Kompetens eller kapacitet – Att skriva ett sämre formulerat mail kostar inte mindre ork

Jag kan projektleda och genomföra vissa planer (t ex få till en bättre förskolesituation för xx) och till och med göra det imponerande bra ibland men samtidigt har varje mail, varje förberedelse, varje tanke kostat så mycket att jag inte fick plats med något annat och blir sämre i ett helt år framöver

Citatet ovan är från en chattkonversation som jag hade med Livets bilder nyligen. Vi pratade om min oro inför de kommande åren, då mitt barn ska börja skolan och jag åter igen ska driva fram en fungerande tillvaro för barnet trots att jag är alldeles för sjuk för att egentligen klara det. Min oro handlar bl a om att människor jag möter ofta inte förstår hur pass litet mitt aktivitetsomfång är och hur mycket av min totala ork det tar att skriva mail, planera, se till att alla har rätt information osv. De flesta jag möter verkar tro att det är jättelätt för mig, i alla fall när jag gör det relativt bra. Många gånger verkar det finnas en föreställning om att när jag genomför en aktivitet med ett bra resultat så går det också lätt. Den är dock felaktig, i alla fall för mig.

I skrift är jag skapligt tydlig och att skriva de tankar som kommer kan gå väldigt lätt. Däremot är det enormt krävande för mig att på kommando skriva mail som behöver skrivas. Jag måste gasa igång mig själv och ta i med alla krafter jag har, även när det är rutinartade mail, och konsekvensen blir att det tar fruktansvärt mycket av den lilla ork jag har och efteråt hamnar jag i en ansträngningsutlöst försämring (PEM). Ändå blir det ofta skapligt välformulerat. Med det här exemplet vill jag illustrera skillnaden mellan vad jag tänker kalla kompetens och kapacitet.

Min förmåga att skriva har inte försämrats nämnvärt sedan jag blev sjuk, jag är lika kompetent som tidigare på den punkten. Jag har förvisso tappat en del ord men den delen av mitt ordförråd som jag behöver i kontakten med vård, skola och myndigheter har kommit tillbaks. Vad som däremot är förändrat är min kapacitet. Trots att jag kan skriva lika bra som tidigare så finns inte orken. Att skriva sämre formulerade mail skulle inte göra aktiviteten mindre krävande för mig, det går åt lika mycket ork för det. Visst, jag sparar kapacitet genom att inte korrläsa för mycket utan accepterar stavfel mm men någon gigantisk skillnad i textkvalitet är det inte tal om.

Senare i chattkonversationen så skrev jag:

Problemet är att många verkar tro att bara kompetenskraven sänks så är problemen ur världen. Men det vi egentligen behöver är ju antingen en ökning av kapaciteten eller en sänkning av kapacitetskraven

Jag har tidigare skrivit om hur jag vid flera tillfällen har fått kommentarer om att jag som verkar kunna så mycket om vissa saker nog inte behöver så mycket anpassningar i min kontakt med vården. I diskussioner om tillgänglighet och stöd i skolan så ser jag ett liknande tankemönster där anpassningar för att öka tillgängligheten misstas för att sänka kunskapskraven. Jag tror att det bottnar i den här sammanblandningen av kompetens och kapacitet.

Problemet med den här sammanblandningen är att det normföljande sättet att funka tas för givet och funktionsnedsatta personer osynliggörs och utestängs från vård, skola och andra delar av samhället. När en elev vid ett tillfälle genomför ett skriftligt, handskrivet prov trots dyslexi, nedsatt finmotorik, smärta i fingrarna eller något annat som gör det avsevärt mycket mer krävande än för elever utan funktionsnedsättningar så förväntas eleven kunna genomföra handskrivna prov i fortsättningen. Det förekommer att elever i den här situationen nekas att göra muntliga prov med motiveringen att “hen kan bara hen vill” eller “hen måste lära sig”. Elevens kompetens i fråga om innehållet (t ex andra världskriget) och förmåga att formulera sig får inte en chans att visas upp eftersom kapaciteten för att skriva för hand i en timme inte finns, i synnerhet inte när det ska upprepas varje vecka och orken riskerar att sina mer och mer.

Att inte ha den kapacitet jag önskar är en stor sorg, för den låga kapaciteten blir till ett hinder för att jag ska kunna göra saker som jag har kompetens för. Därför önskar jag att avlastning i former av hjälpmedel, hjälp från andra människor, väl anpassad miljö och utformning av en aktivitet ska sluta ses som något dåligt. För vad är det som är så farligt med att sänka kapacitetskraven och låta människor använda sin kompetens?

 


Läs gärna Livets bilders inlägg Att anpassa är inte att skämma bort för en fördjupad förståelse av anpassningens roll i t ex vård och skola.

Uppdatering 2017-07-30: Livets bilder har skrivit ett inlägg på samma tema som tydligare förklarar skillnaden mellan kompetens och kapacitet och varför det är viktigt att förstå skillnaden i arbete med t ex anpassningar och rehabilitering.

 

Advertisements

8 thoughts on “Kompetens eller kapacitet – Att skriva ett sämre formulerat mail kostar inte mindre ork

  1. Känner igen mig så mycket i det här inlägget. I den här kontexten blir de kommentarer, råd och behandlingar som jag får från omgivningen och vården helt fel. De säger till mig att OM jag väl lyckas slutföra något så blir det ju så bra. Jag säger att det är för ansträngande för mig. Då säger de att det går (för mig) att genomföra samma projekt med mindre ansträngning i utbyte mot proportionerligt sämre resultat. Detta är helt enkelt inte sant, och det är skadligt när omgivningen vägrar förstå det. Som du skriver så är kompetens och kapacitet två skilda saker. Tack för det här inlägget!

    Liked by 1 person

    1. Jag har fått liknande kommentarer många gånger, i synnerhet i vården. Ibland kommer också kommentaren “Men ha inte så höga krav på dig själv!” och låg kapacitet misstas för att jag skulle ha för höga krav eller ha dåligt självförtroende. Det hände t ex under min utredning på Smärtrehab där en arbetsterapeut bedömde att jag hade dåligt självförtroende i frågan om att utföra hushållssysslor, när jag berättat om att hushållsbestyr var ett stort problem eftersom jag kraschade så mycket efteråt. På något sätt verkar det tolkas som att det är mina tankar som orsakar problemen (folk verkar tro att jag intalar mig själv att jag inte kan och att det är därför jag kraschar efter aktiviteter) och det blir en extra börda att förutom det svåra i en vardag med låg kapacitet dessutom behöva tro att problemen beror på att jag tänker fel. Så ja, det är absolut skadligt när omgivning och vårdpersonal inte ser skillnaden.

      Liked by 1 person

  2. Hej!
    Jag har rebloggat Livets bilders inlägg på detta tema och även lagt med en länk till detta inlägg.Anledning: Ni har båda skrivit två utomordentligt bra inlägg, och jag ser ingen anledning att jag skriver ett tredje då era inlägg kompletterar varandra så bra.
    Hoppas det är OK! Har försökt vara tydlig med vem som skrivit vad. Är det något du vill att jag ska ändra/ta bort gör jag givetvis det.
    Bifogar länk.
    Vänligen
    //P-L
    Livets Skiftningar
    https://wordpress2202.wordpress.com/2016/08/01/kompetens-och-kapacitet-reblogg/

    Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s