Samhörighet eller främlingskap i sociala kontakter

Jag har nämnt tidigare att jag saknar mina vänner men att det är så mycket som gör det svårt att umgås. Jag blir snabbt trött i huvudet, det är många saker jag inte kan göra, jag kan oftast inte ses på kvällar pga att jag måste ha tyst och lugnt för att kunna sova på natten mm. Men det finns en sak till som jag satt och tänkte på tidigare idag: det konstanta avvikandegörandet.

Det sker i princip aldrig med avsikten att vara elak eller liknande men ont gör det ändå. Det rör sig om till synes harmlösa kommentarer, ibland kallprat eller något annat som jag inte förväntas fästa så stor betydelse vid. Det kan vara kommentarer som “Visst blir man klar i huvudet av en promenad?” eller “Åh vad det är uppfriskande med kalla bad!” eller när det spontant dimper in fem personer till på en fika och vad som skulle ha varit en pratstund i lugn och ro blir ett inferno i mitt huvud medan någon i sällskapet säger “Vad kul det är när vi alla ses spontant”. Alla dessa påståenden är en konstant påminnelse om hur avvikande jag är och att jag fungerar på sätt som är obegripliga för den jag umgås med. För jag orkar inte förklara att nej, det där är så du upplever det men det är inte universellt. Jag har ingen lust att behöva bli privat och berätta om alla sjukdomasorsaker, symtom mm och hur de samverkar och gör mig väldigt begränsad. (I min närhet finns det vänner som är fantastiskt ödmjuka och frågar i stället för att anta och de är guld värda och det är också de jag tar mig utrymme att träffa, även om det inte är så ofta.)

Jag vet att ingen menar något illa men det gör så ont varje gång jag försöker umgås med människor och mest känner mig som ett ufo.

Trollhare har skrivit jättebra om perceptionsnormen och att den blir extra stark på sommaren här. Det jag pratar om är delvis perception men också konsekvenserna av utmattning och smärta, kyla gör ont för den som är sensitiserad (läs t ex Malin inlägg om att våga bada för första gången på flera år), att gå en promenad är inte återhämtande för den som kämpar för att hålla lederna på plats och är både fysiskt och mentalt utpumpad osv. Kort sagt, människor har olika perception och sätt att fungera och att upprepat bli osynliggjord leder inte till en känsla av samhörighet utan till snarare till en känsla av främlingskap.

Advertisements

One thought on “Samhörighet eller främlingskap i sociala kontakter

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s