Det var inte den här människan jag ville bli

Vissa dagar blir det extra påtagligt att de delar av samhället som ska hjälpa i stället stjälper. Senaste dagarna har jag blivit tillplattad av både Försäkringskassan och kommunen och det känns. Livets bilder skriver i inlägget “Vad gör det med mig – och dig?”:

Vad skapar det om du som patient tvingas stå som samordnare mellan instanser och kollegor utan samsyn? Som inte pratar med varandra och förkastar varandras bedömningar? Som sätter dig med omöjliga val i en situation där maktbalansen är satt ur spel?

Jag vet inte vad det gör med andra men jag vet vad det gör med mig. Jag tappar både tillit och tilltro. Inte så att jag någonsin har varit överdrivet optimistiskt lagd men för tio år sedan trodde jag ändå på något sätt gott om vårdens och välfärdssamhällets intentioner. Nu tror jag inte längre att intentionerna är goda men att det blir fel i praktiken. I det jag möter idag kan jag inte se några goda intentioner från politiskt håll. Vi har kvitto på vad de senaste 10 årens förändringar av vård, skola och offentlig förvaltning har gjort, ändå ska det fortsättas i samma spår.

Idag präglas min världsbild av oerhört mycket misstro. Det skrämmer mig. Det var inte den här människan jag ville bli.

Idag litar jag på ytterst få människor och jag tror inte gott om någon förrän personen har givit mig goda skäl för att våga det. Jag tänker på när jag läste om politikerförakt när jag pluggade statsvetenskap och med skräck ser jag hur jag har bytt tillhörighet. Jag är inte längre sunt skeptisk. Jag har blivit en av de föraktande.

Antagligen är det inte så konstigt när jag själv och mitt barn möts av avhumanisering. När jag i kontakter med människor i vård, skola, vid Försäkringskassan och andra instanser som finns till för att hjälpa människor blir tillintetgjord. Jag fattar mycket väl att jag känner misstro när Försäkringskassan pressar mig till sådant som gör mig sjukare. När personen som har ansvar för att slussa mitt barn till en fungerande skola inte tänker ta det ansvaret. Jag har att välja mellan att misstro och förakta systemet eller att skämmas över att jag är den jag är. Över att jag är sjuk och har funktionsnedsättningar. Fram till nyligen skämdes jag mer än jag föraktade men nu har det slagit om.

Det var inte den här människan jag ville bli men jag tänker inte byta tillbaks till skammen.

Advertisements

One thought on “Det var inte den här människan jag ville bli

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s