Gnällrant om Hjärnkoll på Pride

Det andra seminariet jag var på igår hette ÄR DEN PSYKIATRISKA VÅRDEN TILLGÄNGLIG FÖR ALLA? och ordnades av Hjärnkoll och RFSL. Hjärnkoll är enligt sin egen hemsida “…en nationell kampanj som arbetar för ökad öppenhet kring psykisk ohälsa med målet att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiskt funktionssätt.” Eftersom moderatorn för panelsamtalet var från Hjärnkoll så förväntar jag mig en viss kunskapsnivå.

Jag blev så trött och insåg att jag inte borde ha gått. Jag var mör i nacken och huvudet efter det första seminariet så förutsättningarna var väl inte de bästa och det är förstås inte Hjärnkolls ansvar. Men jag blev besviken dels på att RFSL:s representant (minns inte namnet men personen var socionom och jobbade på RFSL:s brottsofferjour) inte fick särskilt mycket utrymme och på att seminariet verkade handla mer om att marknadsföra Hjärnkoll än om att få fram en intressant diskussion om vilka mekanismer det är som utestänger HBTQ-personer från psykiatrin (och även terapi mm som tillhandahålls av vårdcentraler). Det vanliga tugget om att vi alla är människor och det har vi gemensamt kom förstås fram och där ruttnade jag. För jag vet vad som händer när vården ska se alla som människor och se hur mycket gemensamt alla har. Det låter vackert men i praktiken är det ofta vita, heterosexuella, normfungerande cismän som blir normen (vilket RFSL:s representant påpekade) och vad som blir ännu mer slående i sammanhanget är att normavvikande funktionalitet osynliggörs vilket gör vården mindre tillgänglig. Och jag bara orkar inte vara med om det här i ett seminarium som hålls av just Hjärnkoll. Jag blir trött och ledsen.

När seminariet skulle börja var en av paneldeltagarna sen pga försenat tåg och moderatorn föreslog då att vi besökare skulle vända oss till vår granne och småprata för Pride är ju ett tillfälle för att knyta sociala kontakter. Resultatet? Sorlnivån gick upp, i en miljö som inte var ett stängt rum utan Plattanscenen där det redan finns ett visst bakgrundssorl. De sju minuter som alltså ägnades åt bikupesorl tog så fruktansvärt mycket av min mentala energi och jag ångrade att jag inte lämnade seminariet.  Jag ville bara skrika att vissa av oss kan inte alls knyta kontakter och småprata under Pride, vissa av oss har sjukdomar och funktionsnedsättnignar som gör sånt olidligt. Du och jag må vara människor men vi har ingenting gemensamt eftersom du, trots att du kommer från Hjärnkoll, inte kan någonting om perceptionsskillnader och den mycket vanliga psykiska sjukdomen utmattningssyndrom. (Jag har skrivit här och här om vad det gör med mig när andra människor ska få det till att vi är mer lika än vad vi är.)

Jag hör hur gnällig jag är – förväntar jag mig att alla ska vara tysta för min skull? Nej, för jag förväntar mig ingenting av människor längre mer än att de ska lyckas göra mig illa trots att de menar väl. För jag är orelaterbar och drömmen om en fristad har jag givit upp. Det finns ingen fristad för mig som innehåller andra människor – jag är alltid orelaterbar och konstig.

Advertisements

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s