Tag: bildschema

Första gången bildstöd blev en hjälp

Första gången bildstöd blev en hjälp

När mitt barn var runt tre år så började vi med bildstöd. Jag läste på olika ställen om hur det kunde hjälpa, vi köpte en bok om TEACCH och letade information på olika bloggar och hemsidor. Det var ganska förvirrande och vi bad BVC om hjälp med bildstöd men fick ingen och då hade vi ingen kontakt med BUP eller habiliteirngen än (för att BVC inte ville skicka någon remiss).

Efter att ha surfat runt bland olika symbolbaser så bestämde vi oss för att testa pictogram från SPSM och vi gjorde några olika scheman som vi introducerade. Generellt så gick det väldigt trögt. Barnet hade ett stort behov av förutsägbarhet men blev ofta arg på schemat och vi hade ingen att fråga om hjälp.

Jag minns inte hur lång tid det tog men vi gnetade på, försökte testa några olika format på schemat men mest minns jag en otroligt förvirring kring HUR vi skulle jobba med bildscheman för att det verkligen skulle bli ett stöd för barnet. Jag minns mest att jag grät och svor kring det förbannade bildstödet, eftersom det var så jobbigt men än så länge inte hjälpte barnet. Jag ville inte ge upp eftersom vi vid flera tillfällen hade sett hur foton på till exempel personer hade gjort det mycket lättare att träffa folk och det var ändå tydligt att barnet reagerade mycket på det hen såg. Det var bara det att vi föräldrar inte alls visste vad vi höll på med och inte visste hur vi skulle använda bildstöd som hjälpmedel.

En kväll när barnet badade så tog jag två små schemabilder och satte på fingertopparna med häftmassa. Det var inte planerat utan en tanke som slog mig när jag tänkte på att snart måste vi avsluta badet och det kommer att vara lika svårt som vanligt så nu prövar jag något annat. Jag minns inte exakt vilka bilder det var men jag tror att jag satte en bild för “bada” på ena handen och “torka sig” på den andra. Först höll jag upp fingret med bilden på “bada” och visade barnet, samtidigt som jag sa något liknande “nu badar du”. Sen höll jag upp nästa hands finger med bild intill och sa något i stil med “snart ska du gå upp och torka med handduk”.

Pictogram, alltså svartvita, ritade bilder utan detaljer, för "bada" och "torka sig".

Barnet började inte skrika som hen brukade vid badavslutet, utan sa ja. Badavslutet gick väldigt mycket lättare den kvällen och lyckan över att barnet slapp få det så jobbigt var stor, så kvällen efter gjorde jag om samma sak. Då svarade barnet att hen ville ha en bild på en badkarspropp också.

Efter det här började bildstödet att funka mycket bättre, troligtvis för att vi hade lärt oss två saker:

  1. Barnet behövde mer detaljer i schemat. Tidigare hade vi mest gjort övergripande bildstöd och det räckte inte.
  2. Barnet behövde lösa bilder som går att flytta och ta ner allterftersom att momenten klaras av.

Det var knappast så att allt med bildstödet blev lätt efter det här men det här var första gången som bildstödet verkligen var en hjälp till förståelse för barnet. Det tog några månader till innan vi hade listat ut hur vi skulle jobba med detaljer och helhet på ett sätt som hjälpte barnet men en sak tror jag gäller för fler:

Fungerande bildstöd som verkligen är ett hjälpmedel (inte ett styrmedel som fokuserar på lydnad) behöver utgå ifrån hur personen det är till för tänker, tar in och bearbetar information. Innan vi kan göra bra bildstöd så behöver vi ta reda på det.

Jag önskar att jag hade riktigt bra kartläggningsmetoder och analysverktyg att rekommendera så att det slapp bli så oerhört jobbigt att testa bildstöd men tyvärr så har jag inte det. Om du som läser det här har tillgång till något sådant (som alltså kan vara en grund för att utforma bildstöd bra) så tipsa gärna i kommentarsfältet.

Berättelsen är delad med barnets tillåtelse.