Hur tydlig får den som behöver hjälp vara?

I natt när jag inte kunde sova låg jag och tänkte på hur olika människor avser och uppfattar graden av exakthet i det vi säger och skriver. Eller snarare, hur olika tolkningar av en frågas exakthet påverkar hur människor som behöver hjälp kan uppfattas.

Jag har aldrig gillat att be om hjälp och när jag var barn så fick jag ofta kommentarer från vuxna att jag borde be om hjälp i stället för att alltid försöka lösa allting själv eller bara skjuta upp saker. Länge fattade jag inte varför det var så svårt men nu tror jag att jag är något på spåren.

När jag ber om hjälp med något vill jag ha hjälp med exakt det jag ber om och ingenting annat. Faktum är att jag ofta blir stjälpt när någon gör mer än det jag ber om och då vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Om jag t ex ber någon handla äpplen till mig och personen köper en hel kasse med blandad frukt så blir det jobbigt för jag har inte plats att förvara frukten. I kontakten med vård, habilitering och stödinsatser är det här ett stort problem för jag har oerhört begränsat med ork och varje gång jag frågar någon “Jag skulle behöva hjälp med stödåtgärd X, är det möjligt?” och jag får en lång utläggning om allt annat som finns för att till slut få veta att det jag efterfrågade inte finns så går det åt massor med ork till att processa all den där informationen jag inte bad om.

Hur hänger det här ihop med kommunikation?

När jag ställer en fråga vill jag oftast ha svar på exakt den frågan men ingenting annat. I vissa situationer har jag utrymme för att sväva ut och prata om närliggande ämnen (i samtal med vänner t ex) men när jag frågar något konkret för att få hjälp så vill jag bara ha svar på frågan, inte höra långa utläggningar om allt omkring. Det verkar däremot som att många andra människor genuint tror att de hjälper mig genom att bre ut svaret, vi har med andra ord olika sätt att tolka frågor.

Eftersom jag vid det här laget har varit med om att ha kraschat ordentligt när min ork har slösats på oväsentligheter så vet jag att jag måste specificera när jag frågar om något är möjligt. Det räcker inte med att säga “Jag skulle behöva x, finns det och är det troligt att jag skulle beviljas det?” utan jag behöver lägga till “Jag känner till y, z, å, ä och ö och har efter efterforskningar kommit fram till att det inte är vad jag/mitt barn behöver. Anledningen är att jag/mitt barn funkar på det här och det här sättet och det är därför bara x som är intressant”. Då är chansen större att jag slipper slösa ork på oväsentligheter.

När jag gör så är det vanligt att jag först får höra att jag är väldigt tydlig (det ses som något positivt) men när det visar sig att den jag frågar måste säga nej och inte kan gå mig till mötes då får jag höra att jag är oflexibel, krävande eller att jag har kontrollbehov. Till saken hör att jag förväntar mig inte att alla människor ska säga ja, tvärt om uppskattar jag ett ärligt nej i ett tidigt skede och uppfattar det som något väldigt respektfullt. Det som gör mig irriterad är när jag först får höra att jag är tydlig men personen ändå inte kan ge mig ett rakt svar tillbaks utan slösar med min tid och sedan lägger skulden på mig när jag inte är tacksam.

Kontentan av det här mönstret är att jag drar mig ännu mer för att be människor om hjälp i största allmänhet och för att söka stödinsatser enligt LSS eller liknande i synnerhet. För hjälp som inte är den hjälp just jag och min familj behöver blir bara stjälp som gör livet avsevärt mycket jobbigare. Jag vet inte om det eventuellt finns en könsaspekt i det här dilemmat, förväntas jag vara mjukare och inte så rakt på sak pga att jag är/läses som kvinna? Jag undrar ofta eftersom min partner (cisman) inte alls får samma skuldbeläggande när han är lika tydlig. Uppenbarligen är det väldigt provocerande när jag inte är tacksam över “hjälp” jag inte bad om.

Egentligen skulle det här inlägget ha fokuserat mer på människors olika tolkningar av kommunikation men eftersom jag tappade de lite mer stringenta formuleringarna jag hade i natt så får jag ta det vid något annat tillfälle.

 

Advertisements

3 thoughts on “Hur tydlig får den som behöver hjälp vara?

  1. Spännande. Jag har också upplevt detta. Undrar om det har att göra med att vi förväntas vara mindre rationella som kvinnor än vad vi är, d.v.s. att vi förväntas bli lessna och arga för ett negativt besked oavsett omständigheter (varför) och hur det levereras. Att få klara besked om varför jag får ett nej och om det är värt att strida eller det är stopp och omöjligt är hjälpsamt för mig.

    Like

    1. Intressant att höra att det inte är bara jag. Jag blir inte riktigt klok på varför det är så här, ibland funderar jag på om det handlar om att människor som jobbar i bl a vården verkligen genuint vill hjälpa och när de inser att de inte kan så har vissa svårt att själva möta sin otillräcklighet. Det är dock bara spekulationer. Antagligen finns det en viss påverkan av kön med i bilden, jag skrev precis ett inlägg om hur otroligt konstigt och främmande det är för mig att könas som mamma i mitt föräldraskap.

      Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s