Inte kan du ha inköpslista hela livet?

Jag skrev ett svar på en kommentar till inlägget om föreställningen att sensorisk hyperkänslighet går att träna bort. Svaret är inte direkt stringent men jag lyfter fram det ändå för att belysa absurditeten:

Jag utgår ifrån att alla som yttrar olika varianter av det här påståendet själv jobbar stenhårt med att försöka träna upp olika förmågor för att inte behöva hjälpmedel. Minnesträning för att komma ihåg vad som ska handlas till middagen, optometristövningar för att råda bot på synnedsättningar, sträckbänk för att nå till översta hyllan i affären (man kan väl inte ha inköpslista, glasögon och kliva på pallar/be en längre person om hjälp hela livet?). Även normfungerande människor använder hjälpmedel av olika slag men framför allt så innebär det att leva i en värld som är anpassad efter hur man fungerar.

Det handlar om en djupt rotad idé om att personer med sensorisk hyperkänslighet och andra avvikelser från percpetionsnormer förväntas vilja ändra på sitt sätt att fungera. Jag kan inte tala för alla andra berörda men för min del vill jag faktiskt inte ändra på en så fundamental del av vem jag är. Det vore lättare att inte vara så sensoriskt känslig men hur jag tar in och bearbetar information är en del av min personlighet som jag både accepterar och respekterar. Hur provocerande det än må låta så är jag innerligt less på att förväntas vilja jobba dygnet runt för att fungera på ett helt annat sätt. Jag är klar med det.

Advertisements

One thought on “Inte kan du ha inköpslista hela livet?

  1. Jag vill inte heller ändra på mitt sätt att hantera information, det har ju att göra med hur hela jag fungerar. Jag hade gärna haft förmågan att stänga av min intryckskänslighet (om det inte ändrade hur jag fungerar annars). Att bara inte tycka att för mycket ljud är smärtsamt och utmattande. Men inget så bekvämt finns i den verkliga världen. Det är ju känt att sensorisk hyperkänslighet inte går att träna bort, och att försöka gör det bara värre. Och gillar i allmänhet hur jag fungerar. Jag skulle inte vilja ändra på hela mig för att bli av med det förvisso stora besväret som min sensoriska överkänslighet innebär i det här samhället, även om det var hypotetiskt möjligt. Och till och med min extrema ljudkänslighet har fördelar, även om det tyvärr inte är ofta jag får chans att erfara det. En del ljudupplevelser kan vara väldigt positiva och angenäma, på ett sätt som jag inte tror att alla kan uppleva på samma sätt.

    Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s