Underordning i vården: Varför jag har svårt att lita på vårdpersonal

Jag tänker att jag ska utveckla det jag skrev om att som patient är det vardagsmat att inte kunna lita på de jag möter i vården, trots att jag pga att jag är sjuk är beroende av vården. Här kommer ett smakprov av vad som hänt mig:

  1. En undersökning av en sjukgymnast utfördes oförsiktigt och jag fick fruktansvärda smärtor i ca sex månader efteråt. Trots att jag försökte komma i kontakt med personalen för att få råd om vad jag skulle göra och både mailade och ringde fick jag inget svar mer än att de skulle återkomma med kallelse inom några veckor. Händelsen journalfördes inte och jag är därför livrädd att bli utsatt för en ny oförsiktig undersökning eftersom det kan orsaka mig ett halvårs sängläge igen.
  2. Journalanteckningar skickades till Försäkringskassan utan överenskommelse och utan att FK hade begärt dem. De spontana svaret från läkaren var att “det får de ta bort”. När jag berättade vilken krånglig process det är (ansökan om journalförstöring hos IVO) att radera handlingar från FK:s arkiv fick jag för ovanlighetens skull någon slags ursäkt.
  3. Försök att komma i kontakt med läkaren via meddelanden från sjukgymnast (läkaren gick inte att nå direkt) resulterade i att läkaren i stället för att ringa mig ringde min handläggare på FK och föreslog en till teamutredning. Det var dels ingenting vi hade avtalat och dels någonting som hade fullständigt totalstjälpt mig (den tidigare teamutredningen på mottagningen hade skadat mig vilket läkaren visste). Efteråt förstod läkaren inte alls varför det var ett problem att han agerade så.
  4. Läkaren lovade att vara med på möte med Försäkringskassan men sa sedan till FK att han inte skulle vara det. Jag fick aldrig någon förklaring till de olika beskeden.
  5. Personal som talade av vikten att dosera aktivitet och inte ta i för mycket som ändå konstant pressade mig till för många, långa och täta besök. Det var som att de inte kunde ta in att det var möjligt att vara så sjuk som jag var.
  6. En kurator som inledde vårt samtal (som var en del av en teamutredning) med att mena att de hade patienter som var mycket värre utmattade än vad jag var och sedan satt med hakan i golvet som om hon just sett ett ufo när jag förklarade hur lite jag orkade.
  7. Läkare som lovade saker som han sedan inte kommunicerade till sköterskan utan sköterskan ringde mig för att sätta upp tider för en utredning trots att jag blivit lovad att slippa ytterligare en sådan. Hon blev arg när jag berättade vad läkaren och jag hade kommit överens om och ännu argare när jag satte gränser och berättade vad jag orkade med i form av vårdbesök. Det här var på samma mottagning som hela tiden talade om för mig hur viktigt det är att lära sig dosera aktivitet och inte ta i för mycket. När jag sedan berättade hur mycket det här missförståndet hade slitit på mig fick jag förklarat att det var deras kommunikationsmissar men ingen bad om ursäkt.

Alla de här exemplena är från en och samma mottagning och jag skulle kunna skriva hur många exempel som helst från andra mottagningar om det inte vore för att känseln i högerhanden börjar försvinna. Under tiden som jag var patient på den här mottagningen ifrågasatte jag ofta mig själv och undrade om det jag upplevde verkligen hände, för det var så bisarrt. Nu hade jag tack och lov min man med under flera av besöken (jag insåg att jag inte kunde gå själv) som kunde berätta att han hade uppfattat samma sak som jag. Min man tog också några telefonsamtal och fick också erfara hur det är när den interna kommunikationen inte fungerar och att läkaren faktiskt ljög oss rakt upp i ansiktet. (Observera att det här inte är en psykiatrisk mottagning och föreställ dig hur det är när något sådant händer i psykiatrin.)

För att inte bara måla allting nattsvart så finns också goda exempel. Den utredning jag genomgick i somras leddes av en läkare som inte alls hade en nedlåtande attityd utan snarare var väldigt respektfull i termer av att hon dels behandlade mig som en hel människa och dels trodde på vad jag berättade. Jag har också en läkare idag som alltid frågar innan hon delar information med andra, som försöker ta en del av den administrativa bördan utan att tumma på min integritet. Så de goda exemplena finns men tyvärr är vården genomsyrad av strukturer som gör patienter väldigt utsatta.

Advertisements

One thought on “Underordning i vården: Varför jag har svårt att lita på vårdpersonal

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s