Har jag dött en smula?

Att sitta är farligt, har vi i veckan fått veta. Fackförbundet Fysioterapeuterna och folkhälso-, sjukvårds- och idrottsminister Gabriel Wikström kampanjar för fullt för att få människor att sitta mindre och röra på sig mer. Som en sån där hurtbulle som en gång i tiden jobbade på gym och hjälpte andra människor att röra på sig så är jag väl bekant med motionens potentiella inverkan på människors liv. Att leda en dansklass där deltagarna strålade av både svett och lycka efteråt eller en yogaklass med människor som kom tillbaks och berättade om hur mycket bättre de hade sovit efter förra veckans klass var fantastiskt. Ändå gör den här kampanjen mig illa till mods.

Jag saknar att träna. Jag saknar att kunna ta en promenad och jag saknar verkligen att kunna sitta upp och äta, prata med min familj eller vänner utan att bli yr, skakig och frånvarande. För jag kan inte träna längre. Jag kan ofta inte vara i upprätt position i mer än 5-15 minuter utan att det ger negativa effekter på min hälsa.

liggleka
Bild på mig där jag ligger på en dyna på golvet med fötterna på en liten barnstol och leker med duplo. Det är så jag gör för att kunna umgås med mitt barn. Att ligga och leka ökar min möjlighet till delaktighet som förälder.

Som många andra med med tillståndet hypermobilitetssyndrom/EDS och sjukdomen ME/CFS har jag stora ortostatiska problem och en kraftigt nedsatt fysisk kapacitet. När jag är upprätt så samlas för mycket blod i benen och för lite går till överkroppen och huvudet. Jag blir yr och fysiskt svag i stunden och ett par timmar efteråt kommer en rad symtom i det som kallas PEM, Post-Exertional Malaise. Problemen förvärras avsevärt när jag rör på mig mer än vad min kropp tillåter, vilket i dagsläget inte är mycket.

Jag fattar att kampanjen #sittaärdetnyaröka handlar om att få alla som kan röra på sig att göra det. Jag tror inte att Fysioterapeuterna är onda eller menar att vi som inte kan motionera så fort det blir paus i vardagen ska ha dåligt samvete. Det är inte oss kampanjen syftar på. Kampanjen vänder sig till allmänheten, till det generella och där ingår inte vi. Uppenbarligen inte. Vi är undantaget. Avvikelsen. Det är just det som är anmärkningsvärt. Ett fackförbund vars medlemmar jobbar med människors olika förutsättningar borde ha någon slags insikt i att alla inte kan ställa sig upp och gymnastisera.

Problemet med att säga “att sitta är att dö en smula” och insinuera att den som rör på sig lever en smula mer är att det nedvärderar våra liv. Vi som inte kan ställa oss upp och motionera – har vi dött en smula i fysioterapeuternas ögon?

Livets bilder har också reagerat på Fysioterapeuternas kampanj, läs gärna Osmaklig hälsohets.

Advertisements

One thought on “Har jag dött en smula?

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s