Föräldraleda

Huvudet bultar, illamåendet hotar och rummet snurrar bara jag försöker sitta upp och bygga tågbana. Hjärtat kör sitt vanlig morgonspeedande.

Idag ska jag roa ett barn som har sovit tre timmar för kort i natt samtidigt som jag själv har vaknat alldeles för mycket hela natten. Jag blev störd under första timmen av natten och då är det som att hjärnan hänger sig, jag vaknar inte tillräckligt för att kunna fatta vad som händer och sortera tankarna men jag går inte vidare i sömncykeln heller. För att göra det hela roligare är det klibbigt migränväder. Vad gör vi en sån här dag? Jag avskyr vår närmaste lekpark till den milda grad att jag faktiskt tänker vägra gå dit och längre bort vågar jag inte ta mig för mitt blodtryck kommer inte orka idag och jag vill helst inte tuppa av på Plattan på väg från Kulturhuset, hur mycket barnet än älskar Rum för barn. I ärlighetens namn fixar jag nog inte att ta oss utanför dörren alls.

Varför jag inte orkar med lekparken mer? För att det är svettigt så att jag blir tokig och för att jag helt enkelt inte orkar småprata med andra föräldrar. Vad ska vi prata om? Det eviga tugget om barnen, hur gamla de är osv har jag gjort till förbannelse och jag bara ids inte. Det kostar på mycket att hålla koll på barnet samtidigt som jag konverserar och det är helt enkelt inte värt energin. Kallprat ger mig ingenting mer än ytterligare en bekräftelse på vilket ufo jag är. Såna här dagar önskar jag att vi hade en trädgård att leka i, min husfobi till trots.

Advertisements

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s