Muntliga instruktioner + slutet av en lektion = Kaos

Nyligen skrev jag om hur det kan få påtagliga konsekvenser att få muntlig information när den mentala kraften är slut och ingen ADHD-medicin finns kvar i kroppen för att bringa lite ordning på den inre sekreteraren som sällan är fullt närvarande. Nu vill jag diskutera lite hur det kan bli för någon som är barn eller ungdom och går i skolan. Observera KAN, alla med ADHD och andra neuropsykiatriska funktionsnedsättningar upplever inte tillvaron exakt likadant.

Vi tänker oss att jag är 14 år och går i högstadiet. För enkelhetens skull säger vi att jag medicinerar min ADHD men framåt eftermiddagen har jag inte så mycket effekt längre. Det är också viktigt att komma ihåg att för mig gör medicinen vissa saker lättare men de sakerna är fortfarande ofta mer energikrävande än de verkar vara för personer utan ADHD.

Kl är 15.00 och jag har gått i skolan sedan kl 8.00. Jag är med andra ord i ungefär det tillstånd som jag beskrev i det tidigare inlägget. Jag har kämpat hela dagen med alla intryck, med att navigera runt mellan olika klassrum, med att hålla ihop mig själv, med att inte röra för mycket på mig i stolen trots att det underlättar min koncentration. Till det har jag inte ätit lunch eftersom den kaosartade skolmatsalen med alla ljud, röriga synintryck och överväldigande lukter från matoset är en otänkbar plats för min del. I stället har jag köpt lite godis i kiosken och orken är rejält påverkad. Som körsbär på glassen har jag förstås även ansträngt mig för att passera som “normal”, eftersom det sociala klimatet bland högstadieungdomar är ytterst oförlåtande mot den som är minsta lilla avvikande. Så jag har haft åtsittande jeans trots att det har stört mig varenda sekund och jag har en väldigt hög anspänningsnivå efter att ha vaktat mig själv noga.

Mot slutet av lektionen gör läraren samma sak som alla lärare gör mot slutet av varje lektion: Knyter ihop lektionsinnehållet och ger instruktioner för kommande läxa. Instruktionerna är muntliga, läraren berättar vilka sidor i en viss bok vi ska läsa, att vi ska skriva ett referat och att instruktioner för hur vi ska skriva referatet finns i en annan bok på ett visst sidnummer. Vad leder det till hos mig? En riktigt trött dag kommer jag inte att kunna ta in ett enda ord. Det blir tvärblankt. En mindre trött dag kommer jag att delvis kunna ta in instruktionerna men det blir inte riktigt som läraren nog har tänkt sig, i stället händer följande (citat från tidigare inlägg):

Min hjärna fylls av tankar på varje steg som ska tas, i vilken ordning vi ska göra vad och hur det bör göras. Tankarna kommer fort och är först tydliga men jag kan inte hålla alla i minnet samtidigt. Jag kan alltså väldigt väl tänka ut alla steg på vägen för att nå målet men jag kan inte samordna dem, trots att jag vet i vilken ordning saker bör göras. I ett försök att hantera det börjar min hjärna tänka extra intensivt på varje moment som jag kommer på, för att jag på något sätt tror att jag inte ska glömma bort något då. Det funkar inte utan jag märker hur varje steg som så tydligt uppenbarar sig som en bild sedan glider iväg och jag kan inte fånga den. Hur mycket jag än försöker så kan jag inte hålla kvar bilden.

Samtidigt kommer formuleringar rasande. Vad jag ska skriva i mailet som jag ska skriva, hur jag ska lägga fram det jag vill förmedla på mötet mm. Min hjärna serverar mig alldeles klockrena formuleringar som jag vet kommer få fram det jag menar, bara jag inte glömmer dem. För jag vet att precis som jag glömmer bilderna av varje moment så glider formuleringarna mig ur händerna snabbt och då är det inte alls lika lätt att återskapa dem på beställning.

Jag är för trött för att kunna ta emot de muntliga instruktionerna. Min hand är för trött för att kunna skriva ner instruktionerna för hand och jag vet att när jag frågar läraren om vad det är vi ska göra till nästa vecka så får jag bara en upprepning av exakt det som hen nyss sa.

