Vilken etikett är värst – skolkare eller funktionsnedsatt?

Det uttrycks ibland en önskan om att vi inte ska utreda barn för neuropsykiatriska funktionsnedsättningar eftersom “diagnoserna blir en stämpel”. I Ställer ska alla elevers behov mötas i skolan, utan att baseras på diagnoser.

Tanken är god, det ska inte krävas en diagnos för att skolan ska göras tillgänglig. Det är dock väldigt konstigt att hoppa från den tanken till att diagnoser är av ondo pga att de sätter stämplar.

Delvis blir det fel för att neuropsykiatriska funktionsnedsättningar påverkar så mycket mer än bara hur det går att möta kunskapskraven i skolan. Jag brukar säga att min egen NPF är en integrerad del av vem jag är, inte något bihang. Det genomsyrar hur jag tänker och bearbetar information. Att få ett namn på mitt sätt att funka och ett språk för att förstå och kunna kommunicera hur jag funkar och vilka anpassningar jag behöver för att ett sammanhang ska bli tillgängligt är fullständigt grundläggande för att jag inte ska bli svårt utmattad. Inte för att det räcker med diagnoser, det behövs självklart också göras något åt hinder och otillgänglighet men diagnosen är en nyckel till att kunna söka kunskap.

Den andra anledningen till att resonemanget är märkligt är att antagandet att det är den neuropsykiatriska diagnosen som stämplar är fel. Jag hade ingen diagnos som barn och fick i stället stämpel “skolkare”. Jo, jag blev på allvar kallad så av en lärare i högstadiet. Det är en stämpel som fortfarande gör mig ledsen.

Att neuropsykiatriska diagnoser kan innebära stigma botas antagligen bättre genom att synliggöra och sluta avhumanisera den berörda gruppen. Genom att låta oss synas och höras, låta oss ha samma människovärde som människor utan funktionsnedsättningar så försvinner stigmat. Genom att låta oss synas som mer än tillplattade stereotyper utan som människor med personligheter och preferenser, tankar och känslor så minskar den negativa värderingen.

Att gömma undan, inte benämna, inte vilja se NPF är att i handling säga att det är något dåligt att ha NPF. Att bara tala om personer med NPF i stället för med oss är att bidra till bilden av att personer med NPF på något sätt är dåliga eller mindre värda. Det skapar stigma. Det skapar negativt laddade etiketter.

Jag har skrivit om det här många gånger förut och jag hoppas att vi kan gå vidare. Att vi kan se att NPF är okej. Att det är funktionsnedsättningar och att funktionsnedsatta människor har samma plats i samhället som personer utan funktionsnedsättningar.

Advertisements

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s