Att dela upplevelser gör det möjligt att vända skammen dit den hör hemma

Både jag och bloggaren Livets bilder har skrivit en del om skam nyligen. Det är ett angeläget ämne, i synnerhet när det visar sig att det inte är självklart för vårdpersonal att sjuka och funktionsnedsatta människor kan uppleva skam över våra tillstånd.

Idag skriver Livets bilder ett väldigt läsvärt inlägg om att patienters skam skulle kunna användas som mått på tillgänglighet, målgruppsanpassning och personcentrering. Skam som uppkommer för att vi känner oss fel, som att vi inte passar in i mallen och det som jag brukar benämna som upplevelsen av att vara orelaterbar tenderar hos oss två att öka ju mer otillgänglighet vi möter.

Jag tänker inte gå djupare in på inlägget, det är lättast att läsa i sin helhet. Däremot vill jag fokusera på den sista meningen:

Varken otillgänglighet eller dåligt bemötande försvinner genom att jag som sjuk och funktionsnedsatt bearbetar synen på mig själv och mina föreställningar om vad andra tycker om mig. Det är därför du borde bära skammen – inte jag.

Det här är nämligen en av anledningarna till att jag bloggar om skam, underordning och maktstrukturer. Att medlemmar i underordnade grupper berättar om sina erfarenheter för varandra ger en möjlighet att identifiera mönster och förstå att vissa saker som drabbar mig inte handlar om mig personligen utan är en del av en maktstruktur. När jag tar del av andra funktionsnedsatta och/eller sjuka personers berättelser kan jag vända fokus bort från hur jag ska försöka passa in i vårdens mallar för att få vård och mot strukturen som underordnar mig. Det här är inget nytt fenomen utan något som har funnits i många politiska rörelser, t ex i feministiska rörelser.

I maj förra året skrev jag i inlägget Att öppna ögonen tar inte bort smärtan men driver oss framåt:

Min tacksamhet till alla mina allierades stöttande, tröstande och kämpande kommer ur klarsynthetens smärta. För jag misstänker att det gör ont för många av er också. Ändå tar vi tillsammans strid för våra perspektiv. För att lita på oss själva och helt rimligt kräva att bli lyssnade på.

Det är lika aktuellt för mig idag som det var för snart ett år sedan. Jag skriver inte för att gnälla eller vältra mig i mina egna problem, utan för att identitet och synliggörande är en del i att kunna förändra. Precis som för ett år sedan är jag så oerhört tacksam över alla andra som också berättar och synliggör.

Jag har twittrat en del under #skamivården de senaste dagarna. För att synliggöra att skammen finns och hur den kan uppkomma. För att genom att envist visa att skammen och maktstrukturerna finns så hoppas jag kunna bidra till förändring.

Advertisements

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s