Mota isoleringsmonstret i grind

Jag skrev ju tidigare om att jag hoppades på något som skulle vara en bonus i tillvaron. Det verkar inte som att det blir av och det är tråkigt men jag är inte alls så förkrossad som jag trodde att jag skulle bli, snarare är jag stolt över att jag vågade försöka.

Igår fikade jag med en vän och det var på tok för länge sedan vi sågs. Visst blev jag trött och tyvärr tog min influensa (som jag trodde var borta) nya tag men trots att jag nu ligger hemma med värkande hals och öron så är jag glad. Glad för att jag fick prata om skrivande och meditation och kreativa processer. Med tanke på hur mycket jag älskar sommaren och ljuset så borde jag vara nedstämd av höstvädret men nej, jag är glad. För just idag känner jag mig lite mindre isolerad.

Det här blir så viktigt att komma ihåg i vinter när min hälsa antagligen kommer att försämras lite igen eftersom mina trasiga leder inte fixar halka och kyla. Att vad som än händer är det jätteviktigt att försöka prioritera att träffa vänner. Att det inte är en bra idé att gå ett rehabiliteringsprogram som är så tufft att jag bara ligger och flämtar i sängen i övrigt.

Advertisements

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s