Varför nöjer ni er med “awareness”?

För två år sedan skrev Trollhare mycket bra om problemen med World Autism Awareness Day. Det gäller fortfarande och innan du börjar sprida blå pusselbitar omkring dig den 2 april så rekommenderar jag verkligen alla att läsa inlägget. Autism Awareness Day drivs till stor del av Autism Speaks som är en organisation som har riktigt taskiga värderingar i mina ögon. I Trollhares inlägg kan du läsa om varför, det rör sig om en syn på autister som bördor. Trollhares inlägg är så bra och jag rekommenderar det verkligen.

Jag vill också diskutera begreppet “awareness”, alltså medvetenhet. Kampanjer för att öka kunskapen, som awareness-kampanjer ofta påstår sig vilja göra, lyckas inte alltid. De kanske lyckas öka medvetenheten om att ett tillstånd/sjukdom/funktionsnedsättning finns men det är inte samma sak som att sprida kunskap. Tvärt om sprids det ibland en hel del fördomar genom awareness-kampanjer. Jag har en spekulation om varför:

  1. Awareness-kampanjer har en kortfattad retorik formulerad för att funka i sociala medier där långa texter riskerar att nå färre än en tweet på 140 tecken Lägg till att när man vill nå en bred massa så kommer många att bara bry sig under just den dagen, så det är svårt att sprida djupgående kunskap.
  2. Innehållet ska uttryckas på ett sätt som är begripligt för människor utan någon som helst förkunskap. Samtidigt som man vill öka kunskapen om människor som är komplexa varelser så vill man nå många, man vill få spridning. I ett medielandskap som ser ut som det gör så räknar ingen med att särskilt många som inte är direkt berörda ska orka läsa mer än tre rader om något och det får inte vara för avancerat utan ska uttryckas på ett sätt som är relaterbart för personer som inte anser sig vara berörda och vanligtvis inte bryr sig.
  3. Den tredje anledningen är att det ofta verkar vara anhöriga som driver awareness-kampanjer. Retoriken formuleras med utifrånperspektiv när den berörda gruppen inte får det huvudsakliga utrymmet.
  4. Det innebär ofta ett ovanifrånperspektiv där det ska tyckas synd om den berörda gruppen och det hela blir till inspirationsporr. “Stackars dem, vi gillar dem ändå, trots att de inte är som vi” med lite klappar på huvudet. Tycker synd om och förminska i stället för att lyssna och respektera.

Resultatet? En kampanj för en viss grupp kan bli en kampanj som underordnar gruppen ytterligare, som exemplet med världsautismdagen. Kraven på att formulera sig kortfattat för människor som inte har någon förkunskap och att dessutom använda utifrånperspektivet leder ibland till att det är rena fördomar som sprids. I andra fall är det inte alls så illa utan det finns awareness-kampanjer som formuleras mycket bättre men jag undrar ändå varför man nöjer sig med awareness, det vill säga medvetenhet? För mig räcker det inte med att samhället blir mer medvetet om olika tillstånd, jag vill ha en reell förändring också. Ökad kunskap och bättre levnadsvillkor. Att någon är medveten om att autism finns räcker liksom inte. Som med all typ av aktivism eller påverkansarbete önskar jag att vi alla frågar oss vad en kampanj kommer att leda till för den berörda gruppen. Om det leder till mer underordning av den berörda gruppen, är det verkligen försvarbart att delta?

Men alla som vill delta på något sätt utan att bidra till att göra världen mer ableistisk som Världsautismdagen och Autism Speaks gör? Ska vi vara tysta? Nej, jag föreslår att vi gör som många andra och är en del av en motrörelse i stället. Sprid acceptans och respekt, i stället för “awareness”. Sprid autisters egna röster. I den egnelskspråkiga sfären på sociala medier används hashatgen  som motvikt till Light It Up Blue. En av de viktigaste delarna i att förbättra autisters livsvillkor är att sluta tysta autister. Läs t ex någon av de här sju svenskspråkiga bloggarna som skrivs av autister, om hur det är att vara autist. Det ger bättre kunskap än vad en blå pusselbit kommer att göra.

Autistiska Manifestet

anarkoautism

ADD och asperger 

Trollhare

Space Monkeys Kaos Teoretiska Existens

kartanochverkligheten

Asymmetra

Advertisements

8 thoughts on “Varför nöjer ni er med “awareness”?

  1. Mycket bra förklarat. Jag tänker också att ett problem med kampanjer för att spida “awareness” om autism är att de flesta redan vet att autism finns. De förstår kanske inte vad det är, men de vet att det finns. Sen är det ju som sagt den där detaljen att just den här dagen till stor del drivs av en superond organisation. Autism Speaks är ju verkligen extrem, mycket värre än de vanliga anhörigorganisationerna (som jag ju inte heller har mycket till övers för).

    Men sprida uppmärksamhet är inte alltid fel, beror på vad det är. Jag hade gärna sett en “ableism awareness day”.

    Liked by 2 people

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s