Om smink

Bortsett från nagellack sminkar jag mig mycket sällan. Som en av de få osminkade kvinnorna på mitt jobb (då, när jag blev sjukskriven för 1,5 år sedan ska jag väl säga) antogs det vara ett politiskt ställningstagande vilket det inte alls är men jag måste erkänna att reaktionen både roade mig och gjorde mig trött. Det säger rätt mycket om förväntningar och vad som ses som normalt. Faktum är att jag älskar smink men bara under vissa former och dessa former är djupt oförenliga med morgontrötthet. Senaste åren när jag har utvecklat mycket tremor och yrsel på morgonen är smink ett ännu mer omöjligt kapitel, jag har fullt sjå med att inte ramla eller råka hälla varmt kaffe över mig själv och ändå försöka ha en mysig stund med barnet.

Men, jag älskar som sagt smink. Jag älskar färg och maffigt och mycket ögonskugga. Ska jag sminka mig vill jag få hålla på länge och jag vill helst inte känna igen mig själv efteråt. Eftersom tillfällena att sminka mig har blivit så få de senaste åren när mitt liv har krympt så mycket så hade jag glömt hur kul det kan vara. Tydligen hade jag också glömt att jag inte bär läppstift och införskaffat ett och nu är jag så barnsligt glad att jag blir odräglig och lägger upp selfies på instagram och blir ännu mer tonåring.

20140629-201521.jpg

Advertisements

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s