Kan projektledningskunskaper förbättra vårdplaneringen för patienter?

Som kroniskt sjuk patient hamnar jag många gånger i situationer där flera olika delar av vården behöver vara inblandade. Det kan handla om att en mottagning gör en vårdplanering där det ingår vård från både den egna mottagningen men även från en eller flera andra vårdinstanser. Det är dessutom inte helt ovanligt att i den planen ska Försäkringskassan och ibland även arbetsgivaren ingå i någon mån.

Det som slår mig är hur den mottagning som planerar vården uppenbart brister i planeringskompetens. Det handlar primärt om två saker: Bristande kunskap om vad andra vårdgivare faktiskt har möjlighet att ge för vård och en bristande förmåga att få de olika delarna att klaffa i rätt ordning. Många gånger finns det beroenden där en viss insats måste ske innan en annan insats kan ta vid så planeringen är avgörande för att vårdplanen ska fungera.

För alla som jobbar med projektledning i någon form är det här inga nyheter. Att ta reda på vem som har kompetens, tid och möjlighet att utföra en viss uppgift ingår i uppdraget. På samma sätt är det en viktig del att kartlägga alla olika pusselbitar, hitta beroenden och lista ut i vilken ordning saker behöver ske. Att tidsuppskatta och få övergångar att fungera utan att förlora för mycket tid och att klargöra vem som bär ansvar för varje delmoment och för helheten är självklara delar i projektledning. Det finns olika tillvägagångssätt och modeller och ett antal olika stödverktyg men i grund och botten är det ett hantverk där man ger själva projektledningen betydelse. Man gör sina efterforskningar och gissar inte mer än nödvändigt. Alla förändringar på vägen (det är alltid förändringar på vägen) tar man ansvar för att hantera.

Skulle vården bli bättre om planeringen av en patients vård använde sig av projektledningskunskaper? Som det är idag är det vanligt ett den instans som utformar en vårdplan är tydliga med vad de sjäva kan göra och vilka begränsningar som finns men samtidigt utgår man ifrån att andra instanser har större möjligheter att göra speciallösningar och individanpassningar. Tänk om den planerande mottagningen ringde och frågade och då tog upp alla villkor som omger patienten, t ex aktivitetsnivå, tillgänglighet, utformning? Då skulle patienten slippa komma till nästa instans, gå igenom undersökningar och sedan inse att den nya instansen bara jobbar på en alldeles för hög aktivitetsnivå. Eller slippa komma dit och inse att den kompetens patienten behöver inte finns där. Vidare är det anmärkningsvärt att en vårdmottagning kan upprätta en vårdplan utan att behöva ta ansvar för att den kan fullföljas. Om någon av de andra aktörerna visar sig inte kunna göra sin del av planen kan det bli upp till patienten att lösa den situationen vilket förstås är väldigt svårt. Resultatet av att ingen bär ansvar för helheten är att patienten inte får tillgång till den vård hen behöver och planen går i stöpet.

Den andra aspekten handlar som sagt om att den planerande mottagningen tar ansvar för att de olika momenten ska ske i en viss ordning och att planen tidsmässigt går ihop. För att det ska vara möjligt behöver man kartlägga alla moment, i vilken ordning de ska komma, hur lång tid de beräknas pågå och inte minst, hur lång väntetid det är. Det här är jättesvårt och eftersom det aldrig går att på förhand säga att en behandling kommer att ge ett visst resultat efter en viss tid ställer det stora krav på samordning från vården. Olika delar av vården skulle behöva ha kontakt med både patienten och varandra för att kolla status. Ett problem är att i de fall där en vårdmottagning faktiskt har en person som har rollen som samordnare är det inte helt ovanligt att det bara rör sig om intern samordning. I dagsläget leder det till att det blir patienten, som är sjuk, funktionsnedsatt och kanske kraftigt aktivitetsbegränsad, som får agera samordnare.

Kravet på samordning är egentligen inga nyheter. Socialstyrelsen tar upp samordningsaspekten i skriften “Din skyldighet att informera och göra patienten delaktig” men av någon anledning fungerar det inte alltid. Handlar det om att samordningskompetensen faktiskt är för låg? Eller inte ges något värde? Skulle patienter få mer adekvat vård och slippa gå igenom både onödiga remitteringar, undersökningar, väntetider och att samordna sin egen vård om vården började använda sig av projektledningskunskaper? Det är hög tid att inse att samordnings- och projektledningskompetens inte handlar om att vara välvillig utan att det är en egen profession med specifik kompetens.

Advertisements

5 thoughts on “Kan projektledningskunskaper förbättra vårdplaneringen för patienter?

Lämna gärna en kommentar.

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s