Det fysiska mötets exkluderande effekt

När jag träffar diverse personer från specialistvården uppstår med jämna mellanrum ett behov av koordinering mellan just den delen av specialistvården och någon annan del eller till den sjukskrivande läkaren. Det förutsätts så gott som alltid att det är min vårdcentralsläkare som står för sjukskrivning och samordning men i mitt fall är det företagshälsovården. Anledningen är att min vårdcentral är fruktansvärt otillgänglig, till skillnad från min företagshälsovård. Så pass otillgänglig att min hälsa skulle försämras ännu mer om VC skulle ta över FHV:s roll.

På vilket sätt är VC otillgänglig?

  1. Det går inte att ha skriftlig, elektronisk kommunikation. 
  2. Max 30 minuters besök.
  3. Ingen möjlighet att skicka utlåtanden och annat material till läkaren att läsa i förväg inför ett besök.
  4. Bokningsunderlaget godtar bara en anledning till besök så läkaren har inte en chans att vara förberedd för fler punkter som behöver avhandlas, vilket är standard när man är multisjuk.
  5. Svårt att få telefontider.
  6. Svårt att få tid hos min husläkare och därmed ingen kontinuitet.
  7. Brister i kommunikationen kring receptförnyelser mm.

Den första punkten är den som är mest uppseendeväckande och jag ska förklara varför det skapar bristande tillgänglighet när det inte går att ha en löpande, skriftlig kommunikation med den läkare som ska stå för samordning, övergripande vårdplanering och sjukskrivning.

Vårdbesök är fruktansvärt påfrestande för mig, både fysiskt, mentalt och psykiskt. Jag har svårt att hålla mig i upprätt läge pga problem med autonoma nervsystemet, smärta och fysisk svaghet. När jag sitter i en stol går mycket av min koncentration åt till det och det är därför svårt att få fram allt jag behöver få fram och ta in allt som personen säger. Ju tröttare jag är desto svårare har jag att processa ljud och det innefattar även att lyssna på det någon säger. Jag glömmer hälften av vad jag borde säga. Jag minns inte vad personen jag har träffat säger. Jag tappar fokus, ord och sammanhang. När jag får skriva är jag mycket mer begriplig för många människor, vilket förstås är en förutsättning för att det ska kunna bedrivas ändamålsenlig vård. Med min företagshälsovård har jag mailkontakt och det gör det mycket lättare för mig att berätta vad som har hänt inom alla olika delar av vården och status på mående. Skriftliga information  är oftast lättare för mig att ta in. Dessutom kan jag ligga hemma i min tysta miljö på min tryckavlastande madrass så jag slipper de häftigaste eftereffekterna av en ansträngning.

Tyvärr är det mycket läkaren på FHV inte kan göra. I perioder får hen ta blodprov men i perioder saknas finansiering. Hen får remittera till vissa mottagningar men inte till alla. Dessutom har FHV ett annat journalsystem än övriga vården så den som ska samordna saknar all nödvändig info vilket givetvis leder till att samordningen blir ineffektiv.

Att kräva att vård ska bedrivas genom att patienten kommer till mottagningen innebär att alla som av olika anledningar inte kan det utestängs. Vi blir utan vård. När det dessutom krävs att vi ska sitta upp i väntrum, att vi ska hantera sorl, en teve eller radio, flimrande lysrörbeslyning och kunna redogöra för komplexa sammanhang muntligt för att vi ska få vård så är vården rent ut sagt funkofob. Givetvis är skriftlig information en säkerhetsfråga men någonting får mig att tro att det inte är säkerheten som utgör hinder utan snarare kultur och attityder.

Advertisements

One thought on “Det fysiska mötets exkluderande effekt

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s