När jag träffade min gynekolog på Patricia

För många år sedan spenderade jag en söndagskväll (eller snarare natt) på klubben Patricia i Stockholm, som då var en gayklubb på söndagarna. Det var varken första eller sista gången jag var där men den här gången minns jag lite extra.

När jag svettig och inte helt nykter dansade som bäst med mina kompisar dök det plötsligt upp ett ansikte som jag kände igen på andra sidan dansgolvet. Jag kunde för mitt liv inte placera varifrån jag kände igen henne och kunde därför inte sluta fundera. Kvinnan kysste en annan kvinna men henne kände jag inte igen alls så det gav ingen ledtråd. Någon timme gick och jag kunde fortfarande inte placera vem det var men ansiktet och kroppsspråket var definitivt bekant. I kön till toaletten fick jag senare höra hennes röst och bam, då trillade poletten ner. Det var min gynekolog. Hon såg mig inte och vi hälsade aldrig under kvällen och sen var det ingenting mer med det. Hon var uppenbart där som privatperson.

Låt säga att gynekologen hade varit där i läkarrock och namnskylt som berättade vad hon hette och att hon var gynekolog. Låt säga att hon hade gått runt och pratat om sitt jobb och gjort uttalanden i egenskap av expert. Hade hon fortfarande varit där som privatperson då? Även om hon inte fick betalt utan gjorde det på sin fritid, hade det fortfarande varit rimligt att hon kunde avsäga sig det ansvar som läkaryrket medför?

Jag anser inte det. Tar man på sig de attribut som gör att man betraktas som expert så bör man ta det ansvar som kommer med yrkesrollen (något jag skrev om för ett år sedan här).

Igår publicerade Läkartidningen den här debattartikeln om twittrande läkare. Uppenbarligen finns det många som är av andra uppfattningar än den som debattartikeln och mitt exempel ovan försöker förmedla. För mig är problemet inte att läkare (eller annan vårdpersonal) är privata och twittrar om helt andra saker än sitt yrke. Problemet är när vårdpersonal gör anspråk på den trovärdighet som kommer med att presentera sig med sitt yrke och tillhörande attribut, samtidigt som man hävdar att man twittrar privat och därför postar grova skämt eller annat som kan vara väldigt obehagligt för nuvarande eller blivande patienter att se.

Självklart har vårdpersonal rätt till en fritid. Rätt att ventilera det som är jobbigt, rätt att kliva ur yrkesrollen och ägna sig åt något helt annat. Men måste ventilering och annat innehåll som påverkar patienterna ske på twitter samtidigt som man gör anspråk på den trovärdighet det innebär att presentera sig med sin titel?


Tidigare inlägg på samma tema:

Vill du bli skämtad om när du är som mest sårbar?

Även på Twitter blir läkaren symbol för sanningen

Det handlar om trovärdighet

Att uppleva maktlöshet men ändå vara överordnad

Hos Ett annat perspektiv: Gränsen mellan yrkesliv och privatliv. (Jag vet att det är svårt)

Hos Thérèse ordar: Twittrande läkare och utsatta patienter

Advertisements

One thought on “När jag träffade min gynekolog på Patricia

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s