Målet måste vara att fullt ut respektera och erkänna kringskurna livssituationer även om jag inte kan känna igen mig i dem alls

tumblr_mi5f2d571O1qk4pdno2_1280

Jag läser Judith Kiros i DN, Sara Abdollahi under instagramkontot Kvinnohat. Om rasism, om kravet på God ton från kroppar som inte anses vara disciplinerade nog. Jag ser reaktionerna från sådana som jag, vita feminister som blir upprörda över att behöva fundera över sin egen roll som förtryckare. Jag ser hur underordningen av rasifierade kroppar befästs just för att den förnekas. Att vägra erkänna att något finns är ett av de mest effektiva sätten att förklara att de underordnade har sig själva att skylla och att stänga dörren för all potential till förändring. Sara Abdollahi skriver

Den desperata vrede er förnekelse frammanar hos mig hotar att välta mig. För kan ni inte se hur er egen position gestaltas i kravet på god ton kan ni antagligen inte se er maktposition i andra sammanhang heller. Kan vi inte se hur vår vithet inte alls är självklar och att den ger oss tillgång till rum som mindre vita inte har så kan vi heller inte se hur hur funktionalitet ger oss tillgång till ett samhälle som vissa av oss utestängs ifrån. Min trekantighet syns inte alltid utanpå – i alla fall inte den här årstiden när kroppen döljs av kläder men innan halkan har kommit så att jag fortfarande kan gå – men den finns alltid där ändå. Både i huvudet och kroppen. Jag känner en avsky mot den feministiska rörelse som inte kan erkänna att vissa har tillgång till saker som andra inte har. Inte nog med att jag pga både funktionsnedsättningar och sjukdomar tvingas avstå från mycket politisk organisering, studier, arbete, socialt liv, vård – när ni inte erkänner att det är så smular ni sönder min röst.

Jag äcklas av min egen reaktion. Jag vill inte vara en person som erkänner andra människors livsvillkor bara i de fall jag kan identifiera mig med dem. Målet måste vara att fullt ut respektera och erkänna kringskurna livssituationer även om jag inte kan känna igen mig i dem alls. Inte ett endaste dugg. Frågan är om jag är där än? Hur kommer vi dit?

Advertisements

2 thoughts on “Målet måste vara att fullt ut respektera och erkänna kringskurna livssituationer även om jag inte kan känna igen mig i dem alls

    1. Det är säkert en fråga om empati och övning men jag tänker att den övningen är beroende av att feminister med väldigt olika livssituationer och levnadsvillkor får plats och själva ge sin bild av sin verklighet. Därför är jag så himla glad över instagramkontot Kvinnohat som både den här och förra veckan belyser rasismen i den svenska feministiska rörelsen.

      Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s