Ingen har någon skyldighet att medicinera

Som ett tillägg till vad jag skrev igår: Ingen har någon som helst skyldighet att medicinera sin ADHD. Den som med hjälp av strategier, en anpassad omgivning och andra verktyg mår prima utan medicin behöver kanske inte medicinera. Det är också upp till var och en att välja om man vill medicinera.

Vad jag ville få fram var att när vi talar om risker med ADHD-mediciner behöver vi också tala om vilka risker det finns med att vara omedicinerad för alla som inte mår bra av att vara omedicinerade.

Advertisements

3 thoughts on “Ingen har någon skyldighet att medicinera

  1. Bra tillägg och bra förra inlägg! Är inte så insatt i hela medicinera eller inte medicinera debatten men visst är det generellt känt att personer med NPF ofta självmedicinerar på det ena eller andra sättet – och debatten och kunskapen om vad som händer utan medicinering är superviktig!! När det gäller rädslan för diagnoser som finns i skolvärlden brukar argumenten vara att man inte vill sätta någon etikett på någon! Mitt motargument brukar då vara att dessa barn alltid på det ena eller andra sättet fått en etikett , den som bråkar, är störig, prinsessan som dagdrömmer (en lärares omdöme om en flicka med svåra NPF-problem) den tysta blyga osv…om inte det är etiketter som förstör och tynger ner vet jag inte vad!
    Kram!!

    Like

    1. Just precis att etiketterna kommer ändå finns det väldigt många vittnesmål om, både från elever själva och från vårdnadshavare. Nyligen läste jag att någon skrev att det är bättre att sätta diagnos på de skolor som inte klarar av att anpassa än på eleverna. Även om tanken är bra på många sätt så handlar diagnoser delvis om att förstå sig själv och hur vi fungerar och är en första ledtråd till vilka anpassningar som behövs. Utan ord för att förstå sig själv är risken stor att elever med t ex NPF men även andra tillstånd som påverkar energi och olika förmågor internaliserar negativt laddade begrepp som “lat” och “omotiverad”. Att ha ett ord som “ljuskänslig” är mycket mer konstruktivt. Nu är inte ljuskänslig någon diagnos utan ett symtom som kan bero på NPF, epilepsi, utmattning mm men för att förstå sig själv och sina symtom i ett sammanhang tror jag att diagnos kan vara ett bra första steg.

      Like

      1. Min upplevelse är att de barn jag mötte i utredningssammanhang faktiskt blev väldigt lättade då de fick en diagnos – de levde under en stark press och att få veta att det fanns en konkret orsak till deras svårigheter blev en bekräftelse på att de inte fejkade sina problem eller att de inte försökt tillräckligt! Att leva i ovisshet stjäl dessutom mängder av energi som man kan använda till något bättre!

        Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s