Tag: 2e

Särbegåvning och autism beskrivs med olika värderingar

Anarkoautism skrev ett inlägg om hur språket ofta ser ut när det handlar om särbegåvning. Beskrivningar av särbegåvning skulle kunna vara en beskrivning av autism om autism inte värderades som negativt. Det fick ett antal personer att gå i taket på ett sätt som är väldigt obehagligt. Jag vill egentligen inte debattera särbegåvning av högst personliga skäl men tankarna snurrar så jag skriver det här ändå.

Poängen med inlägget, som jag tolkade det, var inte att särbegåvning och autism är samma sak, inte heller att det är mer synd om den ena gruppen eller att särbegåvning på något sätt är finare enligt inläggsförfattaren. Poängen, som jag tolkade den, var att belysa skillnaderna mellan hur särbegåvning respektive autism värderas. Jag uppskattade inlägget mycket för jag har själv reagerat mycket på skillnaderna i vilken typ av laddning språket har när särbegåvning respektive autism diskuteras.

Människor med funktionsnedsättningar generellt, särskilt NPF och alldeles särskilt autism möts ofta av “insatser” som går ut på att personen ska “botas” från hela sin personlighet. Autism framställs som något dåligt som ska tränas bort genom diverse mer eller mindre dressyrliknande metoder. Autism framställs som något dåligt i sig självt, inte bara att autister möter problem med en oförstående och otillgänglig omgivning. Det är så institutionaliserat och är en stor del av habiliteringens verksamhet.

Särbegåvade barn möter precis som autistiska barn stora problem i skolan och många mår dåligt av att skolan är otillgänglig och oförmögen att anpassa sig. Däremot har jag uppfattat det som en skillnad i att det inte finns samma genomgripande, samhälleliga plan för att få särbegåvade barn att bli av min sin särbegåvning. (Jag kan ha fel och den som har fakta om vårdens och skolans program för att få särbegåvade barn att bli mindre särbegåvade får gärna tipsa.) Det innebär INTE att särbegåvade barn får bättre bemötande i skolan, skolgången kan vara minst lika katastrofal för det.

Det finns dock en väsentlig skillnad mellan hur autism respektive särbegåvning beskrivs: Särbegåvning beskrivs ofta som något som blir ett problem i mötet med omgivningen, medan autism ofta framställs som ett problem hos individen.

Jag skulle kunna länka till en massa källor men har för häftiga symtom och bara några minuters ork kvar så den som vill får googla själv på habiliteringsprogram för autistiska barn. Söktips: IBT, TBA, inlärningsteori och teckenekonomi. (Stockholm omorganiserar just nu sin habilitering och en hel del info om de insatser som finns för autistiska barn verkar vara bortplockad från hemsidan så det kan behöva grävas en del för att få fram de mer ingående beskrivningarna. Den som inte orkar googla men vill ha ett exempel kan dock klicka här för en text som habiliteringen i Stockholm nyligen hade tillgänglig.)

Det går att vara särbegåvad och autistisk samtidigt (brukar kallas 2e, twice exceptional) och det är skrämmande att se vilken utsatthet det innebär då den ena delen beskrivs med positivt laddade ord medan den andra delen beskrivs med negativa laddningar, för i praktiken innebär språkets värderingar att de berörda eleverna riskerar att få “anpassningar” som förvärrar situationen. Ännu mer skrämmande är det när värderingen hela tiden återskapas utan reflektion kring varför det ena tolkas som ett problem hos samhället och det andra en brist hos individen som ska tränas bort.

Uppdatering 2016-04-30: Propinqua har också skrivit en text i ämnet, du hittar den här.

 

Advertisements