Kvällsrutin

Åt kall ärtsoppa med citron och timjan. Badade barn och blev arg när jag inte borde ha blivit det pga att nacken och ryggen värkte så förbannat. Nattade barn. Kraschar i sängen med längtet. Min konstanta längtan som jag försöker sätta ord på ibland men det blir bara sörjor. Svador inte värdiga den våldsamma övermanning av längtan som drabbar mig dagligen. Som får mig att kippa efter andan och i panik tänka att det inte finns någon lösning och det får mig att avsky den värld jag lever i.

Längtan som ofta kommer när jag hör barnets andetag bli tyngre och hur hen glider över i sömn. Just då, när jag andas ut och inser att hen äntligen sover så får jag ett andetag i frid innan nästa kamp tar vid. Sen ägnar jag kvällen åt att försöka härbärgera känslorna genom att skriva, läsa och söka fram texter och bilder. Det hela avslutas ibland med några tårar och sms-konversationer.

Advertisements

3 thoughts on “Kvällsrutin

  1. Är inte lika sjuk som dig men jag tror att jag kanske förstår din längtan? För mig handlar det om något slags självförverkligande, att ha energi över till det som finns bortom det nödvändiga. Skapa, resa, uppleva, umgås, vara någon tydlig. Tycker att trötthet så mycket tar bort min personlighet och jag längtar efter att ha energi över att pyssla om den ordentligt. (Nu när jag börjar må bättre är det som att den här längan nästan förstör för mig, när det finns lite energi över så vill jag så mycket att jag liksom tar slut innan jag ens rest mig ur soffan. Samtidigt så ska jag inte klaga har haft en sommar med många bra upplevelser jag orkat uppleva).

    Kan det handla om en livslängtan? Frustrationen (sorgen!) över allt liv och alla upplevelser man missar när man sitter fast i det där grå trött-träsket där man inte riktigt orkar ha lust. (Förra sommaren minns jag hur jag satt på en fjälltopp och tänkte: “jag ser att det är vackert men jag KÄNNER det inte, det berör mig inte” och det kändes så smärtsamt sorgligt och det skrämde mig. Sedan har jag förstås känt så fler gånger, men det var så tydligt då. När jag inte ens kunde skaka mig ur det och skaka fram den där livsglädjen med en så storslagen upplevelse)

    Stunden när barnet precis har somnat tycker jag är en jobbig stund. Då är det som om all frustration jag kvävt under nattningen bubblar upp, åtminstone om det varit en lång nattning med mycket runtkrånglande och jag avskyr livet för en stund. Skulle vilja slå någonting. Brukar oftare tröstäta. Det är som om krångliga nattningar speciellt efter en ansträngande dag (där jag inte fått vila så mycket) kramar ur det allra sista ur mig, försöker tänka att det urvridna tillståndet förstärker alla känslor gånger flera och istället för att fokusera på känsloupplevelser fokusera på att få mig lugn. Lägga mig med en ljudbok. Ta ett bad. Se på någonting för att bryta tänkte. Få massage.

    Kram!

    Like

    1. Tillägg: Och hur tydligt jag känner att det handlar om energi och utmattning, inte depression. Men jag har svårt att sätta fingret på vad som gör skillnaden. När jag satt där på fjälltoppen visste jag att jag var för trött för att orka uppleva. Inte för deprimerad. Kanske vetskapen, baserat på tidigare erfarenheter, om att jag kunde vila mig ur det. Låta mig slumra kravlöst i en säng i några dagar med en ljudbok eller så. Om jag bara fått möjligheten och då såg jag inte den möjligheten och det kändes hopplöst. Och sådana känslor triggade säkert igång lite depression också… Nu svamlar jag iväg. Kram igen!

      Like

    2. Vad glad jag blev av din kommentar! Inte för att det är roligt att du också upplever livslängtan och frustration utan för att det är skönt att inte vara ensam om den. Det är delvis en längtan efter livet, efter att orka göra roliga saker och kunna jobba och vara självständig men också en specifik sak som än så länge är så blödande att jag inte har ord för det. Sen i våras när jag successivt har börjat orka mer har jag börjat ta en mycket större del av bestyren med barn och hem än jag gjorde innan. Tiden med barnet är både fantastisk och övermäktigt krävande och även om jag inte gillar hushållsbestyr (mer än matlagning) så ger det mig ändå en påminnelse om att det går framåt och det minskar känslan av beroende av min man. Dessutom är det skönt att han kan få tid att träna och göra någonting för sin egen hälsa, för det är hög tid för det. Samtidigt blir det så lätt bara nödvändigheter och jag längtar så efter ett socialt liv och efter intellektuell stimulans. Ibland känner jag mig som en hemmafru och det gör mig tokig. Jag vill så gärna börja plugga igen och jag vill mer än något annat forska men jag vet inte riktigt hur det ska gå till.

      Det är utmattning och det märks så tydligt, jag blir nedstämd, ledsen, arg och frustrerad när orken tryter men det börjar alltid med just det: att orken rinner ur mig. Jag känner så väl igen det du skriver om att sitta på en fjälltopp och inte orka uppleva och nu när jag orkar uppleva saker blir jag riktigt frustrerad över att jag har kommit långt men att det ändå är en så lång bit kvar till det liv jag vill ha.

      Och angående godissug efter barnnattning: Finns det lösgodis hemma och nattningen drar ut på tiden har jag jättesvårt att låta bli. Det är mycket lagrad frustration hos mig med och jag är nästan alltid arg och sur för att min ork inte räcker till mer. Jag vet inte riktigt hur jag ska lätta på trycket, jag har inte ro att se en teveserie eller liknande för jag vill oftast hinna läsa mer men så är jag trött och det är bara en kort stund kvar innan jag behöver gå och lägga mig själv. Så försöker jag läsa men får inte fatt i koncentrationen och så kommer längtet efter det onämnbara.

      Jag hoppas att det blir bättre för oss, jag tror att det blir det men att det kommer att ta tid. Kram!

      Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s