Funktions- och friskhetsprivilegier?

Just nu debatteras det här och där om huruvida cisprivilegier öht finns och om cis/trans är en legitim maktaxel i en feministisk eller intersektionell analys. Jag funderar mycket och har delvis följt debatten och det slår mig hur svårt det är för människor att ta till sig att en och samma person kan vara både över- och underordnad samtidigt. Tankarna leder också till frågan om vad som kan definieras som privilegier människor får för att de är friska och har en funktionsförmåga som matchar normen. Att vara sjuk och att vara begränsad pga av funktionalitet är inte samma sak, en funktionsnedsatt person kan vara frisk och en sjuk person behöver inte vara funktionsnedsatt men jag tänker ändå göra en samlad lista över privilegier som jag uppfattar att jag inte har pga av funktionsnedsättning och sjudomar. Den här listan är ett utforskande av min egen tillvaro, ingen absolut sanning för någon större grupp.

Privilegier är ett provocerande begrepp då det många gånger knappast är ett privilegium att t ex inte uppleva dagligt hot om våld – det är snarare en mänsklig rättighet. Jag använder begreppet ändå, för att synliggöra det handlingsutrymme som tas ifrån mig. Många av punkterna stämmer antagligen för personer i andra underordnade grupper också.

Friskhets- och funktionalitetsprivilegier

  1. Offentliga miljöer är utformade med dig i åtanke, dvs din funktionsförmåga matchar vad som förväntas av dig för att du ska kunna få tillgång till offentliga miljöer.
  2. Du behöver inte konstant göra avkall på din integritet och förklara ingående och privat för främlingar hur du fungerar, dvs du har ingen bevisbörda på dig angående hur du fungerar.
  3. Du kan välja den tunnelbanauppgång som är närmast dit du ska och slipper ta en extra omväg pga att bara en uppgång har hiss.
  4. Din arbetsgivare ser dina krav på arbetsmiljö som rimliga. När du förklarar att du inte kan koncentrera dig när någon borrar med slagborr en decimeter från ditt öra slipper du bli stämplad som krävande och konstig.
  5. Du behöver inte agera sambandscentral och samordna olika myndigheters och vårdgivares aktiviteter.
  6. Du behöver inte avstå vård du egentligen behöver pga att vården är otillgänglig för dig.
  7. Varje handling du gör och varje personlighetsdrag analyseras och förklaras inte som en del av din(a) diagnos(er).
  8. Du är relaterbar, andra människor kan teoretiskt förstå dina känslor och reaktioner även om de inte upplever det själva. Du slipper möta tefatsstora ögon och en haka som har ramlat i golvet av förvåning när du berättar hur du reagerar på en viss händelse.
  9. Du behöver inte konstant avstå från sociala aktiviteter pga att utformningen riskerar att ge dig kraftiga symtomökningar eller helt enkelt gör det praktiskt omöjligt för dig att delta.
  10. Du kan engagera dig i civilsamhället utan hinder, se punkten ovan.
  11. Din tillvaro går inte till 90% åt till att hitta nya strategier för att få den basala vardagen att fungera.
  12. Du är inte konstant granskad, bedömd och analyserad som ett objekt. Först och främst är du en person.
  13. Du slipper se ett jobb som hade passat dig perfekt gå till en mindre kvalificerad person eftersom arbetsgivaren inte vill anställa någon som har varit sjukskriven.

Vad tänker du som läser? Har du andra erfarenheter? Något som fattas?

Uppdatering: Eftersom jag nyss kom på ett par punkter till så fyller jag på listan:

  • Du behöver aldrig känna förtvivlan över allt du inte kan göra med ditt barn som omgivningen tar för givet att du som förälder ska kunna, t ex följa med när förskolan har terminsavslutning på Skansen eller laga mat, spela fotboll eller hämta på förskolan/skolan.
  • Du behöver inte leva med vetskapen om att om din partner lämnar dig så klarar du dig inte själv. (Och nej, det förhållande jag lever i är inte dåligt på något sätt.)
  • Lägg ihop de ovanstående punkterna och vad blir konsekvensen? Jo, att om du inte klarar dig själv och inte klarar en massa saker som du måste klara för att kunna ta hand om ditt barn så vad skulle hända om din partner inte vill leva med dig längre? Är du tillräckligt frisk och fungerande så separerar ni och delar vårdnaden. Är du tillräckligt sjuk och lever med för stora begränsningar så skulle barnet tas ifrån dig. Jag tvekade kring om jag skulle publicera den här punkten för att den är så blottande men det behöver sägas. Om du kan räkna med att du kommer att klara dig själv och få behålla vårdnaden om ditt barn vid en eventuell separation så har du ett privilegium som sjuka/funktionsbegränsade personer inte har.
  • Du kan pga ovanstående punkter inte leva i en jämlik relation.
Advertisements

3 thoughts on “Funktions- och friskhetsprivilegier?

      1. Tack själv. Jag, som är betydligt friskare än du men ändå har mina sjukskrivningar i starkt minne och som behandlar min sjukdom ca 2 timmar om dagen, har kanske lättare än fullt friska personer att förstå detta. Men också jag behöver påminnas. Jag hamnar ofta i självömkan, trots att jag faktiskt numera åtnjuter en hel del av de listade privilegierna.

        Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s