Rörelserädsla eller pacing?

I natt har jag sovit totalt fyra timmar. För en del personer leder för kort nattsömn till sömnighet dagtid men för mig leder det till att jag blir klarvaken men får en ökning av många andra symtom. Av erfarenhet vet jag att det minst dåliga sättet att parera konsekvenserna av en dålig natt är att ligga still i sängen större delen av dagen. Inte aktivera mig, inte varva upp mig. Framför allt bör jag inte vara upprätt mer än 5-10 minuter i taget som mest. Håller jag mig till den riktlinjen ökar chansen att jag sover kommande natt, annars kommer jag att varva upp mig och sova ännu mindre.

Trots att jag vet att det är så här så tog det emot att avboka besöket hos sjukgymnasten idag. Jag tänker att jag är lat, slarvig och strulig som inte kommer till vår avtalade tid. Att jag gör någonting fel. Att jag gör mig själv sjuk genom att undvika aktiviteter. Trots att jag sällan bokar av våra tider och väldigt sällan kommer sent. Trots att jag så många gånger verkligen har trott att det kommer att gå bra att göra planerade aktiviteter även efter en dålig natt, försökt genomföra dem och totalkraschat.

För tvärtemot vad de som talar om rörelserädsla tror så är jag inte rädd. Jag tror verkligen att det kommer att gå bra. I och med att den största effekten av aktiviteter är fördröjd för min del så tror jag ofta i stunden att jag plötsligt klarar mycket mer än jag har gjort de senaste åren. Jag har ingen direkt inre broms utan snarare en tendens att varva upp mig och inte känna att det gör ont eller märka att jag skakar förrän symtomen är kraftiga. Jag märker ofta inte hur snurrig jag är förrän jag börjar tappa saker, spiller kokande vatten på mig när jag häller av pastavatten eller plötsligt inte får fram orden.

När klockan var strax före 6 i morse och jag insåg att jag har sovit fyra timmar och behöver boka av tiden var min första tanke “Äsch, jag tar mig till sjukgymnasten. Det kommer att gå bra.”  Trots att erfarenheten är den motsatta. Trots att jag är avrådd från både läkare och sjukgymnaster från att överanstränga mig så att jag kraschar eftersom det inte bara är plågsamt i stunden utan också försämrar hälsan över tid varje gång jag kraschar. Trots att jag hade stora svårigheter att göra i ordning frukost till mig själv.

Talet om rörelserädsla och att jag ska utmana mig har letat sig in i mina tankar och fått mig att förvärra min hälsa, många, många gånger. Idag stod jag emot, med hjälp av pacingkartan som jag har skrivit ut och satt upp på garderobsdörren,  och det är jag glad för. Jag önskar bara att det inte krävde så mycket känslomässig kraft att göra det som är bra för mig.

Advertisements

2 thoughts on “Rörelserädsla eller pacing?

  1. Det svåraste jag vet är att acceptera hur lite jag orkar. Jag har nog mycket att lära av dig och dina verktyg. Tack för att du delar med dig.

    Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s