Ableistisk media

För några kvällar sedan kom jag överens med en sekreterare till ett landstingsråd om att göra en intervju med en reporter på en tidning. Det gällde sjukvården och var brådskande eftersom de ville ha ut det i tidningen redan dagen efter, dvs innan valet. Jag förklarade att jag inte kunde ta mig någonstans pga att jag just nu mår alldeles för risigt för det och vi kom överens om att intervjun skulle göras över telefon kl 10 efterföljande dag. Jag visste precis vad jag ville ha fram men eftersom jag har svårt att tänka under tidspress så förberedde jag mig och punktade ner det viktigaste. Att vi skulle ha intervjun just kl 10 beror på att jag just nu sätter in en medicin som har besvärliga biverkningar vissa tider på dygnet och kl 10 är den tidpunkt då jag kan tänka. Jag valde bort andra saker som jag annars kunde ha gjort under den timme på dagen som jag fungerar som bäst.

Dagen efter ringde reportern mycket riktigt kl 10 och frågade om vi kunde ses under dagen, han erbjöd sig att komma hem till mig. Jag förklarade att nej, min överenskommelse med den politiska sekreteraren var en telefonintervju. Det gick inte, tidningen måste få träffa mig och ta egna bilder och de kunde absolut inte anpassa sina produktionsprocesser efter mina begränsningar. Reportern menade att han hade bara fått informationen att han skulle ringa mitt nummer vid kl 10, det den politiska sekreteraren hade berättat om att jag är sjuk, funktionsnedsatt och kraftigt begränsad hade tydligen inte gått fram. Jag vet inte hur deras konversationer egentligen såg ut eftersom jag inte var med och hörde dem men något gick inte fram. Så där satt jag, laddad till tänderna för att få min röst hörd men fick uppleva att outtalade och högt ställda krav skulle hindra det.

Det är så ironiskt att jag vill skrika och gråta. Ett visst parti i Stockholms Läns Landsting (läs: KD) fattar gång på gång beslut som gör vården mer och mer otillgänglig för mig och när jag har försökt påpeka det har de enbart slagit ifrån sig och i praktiken menat att det jag är med om hela tiden inte händer. Nu skulle jag äntligen, några dagar före valet, få berätta om hur det faktiskt har blivit. Att vårdens organisation brister så fruktansvärt att den gör människor sjukare, både vi patienter och de som jobbar i vården. Att de krav som ställs utestänger de multisjuka och funktionsnedsatta. Att min integritet inte är värd ett skit eftersom systemet tvingar mig att berätta om hela min sjukdomshistoria, min bakgrund, mina besvär, min relationshistoria, mitt sexliv om och om igen för nya personer eftersom ingen helhetsbild och samordning finns. Så blev det inte, därför att kraven på att orka ta emot människor i mitt hem och ställa upp på att bli fotograferad vid en tidpunkt där jag är i ett rätt risigt skick (jag hade alltså inte ens kapacitet att duscha) inte kunde levas upp till. (Jag hade min timme mellan kl 10 och 11, skulle de komma hem till mig skulle det förstås bli senare på dagen och då är jag dels inte talför och dels hade jag ändå ett telefonsamtal med en sjuksköterska angående just medicineringen inbokat.)

Den politiska sekreteraren verkade i vår mailväxling uppriktigt ledsen över missförståndet och jag skriver inte det här för att kasta skit på henom. Jag skriver det här för att synliggöra en struktur. Den som är sjuk och eller/funktionsnedsatt kan ofta inte möta de outtalade krav som finns för att få sin röst hörd. Att reportern absolut inte kunde tänka sig någon anpassning säger också en del om den tidningens förmåga att tillvarata våra röster. Rösterna från de oflexibla kropparna.

På söndag är det val och jag hoppas att alla som kan rösta tänker på hur det parti du röstar på ser på sjuka och funktionsnedsatta. Tänk på att våra möjligheter till politisk organisering och att ta plats i media är begränsade. Innan du röstar, fundera på för vem partiets politik är utformad för. Läs gärna mitt tidigare inlägg om hur hinder skapas och ta ditt ansvar i stället för att tycka synd om oss.

Advertisements

2 thoughts on “Ableistisk media

  1. Tack för att du orkar berätta och dela med dig.
    Kan känna igen denna ovilja till flexibilitet från många sammanhang.
    Värme och styrka till dig!

    Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s