Frustrerande kommentarer del 8: Eleven måste komma till skolan för att vi ska kunna anpassa

Halva höstterminen har gått och det är dags att skriva om ytterligare en frustrerande kommentar som funktionsnedsatta elever och deras vårdnadshavare får höra i mötet med skolan. Idag tänker jag fördjupa mig i ett påstående som nog kan bedömas vara det som tyder allra mest på avsaknad av kompetens hos en skola där en elev efter en tids bristande tillgänglighet och stöd till slut inte kan gå till skolan längre. Jag tänker på kommentaren “Men xx måste börja komma hit innan vi kan vidta några fler åtgärder”.

Det är så mycket som är fel med den här kommentaren att jag knappt vet hur jag ska börja. Men okej, djupt andetag, vi börjar med en lista över det händelseförlopp som ofta föregår situationen där en elev inte kan gå till skolan längre (ibland kallat hemmasittare, även om det är ett begrepp som är missvisande).

  1. Elev med funktionsnedsättningar börjar skolan. Skolans insats för att göra tillvaron och undervisningen tillgänglig för eleven brister.
  2. Föräldrar tar kontakt med skolan och försöker få till bättre anpassningar, eller kanske några anpassningar över huvud taget.
  3. Tiden går, tillgängligheten och stödet blir inte tillräckligt bra eller uteblir helt.
  4. Eleven kan till slut inte gå till skolan för att hen mår fruktansvärt dåligt och utöver sin/sina funktionsnedsättningar så har hen nu drabbats av ångest, depressioner, utmattning eller andra hälsoproblem till följd av otillgängligheten.
  5. En anmälan görs till Skolinspektionen, skolan svarar med att göra en orosanmälan till socialtjänsten.
  6. Skolan får kritik av Skolinspektionen för att inte ha tagit sitt ansvar för att eleven ska kunna gå i skolan.
  7. Skolan lovar att bättra sig och Skolinspektionen släpper ärendet.
  8. Skolan vägrar pröva hemundervisning, distansundervisning eller någon annan lösning som föräldrarna och ibland BUP eller någon annan vårdinstans tror skulle vara bra, med motiveringen att anpassningar ska ske så fort eleven börjar komma till skolan.

Problemet med resonemanget att skolan inte kan börja göra några anpassningar eller ge något stöd förrän eleven kommer dit är att det helt saknar verklighetsförankring. Elever som har utsatts för den misshandel som det kan innebära att tvingas till en otillgänglig skola har tappat allt förtroende för skolan, med all rätt. Många elever har pressats tills de fått sammanbrott inför andra elever i en full matsal, mobbats, blivit totalt missförstådda och tappat all tro på sitt eget människovärde. En del har utsatts för livsfarligt och kränkande fysiskt våld av personal i form av fasthållningar. Att då kräva att de ska börja med det som kan vara allra svårast – att gå till skolan – är som att kräva att en person som brutit benet ska börja sin rehabilitering med backhoppning. Det är inte bara orealistiskt utan potentiellt skadligt.

Vad sägs om att i stället börja med hemundervisning eller distansundervisning via skype eller liknande? Att börja med att återupprätta elevens självkänsla genom att i handling visa respekt för hur illa skolan har gjort eleven? Eleven kanske kan återvända till skolan men, och det här är ett viktigt men, eleven kan inte återvända till samma tillvaro som orsakade problemen. Skolan behöver visa att den har förändrats innan eleven går dit.

Gör om den fysiska miljön så att den slutar vara skadlig, fota och skicka bilder till eleven. Organisera om, kompetenshöj (ta gärna in föreläsare som själva har den/de funktionsnedsättningar eleven har för att utbilda personalen) och kommunicera till eleven vad som är förändrat. Låt de vuxna som har betett sig respektlöst mot eleven skicka mail eller videoklipp där de ber om ursäkt. Är det grova kränkningar bör eleven få löfte från rektor om att aldrig behöva ha med den personalen att göra igen, om eleven själv inte vill. Som skola måste ni med ert agerande visa att ni är vuxna och utan bortförklaringar tar det ansvar som är ert: att anpassa skolan så att den blir tillgänglig och trygg för sina elever. Alla sina elever.

Lärare och rektorer som läser slutar nog läsa nu, för det jag precis har nämnt är i många fall en magisk utopi och långt ifrån den krassa verkligheten där det saknas pengar, kompetens, intresse, och ork att göra det jag just föreslog. Lärare lider själva av psykisk ohälsa till följd av en dålig arbetsmiljö med orimliga krav och jag kan tänka mig att det är provocerande att läsa om verklighetsfrånvända förslag. Just precis därför vore det väldigt bra om ni i stället för att själva komma med påståenden som saknar all förankring i verkligheten (genom att kräva av den funktionsnedsatta eleven att hen ska börja med att komma till skolan) erkänner att ni inte har de förutsättningar som krävs. Det är mer realistiskt och ansvarsfullt att tillsammans med eleven och vårdnadshavare fundera på om hem- eller distansundervisning i någon form är ett bättre alternativ även på sikt.

Genom att genast sluta kläcka ur er påståenden grundade på okunskap har ni större chans att lösa situationen. För oavsett vad lösningen blir så måste skolan börja förändras innan eleven kan gå dit.

 


Tidigare inlägg om frustrerande kommentarer är:

Del 1 “Alla barn är trötta efter en dag i skolan/på förskolan

Del 2 “Vi har anpassat”

Del 3  “Du måste sluta låta barnet bestämma allt”  

Del 4 “Hen kan väl inte ha bildschema hela livet heller?”

Del 5: “Allt är jättebra”

Del 6: “Skolan är skyldig att göra en orosanmälan”

Del 7: “Skolan har gjort allt”

Advertisements

2 thoughts on “Frustrerande kommentarer del 8: Eleven måste komma till skolan för att vi ska kunna anpassa

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s