Jag minns inte att det var vackert

Jag har PEM (Post-Exertional Malaise) som vägrar ge sig sedan en dryg vecka tillbaks och har därför inte kapacitet att samla tankarna nog för att få fram det jag vill få fram. Idag var första dagen som jag inte hade feber eller ens förhöjd kroppstemperatur på förmiddagen, det kom inte förrän framåt eftermiddagen så jag antar att det går framåt. Tyvärr misstänker jag att jag har fördröjt återhämtningen genom att läsa och koncentrera mig för mycket dagtid, även om jag tycker att jag har bromsat mig och bara läst under korta stunder. Idag har jag i alla fall duschat och tvättat håret så jag känner mig inte sunkig.

Av någon anledning började jag att titta på gamla bilder idag och hittade den här. Den togs för fyra år sedan, under en av alla många promenader som jag gick med mitt barn. Långa vackra promenader vid vattnet som gjorde så ont i varje led. Det var den hösten som febern började ordentligt. Jag undrar hur det hade varit om mina hälsoproblem hade tagits på allvar redan då. Det är ingen mening att tänka så men det är svårt att låta bli när bilderna från den tiden visar en glad bebis och idel vackra landskap. Det jag minns är bara hur kroppen gjorde ont och insikten om att något var på tok med mig men jag hade ingen aning om vad. Då drömde jag bara om att få lägga mig och vila, nu drömmer jag om att inte behöva vila så mycket.

Advertisements

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s