Frustrerande kommentarer del 6: Skolan är skyldig att göra en orosanmälan

“Skolan är skyldig att göra en orosanmälan om det finns oro för en elev”. Det svaret ges av rektorer (och chefer för företag som äger skolan) när en skola har gjort en orosanmälan till socialtjänsten efter att föräldrar ha anmält skolan till Skolinspektionen.  För den som är oinsatt låter det antagligen inte så märkvärdigt, det är väl bra om en orosanmälan görs så att elever som behöver hjälp får det? Sanningen är dock att dels är det inte därför orosanmälan görs i de fall jag talar om, dels innebär det inte att någonting blir bättre för barnet. Ofta kan situationen förvärras.

Sveriges radio tar idag upp ett scenario som föräldrar till barn med NPF och andra funktionsnedsättningar tyvärr är alldeles för bekanta med.  Kortfattat går det till så här:

  1. En elev med funktionsnedsättningar möts av en otillgänglig skola. Eleven mår därför inte bra och kan ofta inte lära sig särskilt mycket.
  2. Föräldrarna kontaktar skolan och försöker få prata med lärare för att se vad som kan göras. Inget görs och föräldrarna söker rektorn. Ibland blir det ett antal möten och ibland görs vissa anpassningar, ibland inget alls. Eleven får svårare och svårare att gå till skolan.
  3. Tiden tickar på och när skolan fortfarande är otillgänglig efter flera månader eller år och anpassningarna obefintliga eller bristfälliga så anmäler föräldrarna skolan till Skolinspektionen.
  4. Skolan gör en orosanmälan till socialtjänsten.

För det första: Varför blir skolan plötsligt så orolig för eleven just när det görs en anmälan till Skolinspektionen? Om skolan är orolig, varför har de inte varit oroliga innan? Av alla de föräldrar jag har kontakt med är det ingen som har anmält till Skolinspektionen lättvindigt, tvärt om har det gjorts efter att mycket tid och energi har lagts på att försöka samarbeta med skolan men utan resultat. Varför var skolan inte orolig då? Förklaringen håller inte.

För det andra: Socialtjänsten har ingenting att säga till om i skolan. Oavsett om det framkommer att ett barn far mycket illa av en otillgänglig skola så kan inte socialtjänsten göra något.

Vidare så innebär en anmälan i sig en ökad oro och därmed ökad stress för föräldrarna. Blir det dessutom en utredning så är det en mycket tung belastning för familjen. Många familjer med funktionsnedsatta barn har redan sjukskrivna föräldrar eftersom kampen för att barnen ska få gå till en tillgänglig skola är övermäktig. Många familjer har massor med kontakter att hantera med skolan, vården, LSS-handläggare osv. Eftersom det inte finns någon samordning mellan de här instanserna så är det inte ovanligt att en förälder inte kan arbeta utan är samordnare på heltid. Att då tynga familjen med ytterligare personer att hålla reda på och ytterligare utredningar gör situationen värre. Föräldrarna behöver vara föräldrar, inte samordnare. Familjen behöver skapa ett tryggt hem, inte ha främmande människor som ska klampa in och granska morgonrutinerna.

Både barn och föräldrar är oftast redan granskade och synade av flera instanser, eftersom det krävs för LSS och vård. “Bara” att genomgå en neuropsykiatrisk utredning och ansöka om vårdbidrag innebär att 3-5 personer granskar familjen från graviditeten, genom förlossning, spädbarnstid och resten av livet och allt om hur barnet funkar och hur föräldrarna hanterar det ska dissikeras. Vad ska ytterligare en handläggare som inte kan något om barnets funktionsnedsättningar tillföra?

Den stress och oro det innebär bara att bli anmäld och ännu mer om det faktiskt blir en utredning och till och med LVU (eller hot om LVU) kan förvärra den psykiska ohälsan i familjen avsevärt. Funktionsnedsatta barn som ofta har extra behov av stabilitet och trygghet får leva med vetskapen om att om de inte går till en skola som de mår fruktansvärt dåligt av så kan de tas ifrån den enda trygghet de har – sin familj.

Det är på tiden att ansvariga instanser gör något åt den här situationen. Det är fullständigt orimligt att skolor kan smita från sitt ansvar att skapa en tillgänglig utbildning för alla barn genom att orosanmäla föräldrar och belasta familjen ytterligare. 

Tidigare inlägg om frustrerande kommentarer är:

Del 1 “Alla barn är trötta efter en dag i skolan/på förskolan

Del 2 “Vi har anpassat”

Del 3  “Du måste sluta låta barnet bestämma allt”  

Del 4 “Hen kan väl inte ha bildschema hela livet heller?”

Del 5: “Allt är jättebra”

Advertisements

4 thoughts on “Frustrerande kommentarer del 6: Skolan är skyldig att göra en orosanmälan

  1. Vi har inte anmält skolan till SI men blev anmälda till Socialtjänsten då vårt barn kraschade och var hemma. Innan dess hade vi mängder med möten och mailbombade skolan. Inga anpassningar gjordes. Sen när vårt barn slutade gå till skolan var det plötsligt vårt fel och vi fick ta skulden. Anmälan ledde inte till något men det var jobbigt att gå igenom den pressen. Jag är sjukskriven 100 % pga allt. Precis som du skriver får man kämpa som en tok i motvind.
    Bra skrivet! Igen! 👍😉

    Liked by 1 person

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s