Försämring eller närmare aktivitetsbalans?

Jag tänkte precis på en sak. Förra året vid den här tidpunkten var jag fysiskt aktivare än vad jag är idag, inte för att jag egentligen orkade utan för att jag inte visste så mycket annat. Trots att jag var sjukskriven så pressade jag på ganska mycket och även om jag tyckte att jag spenderade massor med tid i sängen så berodde det inte på att jag medvetet vilade så mycket som jag behövde utan snarare på att jag aktiverade mig långt över vad jag orkade med konstanta kollapser som följd. Jag pressade mig genom vårdbesök, vardagsbestyr och föräldraskap och all övrig tid låg jag däckad i sängen och kunde inte prata. Jag kunde skriva lite men hade svårt för att prata och förstå vad någon sa. Smärtan var stark och det kröp, brände och dunkade i stora delar av kroppen.

I dagsläget spenderar jag mer tid på att utföra aktiviteter jag i någon mån har prioriterat och jag vilar oftare men kortare. Visst har jag haft en hel del rent sängliggande den här hösten och vintern också men det är stor skillnad i hur sällan jag faktiskt behöver ligga i sängen och äta utan ändå kan sitta upp och äta middag med familjen.

Skillnaden beror dels på att jag har stöttning och hjälpmedel i form av korsett, tejp, kryckor, tryckavlastande dynor mm och självklart spelar det in att jag blev fantastiskt mycket bättre under sommaren och att sjukgymnastiken gav stor effekt. Men det finns en sak till som jag tror är viktig: Jag pressar mig inte alls lika mycket. Jag har brytt mig mindre om att försöka leva “normalt” och i mycket högre utsträckning genomfört aktiviteter på ett sätt som passar mig. Jag har skalat bort mycket och bytt perspektiv. Den tillvaro jag har nu är ingen parantes och jag lever inte längre som om den vore det. Jag är en mycket svårare patient för vården för jag ställer helt andra krav och ser min patientroll som ett jobb och förväntar mig respekt för det jag kan. (Att jag inte har pressat mig lika mycket är dock inte bara min förtjänst utan beror en del på yttre faktorer också. Om vi t ex hade råkat ut för magsjuka eller andra saker så hade jag inte haft något val och mycket av det sängliggande som har varit har berott på infektioner och en vård som har krävt för mycket av mig, även om det inte är lika illa som förra året.)

För den som betraktar mig utifrån kanske det ser ut som att jag är sjukare idag än för ett år sedan men i själva verket lever jag bara närmare aktivitetsbalans. Jag lider mindre och min aktivtetsförmåga har ökat något, även om det t ex är en bit kvar till arbetsträning.

Advertisements

2 thoughts on “Försämring eller närmare aktivitetsbalans?

  1. Detta tror jag är en ytterst viktig reflektion!!! Inte bara för dig själv att förstå – utan något som är otroligt viktigt för de som finns runtomkring dej att förstå – familj, vänner och vårdgivare!!! För det som syns utåt är ju bara din aktivitetsnivå just då – de ser ju inte hur du mår efteråt! För mig är detta verklig acceptans – att du använder din energi där du tycker att det är värt det. Bra jobbat!
    ❤❤❤ kram

    Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s