Vad är en inkluderande utflykt?

Är det okej att låta barn som inte vill följa med på utflykter (t ex pga npf) att stanna kvar i skolan? Den frågan dök upp som ett svar till en kommentar jag har skrivit inne hos M som i underbar och det är en bra fråga som vi kan använda för att diskutera begreppen tillgänglighet och inkludering.

En elev som är filterlös och därför inte orkar vistas länge i stökig miljöer eller en elev som har svårt att hantera förändringar och nya saker mår ofta inte så bra av en utflykt till ett spännande ställe där det väntas överraskningar. Vägen dit kanske är med buss tillsammans med 29 barn/ungdomar som sjunger och låter. Lägg till att eleven inte känner till någon “nödutgång” (tyst och lugn plats att dra sig undan till när det blir för mycket) på utflyktsmålet eftersom det inte finns någon. Dessutom ska eleven hålla reda på sin egen matsäck vilket är lite mer än vad som är möjligt så hen kommer att glömma matsäcken på bussen och kanske få en utskällning eller i alla fall ett irriterat och uppgivet svar när hen berättar det. Eller så är det en elev som kämpar ihjäl sig och med t ex intellektuella förmågor lyckas kompensera under dagen men tvärrasar hemma sen. Ni vet, en sån där som genom att tänka på matsäcken hela tiden ser till att inte glömma den. Ibland kallar vi de högfungerande men högkompenserande och högpasserande är alternativa begrepp för att förstå lite bättre. Uppenbart är det av rena hälsoskäl bättre att låta eleven vara kvar i skolan och slippa ha en hysterisk stressnivå att hantera. Men är det inkluderande? Knappast. I mötet med elevens sätt att fungera och utflyktens utformning uppstår hinder, det är som att kräva vingar av en elev med npf att hantera en utflykt organiserad på det sätt jag har beskrivit. Utflykten är inte tillgänglig för alla elever och vissa elever exkluderas.

Men alltså, menar jag att skolan inte ska åka på utflykt till nöjesfält bara för att det finns två elever med npf i klassen? Ska alla andra behöva avstå från det? Ja. Det är skolans uppgift att organisera sina aktiviteter så att alla har en rimlig chans att delta, så att skolan är tillgänglig för alla. Det går säkert att göra även utflykter till nöjesfält tillgängliga med mycket kompetens och resurser. Finns inte den kompetensen och de resurserna är det rakt av exkluderande och diskriminerande att göra en utflykt till ett nöjesfält.

För att förklara hur jag menar vill jag först stanna vid begreppet vilja. En elev påstås inte vilja följa med.  En elev som vet att hen kommer att må uselt av en utflykt och därför väljer att avstå gör det av ren självbevarelsedrift, inte för att hen inte vill i bemärkelsen är ointresserad eller omotiverad. Hen kan förstås vara det också men blanda inte ihop förmågan att ta hand om sig själv med ovilja.

Så hur organiserar vi en utflykt så att den blir tillgänglig och ingen exkluderas? Här kommer några tips:

  1. Fundera på utflyktsmålet. Hör med elever med npf och andra normavvikande sätt att fungera och med deras vårdnadshavare vilka utflyktsmål de tror på. Gör det innan du spikar utflyktsmål.
  2. Ta hjälp av arbetsterapeutiska och specialpedagogiska metoder när du utformar utflykten. Kan eleverna delas upp i mindre grupper under transporten så att inte alla sitter i en och samma buss, t ex? Ta fram bilder och planera in tid för förberedelser. Alla elever kommer troligtvis inte att behöva identiska förberedelser så du behöver flera olika strategier.
  3. Gör dagen efter till en dag med rejält sänkta krav.

Det finns elever som trots att utflykten är tillgänglig ändå hellre skulle vara kvar i skolan och jobba enligt sitt vanliga schema och det är förstås en helt annan sak. Så länge utflykten har tillgänliggjorts så att eleven har ett verkligt val så lägger jag ingen värdering i det. Bara inte alternativet att stanna kvar i skolan används för att skolan ska slippa göra anpassningar.

Advertisements

12 thoughts on “Vad är en inkluderande utflykt?

  1. Bra skrivet!! Detsamma gäller ju oxå elever med tex allergi, synnedsättning eller rörelsehinder! Jag vet allergiska elever som fått vara hemma då klassen åker till bondgården och en elev som var beroende av rullstol som fick vända i dörren på teatern eftersom lärarna inte kollat framkomligheten. Det är fullkomligt absurt att se “vara hemma” som ett första och enda alternativ!!

    Like

    1. Ja, det är absurt att det går till så och att det ses som helt rimligt. Inkludering är inte lätt och det är framför allt inte något som händer av välvilja utan det kräver kompetens och är något som förutsätter ett konstant pågående arbete. Jag hoppas att vi om 30 år ser tillbaka på dagens skola med fasa och häpnar över att att vi samtidigt som vi hade en skolpolitik som talade om inkludering som ledord ägnade oss åt exkludering som normaltillstånd.

      Like

  2. Instämmer helt gör denna mamma tillika psykplog. Drev denna o andra frågor vid många möten på mitt barns skola. Just utflykter (inkl studiebesök, idrottsdagar, teaterföreställningar) var den i särklass känsligaste frågan! Det blev så tydligt att skolan inte var ens beredd att korta en utflykt -för andra barn “drabbades”.

    Budskapet var “alla människor är lika mycket värda och vi arbetar med inkludering. Behöver icke funktionshindrade avstå en dag med handbollsturnering för att ha handboll i vanliga idrottshallen för att din son ska vara med drabbas andra elever. Det är inte möjligt.”

    Like

    1. Mmmm, inkludering är positivt så länge ingen normfungerande behöver avstå något, typ. Horribelt på många sätt för självklart innebär det att alla behöver avstå vissa saker om en grupp väldigt olika personer ska umgås, varför ska då de som har det svårast vara de som ska avstå mest? Avstå sin lagstadgade rätt till utbildning? Mycket märkligt.

      Like

  3. Jag arbetar på en skola med mycket resurser och små klasser. Vi borde hitta ett fungerande sätt att åka på utflykt. Vi får tänka om kring hur vi fördelar oss och i vilka konstellationer vi gör utflykter.

    Like

    1. Hej Hanna! Jag läste ditt svar inne hos M som i underbar och av det du beskriver har ni jobbat med förberedelser och tagit ansvar men det har inte nått riktigt ända fram. Det låter som att ni är en bra bit på väg och jag hoppas att med justeringar så når ni hela vägen. Stort lycka till och framför allt ett stort tack för att du deltar i dialogen! Det är lärorikt för mig att läsa om hur det är utifrån en lärares perspektiv.

      Like

    1. Vi är nog många som önskar att både diagnos och kunskap hade funnits när vi var barn. Det som gör mig mest upprörd är att trots att det idag finns just både diagnoser och kunskap att tillgå, trots att vi är många både vuxna och barn som kan berätta så ser skolan ut som den gör. Så vi får fortsätta berätta och påverka, så att det successivt letar sig in i tillräckligt mångas medvetande för att åstadkomma förändring.

      Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s