Habiliteringen, träningen och kriget

Igår delade jag det här dokumentet från Stockholms läns landstings habilitering på Twitter. Det är ett genomvidrigt dokument som heter Beteendeanalys och beteendeintervention och det går igenom olika sätt att träna önskvärda beteenden hos autistiska barn. Det handlar om rena bestraffningar ibland och är en tydlig demonstration av hur det som ofta kallas beteendeträning för autistiska barn inte tar någon som helst hänsyn till barnets mående. Kontentan är att det viktiga är att beteenden ska förändras till mer “normala” (dvs neurotypa), inget intresse finns för att sätta sig in i hur barnet verkligen upplever sin tillvaro.

Ett antal personer på Twitter reagerade över att habiliteringen kan publicera en sån här artikel som fördjupningslitteratur och det var skönt. Jag vill inte berätta några detaljer från min egen kontakt med just den här habiliteringen av olika skäl men jag vill berätta om att  de grundläggande principerna som artikelns metoder bygger på verkligen används. Jag vet inte om det går så långt som i artikeln men jag har tyvärr själv fått ta del av hur principerna om normalitetssträvan är överordnad autistiska barns mående.

Jag blir rätt känslosam, eller snarare skakad, när jag inser att det inte är jag som överdriver. Det borde jag inte bli, det är helt rimligt att människor som jag betraktar som värda att följa på Twitter reagerar över den avhumanisering som dokumentet uppvisar. Men som som neurovarierande, (eller neurodivergent) förälder är jag skakad av mitt möte med habiliteringen. Jag är skakad över hur människor pratar om oss. För det är en sak när stora delar av samhället är ableistiskt och rent funkishatande, det är ytterligare ett steg värre när habiliteringen också är det.

För ett tag sen skrev jag en text om hur påfallande många av de professionella jag har mött i egenskap av förälder till ett autistiskt barn som har en oerhört märklig syn på autister. Som manar till rena kränkningar av barnet. Nu vet ni bakgrunden. Nu kanske det börjar framgå varför jag befinner mig i ett pågående krig.

Ytterligare reaktioner på dokumentet kan läsas hos anarkoautism och Livets bilder. Läs dem.

Vill du se exempel på vad som står i dokumentet? De kommande citaten innehåller olika former av bestraffningar och läses på egen risk.

*

*

*

Här beskrivs en procedur som kallas återställande överkorrigering:

En annan procedur är överkorrigering, som består av: återställande och/eller tränande överkorrigering. Vid återställande överkorrigering måste individen rätta till sitt dåliga uppförande genom att ställa i ordning saker och ting till ett bättre tillstånd än innan det dåliga uppförandet. Om en flicka till exempel häller ut ett glas saft på golvet kanske man kräver av henne att hon inte bara torkar upp det hon spillde ut, utan att hon även gör rent golvet runtomkring.

Jag vill kalla det här bestraffning.

Vi kan också läsa om responskostnad:

Responskostnad är ytterligare en procedur för att minska beteenden. Den går ut på att man använder sig av en kombination av förstärkning och försvagning. Responskostnad innebär att barnet förlorar en belöning som barnet redan fått när han eller hon uppvisar målbeteendet. Responskostnad används ofta som en del av en teckenekonomi. Teckenekonomi med responskostnad kan till exempel innebära att man ger poäng för varje X antal minuter som barnet uppvisar lämpligt arbetsuppgiftsbeteende, men att man drar av poäng varje gång barnet skriker.

Det här ser också väldigt mycket ut som bestraffning.

Om jag inte vore så trött så skulle jag gråta igen.

Uppdatering: Jag kommer snart att få frågor om jag är emot alla former av färdighetsträning. Det är jag inte. Att vara emot att människor tränar för att lära sig olika färdigheter är över huvud taget inte vad jag pratar om. Läs dokumentet. Jag är emot alla former av träning där tränaren kränker den som tränas. Där tränaren utnyttjar sin maktposition. Där målet som ska nås är enbart för andras skull. Där det saknas reflektioner kring normalitet och varför vissa beteenden inte får förekomma trots att de inte skadar någon. Där det handlar om att få ett barn att framtå som normal i stället för att må bra. Att öva på färdigheter är en sak, att kränka människor en annan.

Advertisements

6 thoughts on “Habiliteringen, träningen och kriget

  1. Det är så fruktansvärt. Och så väldigt tydligt att de inte bryr sig alls om barnets mående. I hela dokumentet kunde jag inte hitta ett enda ord om det autistiska barnets upplevelser eller mående. De försöker inte ens få det att se ut som att det är för barnets skull.

    Liked by 1 person

    1. Jag vet och det är så hemskt. Inte en tanke på hur fruktansvärt det kan bli för det barn som ska “tränas”. Det är så avhumaniserande att inte ens ha med en endaste liten mening om det. Inte en endaste liten uppmaning eller ledtråd till hur man kan göra för att försöka förstå barnet bättre. Hade det varit så svårt att skriva “Kontakta autister och lyssna på hur de upplever tillvaron”?

      Liked by 1 person

  2. Det saknas och finns ett stort behov av texter om hur man kan förstå autistiska barn bättre! “Kontakta autister och lyssna på hur de upplever tillvaron” borde vara en standardskrivning på alla dokument… men ingen verkar förstå…
    Har inte läst hela dokumentet men det verkar vara i linje med det jag blev så upprörd över: hur de ska jobba enligt Sveriges habiliteringschefer http://www.habiliteringschefer.se/ebh/autism/autism.html .
    De verkar ju gå ännu längre här med detta med teckenekonomi, så hemskt 😦

    Liked by 1 person

    1. Tyvärr verkar det råda någon slags okunnig inställning till begreppet evidens. Att något har evidens betyder inte att det är etiskt försvarbart och ingen verkar fråga sig vad det finns evidens för. Att de här träningsmetoderna funkar för att förändra beteenden? Ja, jämfört med att inte göra något alls funkar dem. Om de ger god hälsa är däremot ingenting som verkar vara särskilt intressant. Bo Hejlskov Elvén är inne på det i det här inlägget http://hejlskov.se/blog9.html som jag önskar att habiliteringen ville läsa.

      Like

  3. Lite som “operationen lyckades men patienten dog”. Alltså det kvittar ju att något är effektivt om det ger mer skada än nytta. Någon etisk granskning har aldrig gjorts vad jag förstår.
    Detta är liksom kärnan i avhumaniseringen av autister – att man helt utesluter vårt perspektiv och vad som är bäst för oss enligt oss själva.

    Liked by 1 person

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s