Krönikörerna och föräldraskulden

Jag läser ytterligare en krönika om någon som har observerat en mamma med ett spädbarn. Mamman har agerat fel enligt skribenten. Mamman har utsatt barnet för tortyr. Av texten att döma är det dock inte tal om att mamman har gjort något som enligt lagens mening är misshandel eller tortyr utan det rör sig om att mamman i fråga har agerat på ett sätt som enligt skribentens värderingar och tolkningar är att jämställa med något så fruktansvärt som tortyr.

Det finns mycket positivt med att vuxna engagerar sig i hur barn behandlas. Att vi bryr oss om mer än våra egna barn. För alla barns rätt till att bli bemötta med respekt behövs det en vuxenvärld som agerar när vi ser barn bli slagna eller utsatta för andra kränkningar. Vad jag däremot inte förstår är vuxna som observerar en situation där en förälder (av någon anledning ofta en mamma) agerar på ett sätt som inte är i enlighet med egna värderingar och tolkningar och skriver krönikor om hur det är misshandel och tortyr alternativt lata och curlande föräldrar. Utan att ha tagit reda på något mer om familjens situation utan endast observerat på håll i några minuter.

När du ser en förälder ha sitt barn framåtvänt i barnvagnen medan föräldern pratar i telefon vet du inte om föräldern är ointresserad av att interagera mitt sitt barn eller om föräldern har spenderat många långa timmar med att få barnet att sova med barnet vänt mot sig men insett att just det här barnet, just nu har lättare att somna om det får åka framåtvänt i vagnen. Du vet inte om barnets sömnsvårigheter leder till att det blir övertrött och fullständigt hysteriskt framåt kvällen och varken kan äta eller sova. När du ser ett barn kasta mat omkring sig på en resturang utan att föräldrarna blir arga och skäller på barnet vet du inte om föräldrarna inte bryr sig eller om föräldrarna har testat att skälla men insett att det bara gör saken värre. I stället försöker föräldrarna kanske hjälpa barnet att lugna sig genom att själva hålla sig lugna för att undvika att affekten förstärks och barnet börjar banka huvudet i väggen.

Anklagelser från krönikörer som över huvud taget inte är insatta i situationen men som ändå tar sig rätten att påstå att vi är lata och curlar våra barn för mycket eller känslokalla misshandlare som ger våra barn för lite närhet är två sidor av samma mynt. Myntet är föräldraskulden, eller snarare kanske mammaskulden, och syftet med myntet verkar inte vara att skapa en bättre värld för våra barn utan snarare att peka ut dåliga föräldrar. Om ni verkligen vill göra världen bättre för alla barn föreslår jag att ni bemödar er med att ta reda på lite mer innan ni dömer. Ta reda på hur det är att vara hysteriskt övertrött eller så utom sig av affekt att man är på väg att orsaka sig själv hjärnskador. Det är nämligen att fara illa på riktigt.

Advertisements

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s