8 mars hos funkismamman

Jag vill skriva något om 8:e mars. Något peppande, upplyftande, något som bidrar till förändring och ny kämparglöd hos alla som sliter och kämpar för att göra världen bättre. Jag är trött på att vara pessimisten som gnäller och bråkar hela tiden, den som aldrig har goda nyheter eller något roligt att berätta.

Men jag har inga ord just nu. Mina ord gick åt till att vara projektledaren som försöker dra familjens hälsa framåt. För om kvinnoidentifierade personer ofta får dubbelarbeta som familjens projektledare i normfungerande familjer, gissa hur det är i funkisfamiljer? Jag skulle gärna säga att det är ett medvetet val i just mitt fall, att det inte är en del av en struktur men om jag ska vara ärligt – internationella kvinnodagen till ära – så är det inte så. Jag är inte familjens projektledare för att det är kul eller för att jag är så förträffligt begåvad på området. Den bistra anledningen är att jag upplever att jag inte har något val. (Min partner sliter som ett djur också och får på tok för lite återhämtning i vardagen, skillnaden är att mitt arbete är det som aldrig syns, aldrig värderas som viktigt, aldrig erkänns och framför allt inte går att ta ledigt från.)

Så jag får vänta till nästa år med min peppande text. För till nästa år har jag väl slutat bli diskriminerad i vården pga att jag är kvinna med normavvikande funktionalitet? Till nästa 8:e mars har väl alla barn tillgång till förskola, skola och vård som inte gör dem sjuka eftersom den bara är utformad för ett sätt att fungera? Till nästa år behöver väl inte föräldrar (läs: mammor) jaga och samordna förskolan och vården för att försöka få en vettig tillvaro för sina barn? Till nästa år utförsäkras väl inte kvinnor i stället för att ägna sig åt sin ordinerade behandling?

Bra, vi säger så.

Advertisements

5 thoughts on “8 mars hos funkismamman

  1. Instämmer i ovanstående kommentar!

    Jag har förresten länkat till dig i min blogg eftersom jag tycker du skrivit en massa bra saker som borde spridas! (Inte för att jag har särskilt många besökare, men ändå…).

    Like

  2. Så bra skrivet!!!! Visst är man oavlönad projektledare för att familjen ska funka. Efter fem års koordinering och management, så kläcker kommunen ur sig när jag berättar om alla insatser: – Vad bra, då gör du redan allt. Annars har vi något som heter SIP, men då behövs inte det. TACK – hade jag vetat det och fått hjälp, kanske jag hade sluppit vara sjukskriven av just den anledning…..

    Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s