Varför jag bryr mig om rätten att välja hur vi matar våra bebisar

Jag är medlem i Föreningen Flaskmatning i Sverige. Det är en förening som verkar för bättre information om och stöd för flaskmatning så att alla spädbarnsföräldrar ska få en reell möjlighet att välja mellan flaskmatning, amning eller en kombo, beroende på vad som passar bäst i det individuella fallet. Om det är en förening som är emot amning? Inte alls! Tvärt om betonas det alltid hur viktigt det är med bra information och stöd om alla sätt att mata sitt barn och hur viktigt det är att vården inte sprider desinformation och myter. Tyvärr är det idag inte alls självklart att få bra stöd med varken amning eller flaskmatning och i fråga om flaskmatning finns det en stark moralisk aspekt som leder till att information fullständigt saknas. Föräldrautbildningar på MVC tar ofta inte upp flaskmatning ens som ett alternativ och BVC vet inte nödvändigtvis så mycket mer. Tillgången till information för att läsa på själv är mycket begränsad eftersom det finns en lag sedan drygt ett år (tidigare var det en branschöverenskommelse) som innebär att ersättningsföretagen inte får informera om sina olika ersättningar och BVC är rädda för att råka marknadsföra ersättning och därmed bryta mot lagen.

Varför bryr jag mig om det här? Är det inte ett lyxproblem att inte få hjälp med att mata sin bebis hur man vill? Varför bryr jag mig om det här när mitt liv är ett stort kaos och en kamp för att lyckas med mer än överlevnad?

För att det hänger ihop. För att samhällets (och däribland vårdens och andra föräldras) syn på moderskap underordnar föräldrar som råkar vara kvinnor eller ha livmoder. För att samma unkna värderingar som gjorde att min fruktansvärda ledsmärta och utmattning sågs som helt normal är det som leder till att många bröstbärande spädbarnsföräldrar (dvs ofta mammor) blir hetsade till att fortsätta amma även när de mår dåligt av det. I grund och botten handlar det om att smärta hör moderskapet till på ett sätt som övrigt föräldraskap är skonat från. Sen om det är dina bröst, dina leder eller ditt psyke som går sönder av moderskapet spelar egentligen ingen roll.

I senaste numret av tidningen Bang kan vi läsa en tillbakablick från 1994 av Linda Öhrn Lernström, chefredaktör och ansvarig utgivare på mama och Family Living, där hon reflekterar kring amningsdebatten. Hon skriver:

Idag blir jag istället vansinnig. Alla kan inte amma, alla vill inte amma. Jag kunde inte, men jag försökte. Och försökte. Bröt ihop och vandrade runt som en levande död till den dagen en BVC-sköterska sa till mig: ”Vet du vad det viktigaste är? Det är att din dotter har en mamma som mår bra.” Det var något helt nytt för mig. ”Skulle JAG må bra?!” På BB hetsades det nämligen kring amningen, tre sköterskor stod och klämde på mina bröst samtidigt som de sprutade på sockerlösning för att försöka få min dotter att amma. Väninnor, mammor, pappor, böcker och kollegor som pratade om hur viktigt det var att amma. Ångesten över att inte ha kunnat amma satt kvar länge. Idag är jag så oerhört tacksam över sköterskan på BVC som såg mig som mamma och fick mig att inse att man som nybliven förälder faktiskt också måste ta hand om sig själv. Det är minst lika viktigt. Och det blir faktiskt smarta, fina, friska, underbara människor även av flaskbarn.

Dramaturgin i den här berättelsen återupprepas ständigt i dagens facebookgrupper. Mammor (för det är bara mammor som skriver) som lider, har ont, ångest, drabbas av D-MER (stark ångest i samband med utdrivningsreflexen/amningen), har grava sömnproblem och bebisar som inte kan eller vill amma. När någon äntligen säger att även deras hälsa räknas och de testar flaska är det som att livet börjar igen. Hur kan det fortsätta vara så här?

Det handlar inte om barnets bästa, som vissa påstår. Vilka spädbarn gynnas av deprimerade, utslitna, smärtfyllda föräldrar? Vilka spädbarn gynnas av att skrika av hunger när bröstmjölken inte räcker till?

Jag har fått nog av den moderskapsmoral som konstituerar moderskap som något smärtfyllt och per definition fullständigt självförsakande. Så länge mammors hälsa inte räknas kommer jag att bry mig om rätten till god information om spädbarnsmatning.

Här kan du läsa vad Johanna Stenius från FFiS styrelse har att säga om flaskmatning och här kan du läsa Cissi Wallins krönika om sin chockartade upptäckt av amningsnormer. Här kan du läsa Petra Jankov Pichas inlägg om responsen på Cissi Wallins krönika. Kolla hashtagen #‎helmerblomberg‬ på instagram för att se fina flaskmatningsbilder.

Advertisements

2 thoughts on “Varför jag bryr mig om rätten att välja hur vi matar våra bebisar

  1. Med tanke på hur otroligt mycket miljögifter som fanns förr och fortfarande finns är jag lite skeptisk mot amning. Nästan alla gifter lagras i kroppen och överförs därmed i bröstmjölk så där är det ju i så fall bättre med rent vatten och pulver?
    Och folk som säger saker som, varför ger du inte ditt barn jordens bästa mat precis som perfekta jag? “Ja mums, lilla vän här får du lite DDT, ParaQUAT och diverse DIOXIN

    Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s