Eftersom jag inte får någon som helst begriplighet i instruktionerna så kan jag heller inte göra det jag ska. När jag sedan står vid mitt skåp kommer jag inte kunna sortera ut informationen om vilka böcker det är jag ska ta med hem ur minnet av instruktionerna. Jag kan inte samordna alla steg till en begriplig plan. Jag kommer inte få med rätt böcker från skåpet ner i väskan. Om jag på något mirakulöst sätt ändå får med mig rätt böcker hem kommer jag ändå inte att veta vad jag ska göra. Hemuppgiften kommer inte att bli gjord.

Om läraren i stället skriver instruktionerna på tavlan och jag tillåts använda min smartphone som hjälpmedel så kan jag fota av dem. Om läraren dessutom kan hålla fram rätt böcker och slå upp rätt sida så att jag kan fota av både böckernas framsida och de aktuella sidorna så kan jag bara titta på bilderna sen när jag kommer till mitt skåp. Jag behöver inte aktivt tänka utan kan bara se till att bilderna i min telefon matchar bilderna på böckernas framsida. De få minuter extra det skulle ta för varje lärare att mot slutet av varje lektion göra den extra ansträngningen att ge ett oerhört basalt visuellt stöd skulle göra så att jag får med rätt böcker hem och dessutom kanske har sparat så mycket ork under dagen att jag till och med orkar göra min hemuppgift.

Det förutsätter förstås att läraren vet vad NPF handlar om och har kunskaper om hur hemuppgifter kan göras mer tillgängliga. Det förutsätter att läraren vet att även en s k “begåvad tjej” som inte bråkar kan ha funktionsnedsättningar.

Kontentan? Mer kunskap om olika funktionsnedsättningar och tillgängligörande arbete i lärarutbildningen! Utan kunskap om vad det innebär att funka så som personer med NPF funkar så är det svårt att skapa en tillgänglig skola.

P.S. Det skulle förstås inte räcka med att få fota instruktioner för att skoltillvaron ska bli helt tillgänglig, i realiteten skulle det krävas mycket mer. Det här inlägget berättar endast om ett sätt att göra instruktioner inför hemuppgifter och kommande lektioner lite mer tillgängliga genom visuellt stöd.

Advertisements

6 thoughts on “Muntliga instruktioner + slutet av en lektion = Kaos

  1. Detta är ett bra exempel på hur små saker kan göra stor skillnad. Och vanligt är ju att även om en skulle säga detta till läraren så kommer hen att vägra gå med på det. Funkiseleven förväntas anstränga sig till det yttersta för att läraren ska slippa anpassa sig en millimeter.

    Liked by 1 person

  2. Jag tänker att man faktiskt bör kunna gå längre än så, genom att på allvar bygga in IKT-stöd för lärares och elevers gemensamma planering. Istället för att behöva göra någon särskild handpåläggning mot slutet bör allt istället kunna finnas tillgängligt digitalt, för alla elever (inkl de som inte ens är på plats).

    Liked by 1 person

    1. Absolut. Den dagen vi pratar om att skapa en tillgänglig skola från grunden så är genomtänkt teknik en jätteviktig faktor. Förhopningsvis skulle tydlig, tillgänglig information och bättre kommunikationskanaler göra så att lärare slipper bli överbelastade av sms, mail och telefonsamtal från föräldrar. Tills det är på plats finns det ändå saker som är förhållandevis enkla som ändå kan göra skillnad för elever med funktionsnedsättningar, t ex att låta elever fota för att kompensera för vissa nedsatta förmågor som hör bl a NPF till.

      Like

  3. Detta du skriver är ju en rättighet. Tom att få läxan på papper innan lektionen börjar. Mejlad osv. Allt för att underlätta. Men det gäller väl samtliga elever med /och även/ utan npf diagnos. Självklart anser jag. Men mycket bra beskriver.

    Like

    1. Jag tror också att det kan underlätta för många, inte bara elever med funktionsnedsättningar. Skillnaden är nog hur viktigt det är, för en person är det bra medan det för någon annan är helt nödvändigt för att uppgiften ska kunna göras. Många saker som är en rättighet tummas det på när resurser och möjligheter inte finns eller när ansvariga personer inte har kunskap nog för att förstå hur viktig anpassningen är, så jag tror tyvärr att det behöver fortsätta påpekas hur olika människor funkar.

      Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s