad händer? Släktpicnick i Hagaparken”, “Vem ansvara för genomförande? Förälder Lo”.

Helt optimalt vore det förstås om barnet själv och alla vuxna och som ansvarar för ett barns tillvaro kunde ha någon slags delningstjänst (t ex dropbox) och jobba med ett gemensamt schema, för att få koll på att belastningen över veckan inte blir för tung. Alltså att personen själv och föräldrarna, skolan och eventuella andra personer (t ex från korttidsboenden om personen brukar vistas på ett sådant) delade schema så att planeringen blev gemensam. Om det händer något schemabrytande i skolan en fredag är det kanske inte möjligt att sen göra något krävande på lördagen, därför behövs en gemensam översikt.

Jag brukar tänka att om det inte går att göra bra förberedelser för schemabrytande aktiviteter så behöver de schemabrytande aktiviteterna förmodligen organiseras annorlunda. Schemat ovan är som sagt bara ett första utkast så jag vill gärna ha synpunkter. Vad tänker du som själv är elev och har behov av förberedelser? Vad tänker du som jobbar i skolan? Vad tänker du som är förälder? Vad saknas? Kan det ändras om för att bli bättre på något sätt?

Uppdatering: En uppdaterad version av det här inlägget (med lämpliga frågor att ställa sig) finns här.

Förberedelser – en nödvändig del av inkludering och tillgänglighet

Några aktuella händelser får mig att fundera på vikten av förberedelser i min familj och hur det samtidigt är svårt för omvärlden att möta våra behov på den här punkten. För oss är inte förberedelser för saker som ska hända en bonus eller för den delen något vi ska ha för förberedelsernas skull utan det finns ett antal bakomliggande syften.

Det är snart december och tillvaron fylls av luciatåg, ljuståg, besök i olika religiösa inrättningar, nobelluncher, utvärderingsmöten för terminen som har gått, möten för att spika handlingsplaner för kommande termin, ansökan om verksamhetsstöd, pepparkaksbak, adventskalender, klädbyten (vissa i min familj gillar vinteroverall men själv får jag extra ont i nacken av tunga vinterjackor så jag är inte glad) avstämningar med Försäkringskassan, läkarbesök för medicinuppföljningar, eftersläpande administration från i somras som måste göras om pga att det blev fel och fan och hens moster. Om det här ska fungera i en familj där både barn och vuxna lever med mycket mindre ork än samhället förväntar sig och är beroende av energiplanering och aktivitetsbalans så krävs det att vi lägger pussel med orken.

Bild från anteckning i appen Ritprata med rubriken “Pacing och aktivitetsbalans”. På bilden ser vi en stolpe med varvade röda och blå fält där det står “Aktivitet” respektive “vila”. Nedanför står det “Bromsa medvetet – vila innan orken tar slut. Aktivitet i 20 min, sen vila.” och intill är det en teckning av en klocka. Nedanför står det “Visualisera dagens belastning” och “Omplanering och omprioritering”.

Ett av syftena med förberedelser för vad som ska hända är att med god, detaljerad information om aktiviteten är det mycket lättare att göra en uppskattning av hur mycket energi den tar och vilken sorts energi det är fråga om. Är det mental, fysisk, emotionell eller alltihop? Ska det funka så räcker det inte med informationen som kommer i kallelsen till Försäkringskassan där det stå “Välkommen på möte för att se vad du behöver för att kunna  återgå i arbete”. Det säger ingenting om vad som förväntas av mig. Ska jag svara på några korta frågor och sen gå? Ska jag fylla i formulär? Ska jag muntligt redovisa min oerhört komplexa ohälsobild? Måste jag sitta upp eller finns det möjlighet att ligga? Hur lång tid tar det? Med tydlig och detaljerad information kan jag göra förberedelser så att själva mötet kostar mycket mindre ork och så att jag kan möta de krav som ställs på mig. Det som för andra är sunt förnuft och självklarheter existerar inte för mig eftersom min familjs referensramar är så pass avvikande från samhällets förväntningar på ork, kapacitet och funktionalitet. Ovan ser du t ex en bild från det material jag har gjort inför mitt möte med FK, eftersom jag faktiskt inte kan redogöra för min ohälsosituation utan visuellt stöd.

Den andra orsaken till att god information och förberedelser är viktigt är för att vi är flera i familjen som upplever stark stress när vi inte har en klar bild av vad som ska hända och den stressen suger massvis med energi. Det finns flera orsaker till att det är så, delvis handlar det om hur vi bearbetar information (kom ihåg att vi bl a har NPF i den här familjen) men det handlar också om att kunna tänka ut vilka copingstrategier som kan vara användbara. Förberedelser för intrycksintensiva aktiviteter behöver t ex innehålla en på förhand utsedd lugn plats som finns tillgänglig när det börjar bli för mycket intryck (eller allra helst innan intrycksbägaren har fyllts). Förberedelser med copingstrategier handlar också om att vi ofta behöver ställa krav för att göra aktiviteterna så tillgängliga som möjligt, t ex en soffa att ligga på, vilket är omöjligt att göra utan information som gör det möjligt att skaffa sig en bild av vad som ska ske.

Bild från appen Ritprata med en bild på en rosa vinteroverall och rosa vinterkängor samt pictogrambilder på vinteroverall och känga.
Bild från appen Ritprata med en bild på en rosa vinteroverall och rosa vinterkängor samt pictogrambilder på vinteroverall och känga.

Det tredje skälet till att information och förberedelser är avgörande är att det kan bli informationsanstormning annars. Genom att ha sett bilder på kyrkan eller ett videoklipp på luciatåg portioneras informationen i mer hanterbara doser som hjärnan hinner bearbeta. Vi slipper bli bombarderade och krascha. Ovan ser du en bild från ett ritprat om vad vintern innebär för klädförändringar. Genom att ha fått klädbytet visualiserat och hunnit smälta informationen i förväg går det lättare att hantera decembers alla förändringar. (Det var en bild på julkrubbor här tidigare men eftersom jag inte vill göra mig skyldig till att stjäla någon annans bilder så bytte jag.)

Sist men kanske viktigast så handlar förberedelser om att skapa oss en bild av vad som ska hända som är så pass bra att vi kan göra ett aktivt val att delta eller inte. Att säga ja eller nej till att medverka i en aktivitet utan att egentligen ha greppat vad den innebär är inte ett informerat val. Kommer aktiviteten att vara otillgänglig och orsaka ohälsa vill vi ha möjligheten att skydda oss genom att säga nej.

Är du som läser hjälpt av förberedelser? Finns det någon särskild förberedelse som hjälper dig extra mycket genom december? Kommentera gärna, jag vill gärna lära mig mer.

P.S. Inspirationen till det här inlägget kommer även från den engelskspråkiga podcasten Autistic Flappy Hour avsnitt 3 – Autistic Spaces där de medverkande vid ett tillfälle nämner hur detaljerad information var en viktig del i att göra konferensen Autscape tillgänglig. Podden finns även transkriberad för den som hellre läser än lyssnar.