Ett liv i frihet

Under våren har min hälsa blivit så otroligt mycket bättre att jag har vågat börja hoppas på ett liv i frihet igen. Ett liv där min kropp och hjärna inte längre är mitt fängelse. Nu har det kommit ett bakslag, dels pga av utredningen jag precis har påbörjat men också för att jag har åkt på en influensa för andra gången den här våren. Min kropp orkar inte med infektioner särskilt bra så jag kan vänta mig ca 3 veckors sjukdom.

Jag visste att bakslag skulle komma för både sjukgymnasten och min sjukskrivande läkare har menat att det hör till. Ändå var jag riktigt låg igår och grät över min ofrihet. Över att jag inte kan jobba och inte kan vara mamma och träffa vänner i den utsträckning jag vill. Över att min samsjuklighet gör mig till ett freak i vården och att jag inte har någon aning om vilka tidsperspektiv jag har att vänta mig. Min isolering och begränsning har inget slutdatum och det gör mig fullständigt vansinnig med jämna mellanrum. Hur ska jag orka stå ut?

Så idag när jag tvingade mig själv att äta lite mat trots dålig aptit så kom det över mig. Den där känslan av att det mesta jag gör just nu gör jag med ett mål i sikte. Det jag gör nu är utan tvekan det svåraste jag har gjort i hela mitt liv för jag får inte ta i allt jag kan, tvärt om ska jag försöka att hela tiden stanna innan all kraft är konsumerad. Men varje gång jag tar paus i tid, varje gång jag använder en strategi för att spara på mina leder, varje repetition av mina rehabövningar, varje meditationsomgång, varje gränssättning, varje andetag, varje gång jag vågar hoppas trots alla motgångar så gör jag det för att jag fortfarande tror på ett liv i frihet. Inte alls som jag trodde att det skulle bli för några år sedan utan ett helt annat men ändå mycket friare liv än det jag lever idag.

 

Advertisements

2 thoughts on “Ett liv i frihet

  1. Precis så är det – vi kämpar med ett mål i sikte! Och med ett tydligt och rimligt mål blir kampen så mycket lättare – även om den är tung! Hoppas att influensan ger med sig fortare denna gång!
    Kram!

    Like

    1. Tack! Det har blivit så tydligt för mig att av alla svåra saker i den här kampen så är det svåraste att behålla hoppet. Varje gång hoppet sviktar pga bakslag eller vårdbyråkratiskt trassel så tänker jag att det är nu jag genomför den största bedriften av alla, när jag efter en stund återgår till att hoppas ändå. Jag håller alla tummar jag har för dig också, för att medvinden ska fortsätta.

      Like

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s