Jag är rädd för vården just för att jag vet hur det går till

Ibland stöter jag på människor som tror att patienter är rädda och oroliga inför vårdbesök för att vi inte vet vad som ska hända. Det antas att det är oförutsägbarheten och okunskapen hos patienten som är orsaken till rädslan. Så är det nog ofta och tydlig information om hur undersökningar, behandlingar med mera går till (se t ex här) är något som borde prioriteras högre i vården. Att inte veta hur det funkar är dock inte den enda källan till oro och rädsla hos patienter.

Jag vet hur jag ska navigera i vården. Inför varje planerat vårdbesök hör jag oftast av mig till mottagningen och tar reda på vad som förväntas av mig om jag inte vet det. I många fall är jag ändå riktigt rädd inför och under varje vårdbesök. Inte trots att jag vet vad jag har att vänta mig utan tvärtom: Jag är rädd just för att jag vet hur det ofta går till. Min rädsla beror på att jag vet vad som krävs av mig men ju häftigare mina symtom är desto svårare har jag att leva upp till de kraven. Det innebär att ju mer jag behöver vårdens hjälp desto större är risken att jag blir illa behandlad.

Det jag är rädd för är inte något osannolikt skräckscenario som bara finns i min fantasi utan sådant som faktiskt har hänt. En del saker fortsätter att hända trots att jag gör allt jag kan för att förhindra det. En del saker händer inte just nu men jag vet att de kan hända när som helst igen. Sådant som gör att mina symtom och mitt lidande förvärras avsevärt av varje vårdbesök vilket får stora konsekvenser, både på lång och kort sikt. Den rädslan blir bara större för varje kontakt med vården och har ingenting att göra med okunskap hos mig.

Varje gång ytterligare en person förutsätter att rädsla och oro alltid beror på okunskap om hur det går till så undrar jag vad den personen har för bild av vården. Tror ni att patienter egentligen inte har goda skäl att vara rädda och oroliga? Tror ni att patienter inte kan ha varit med om saker i vården som har gjort personen illa? Det finns något väldigt obehagligt i det. För om vårdpersonal har en bild av att så länge vården går till så som det är tänkt så är den bra och gör gott så vet jag inte hur vården ska förändras till det bättre. För jag pratar inte enbart om misstag eller när något inte har gått som det var tänkt. Det jag syftar på är också vård som går till enligt rutinen. Vård där ingen kan klandras eftersom alla har följt protokollet. För även den vården har gjort mig illa många gånger.

Visst har jag fått ursäkter av mottagningschefer ett par gånger, visst finns det ett par mottagningar som har ändrat sina rutiner och kanske faktiskt var uppriktiga i sina påståenden om att min kritik gjorde att de fick upp ögonen för brister. Men jag är lika rädd för det för vid det här laget har jag haft kontakt med så många olika delar av vården att jag vet att det inte är jag som råkar ha otur utan att det rör sig om strukturella problem. Så jag vet att jag kan vänta mig ungefär samma behandling igen och igen och igen.

Så nej, jag är inte rädd på grund av okunskap. Jag är rädd för att jag vet alldeles för väl vad jag har att vänta mig.

Advertisements

One thought on “Jag är rädd för vården just för att jag vet hur det går till

  1. Tack för att du sätter ord på detta! Inser när jag läser ditt inlägg att även jag har en rädsla för vården. Tyvärr en vård jag är helt beroende av. Har själv tidigare inte förstått att jag de facto ÄR rädd! Jag har tolkat rädslan, inte som rädsla, utan som symtom på min svåra smärta. I de fall jag söker vård akut är det säkerligen i 95 % beroende på smärta som gått helt överstyr. Rädslan då ? Varför är jag rädd? Vården ska ju hjälpa mig… Men när jag inte får hjälp, utan får höra att jag som ett exempel, inte kan ha så ont som jag säger. Andra exempel är att bli kallad för missbrukare, eller få höra att jag stör andra patienter när jag skriker av smärtan och få dörren igenslängd och lämnad ensam i panik.
    Framförallt att bli dömd som missbrukare får sådana konsekvenser att min rädsla idag är så stor att jag mycket ogärna söker vård öht. För den “stämpeln” hindrar effektivt att jag får smärtlindring. Någon dag när jag känner att jag orkar ska jag begära att få en kopia av mina journaler. Men, som sagt, jag ska orka först!
    Återigen; Tack!
    //P-L
    Livets Skiftningar

    Liked by 1 person

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s