Trött så in i märgen

Jag är trött nu. Emotionellt trött så in i märgen. Egentligen skulle jag ha skrivit ett par inlägg till om twittrande vårdpersonal men det blir inte så. I alla fall inte just nu. Inte för att allt är sagt, tvärt om har ju massor att säga. Många funderingar på vad det gör med patienter, brukare och andra människor i beroendeställning att veta att det vi säger och gör i en förtroendesituation kan bli ett offentligt skämt på twitter.

Men jag orkar inte förklara mer. Jag orkar inte försöka beskriva olika aspekter av hur det är att vara kroniskt sjuk, funktionsnedsatt och i beroendeställning. Den debatt som har varit, de raljanta tongångarna som har präglat mycket av det som har sagts, de tog min sista kraft.

Jag kommer aldrig att bli frisk eller normfungerande. Jag kommer alltid vara väldigt beroende av vården och välfärdsstaten. Jag kan inte säga upp mig från den situationen men just nu är det allt jag vill.

Det pågår ett krig mot sjuka och funktionsnedsatta personer. Assistansen urholkas, arbete för ökad tillgänglighet tar myrsteg jämfört med attackerna mot funkisar. Tidsgränsen i sjukförsäkringen togs bort men sjuka människor nekas både vård och sjukpenning. Jag borde ansöka om sjukersättning men vågar inte, för den utredning och bedömning som krävs kommer att förvärra min ena sjukdom så mycket att jag inte kan ta den risken. Jag kommer med största sannolikhet att bli inte bara praktiskt utan även ekonomiskt helt beroende av min partner inom ett par år. Kanske går det ännu snabbare. För när min nya läkare skrev mitt senaste sjukintyg blev det kortare än de tidigare, trots att läkaren just beklagat sig över att Försäkringskassan avslår så många ansökningar.

Men jag orkar inte kämpa för en bättre värld just nu. Det raljerande jag har mött de senaste veckorna tog all min lust att försöka vara med och påverka. Att människor inte håller med mig är en sak, att håna, förvränga och tillintetgöra är något annat.

Kanske behöver jag bara ta sommarlov.Kanske behöver jag fokusera den lilla ork jag har på något där människor inte kan trampa på mig.

Jag vet inte vad jag ska göra just nu. Men jag vet i alla fall att jag inte är ensam.

Advertisements

2 thoughts on “Trött så in i märgen

  1. Känner med dig. Det finns en gräns till vilken en orkar att kämpa. Sedan ger en upp till slut. Jag har varit där, i mitt fall rörde det mina då minderåriga, nu vuxna barn.
    Din röst behövs. Men du är så mycket mer. Du är viktigare. Därför – ta hand om dig först. Kom tillbaka, kämpa vidare, men inte förrän du själv återfått så pass mycket kraft och vilja att du orkar. Inte någon av oss sjuka gör.
    Ta nu hand om dig i första hand!
    Styrkekramar till en fantastisk bloggare ❤ ❤ ❤
    //P-L
    Livets Skiftningar
    …och så en stor bunt med varma helt kravlösa kramar att bara plocka av ❤ ❤ ❤

    Liked by 1 person

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s